Svenska politiker har en föreställning om att Sverige är ett land med en närmast civilisatorisk uppgift som förebild för omvärlden. För varje år och varje val som går blir skillnaden mellan denna självbild och en krass verklighet allt påtagligare.

Riksrevisionen har <a href="https://riksrevisionen.se/download/18.16a23c35180abe827e5f1550/1652691086429/RiR_2022_10_webb.pdf">granskat</a> hur staten arbetade för att säkra tillgången på personlig skyddsutrustning under coronapandemin. Sammanfattning: För sent. För lite. För rörigt.

Energiminister Khashayar Farmanbar (S) lever i en alternativ verklighet. Foto: Claudio Bresciani/TT

Det sägs att fisken ruttnar från huvudet. Det är i så fall i regeringskansliet Rosenbad rötans ursprung bör sökas.

Skogkär: En regering på kollisionskurs med verkligheten

<div>Från låga straff för våldsbrott och motstånd mot betyg till avskaffat tjänstemannaansvar löper en röd tråd: I Sverige finns ett starkt motstånd mot individuellt ansvarsutkrävande, både juridiskt och socialt. I längden fräter detta sönder rättsstaten, skriver Torsten Sandström. </div>

Som jurist är jag självklart bekymrad över att den svenska rättsstaten på flera fronter förfaller. I dag tänker jag diskutera en särskilt viktig del av detta problemområde, nämligen bristen på ansvarsutkrävande.

Fru Justitia – impopulär i Sverige? Foto: Lonpicman (CC BY-SA 3.0)

I Sverige finns ett starkt motstånd mot individuellt ansvarsutkrävande, både juridiskt och socialt.

Sandström: Sverige är ansvarslöshetens paradis

Sverige ansöker om medlemskap i försvarsalliansen Nato och för Miljöpartiet innebär det ännu en politisk motgång. Avhoppet från regeringen gav partiet en chans att på ett rakare och tydligare sätt föra ut sin politik till väljarna. Det fungerar alldeles utmärkt. Väljarna flyr.

Det är inte mycket som går Miljöpartiets väg just nu. Och det finns det all anledning att vara tacksam för. En dålig dag för Miljöpartiet är i regel en bra dag för Sverige.

Per Bolund (MP) vill inte vara med i Nato. Foto: Henrik Montgomery/TT

I åtta av de tio viktigaste politiska sakfrågorna anser till och med många av Miljöpartiets egna väljare att andra partier har den bästa politiken.

Skogkär: Inte ens Miljöpartiets väljare tror på partiets politik

När kanalen i veckan kom sig för att be om ursäkt för felöversättningarna av Ebba Busch, så såg de till att göra det uppenbart att ursäkten tillkommit under galgen. Det hade varit bättre om de hållit tyst, skriver Luai Ahmed.

Efter ramaskriet över SR:s översättningar av Ebba Busch såg sig Sveriges Radio Arabiska tvingade att gå ut med en ursäkt.

Luai Ahmed, Sveriges Radio. Motage: Luai Ahmed. Foto: Timmy Augustsson, Jessica Gow/TT

Sveriges Radio Arabiska klampar i klaveret igen, denna gång med ett försök att be om ”ursäkt”.

Ahmed: Sveriges Radio Arabiskas hånfulla ursäkt

I nästan varje fråga som går regeringen emot blir svaret att de försöker lösa det, men att något som regeringen Reinfeldt gjorde för nästan tio år sedan gör det svårt eller nästan omöjligt att lösa. Ibland är det andra som ställt till det för regeringen. Som när Putin gjorde just svenska bensin- och dieselpriser exceptionellt höga medan andra länder drabbades mildare.

Integrationen, energifrågan, vårdköer, tågförseningar – listan på frågor som har varit omöjliga att lösa under åtta år kan göras väldigt lång. Är det problem så är de orsakade av förra regeringen, när det går bra är det regeringens förtjänst. 
 Oftast stannar diskussionen där. Det skrattas åt hur regeringen gjort allt som är bra och hur andra gjort allt som är dåligt. En generande oförmåga att ta ansvar, men som ofta i stället leder till en debatt om detta är regeringens fel eller inte. Det blir en presudodebatt som i stället för att lösa ett problem blockerar en lösning och landar i pajkastning. Regeringen uppnår sitt mål att inte behöva ta ansvar. 
 Både den politiska oppositionen och väljare har i stort sett accepterat hur regeringen har definierat debattens form.

När dessa personer säger att de varit naiva och misslyckats är det dags att ta dem på allvar. Foto: Paul Wennerholm/TT

När regeringen säger att den är naiv och hjälplös är det dags att lyssna på den och byta ut den.

Hjort: Dags att börja lita på regeringen!

<div> Via vår kultur socialiseras vi in i att lita på staten eller på klanen, att se kollektiv eller individ som samhällets grundsten, att visa aggression eller behärskning vid konflikter. Men kulturella skillnader tycks ändå förbli tabu inom forskningen, skriver Per Brinkemo. </div>

<div>
 Ska man skratta eller gråta?
</div>

Lunds universitet, en plats där forskningen räds kulturskillnader? Foto: Karl Gabor / Emil Langvad/TT

Kulturen socialiserar oss in i en syn på världen, på kollektiv och individ, på konflikthantering. Ändå vågar få forskare röra vid ämnet.

Brinkemo: En akademi som räds kulturen

Nationalism beskrivs ofta som krigsromantik, chauvinism och hat mot andra länder. Därför väljer Aftonbladet en bild av Ebba Busch med norsk flagga, för att illustrera en text där hon påstås hata Sverige. Men nationalism handlar framför allt om kärlek och inte om hat.

Det kan inte vara lätt att vara ledarskribent på Aftonbladet, så man kan nog förstå om de av ren frustration ibland blir onödigt elaka. Tänk dig själv att när du i flera år skrivit om en viss fråga utifrån en bestämd synpunkt så ska du över en natt börja argumentera för rakt motsatt ståndpunkt. Det var fel att gå med i Nato, men så plötsligt blev det rätt.

Norskt nationaldagsfirande i Stockholm 2019 med Ebba Busch i mitten. Foto: Naina Helén Jåma/TT

En norsk flagga är inget bevis för hat mot Sverige.

Dan Korn: Nationalism är kärlek

Natofrågan är här och med den rapporter om hur olika partier och deras underorganisationer resonerar. Så borde det inte vara, diskussionen borde föras mellan väljare och deras representanter. Erik Lidström skissar på hur beslutet skulle tagits i ett annat Sverige med en bättre fungerande demokrati.

Sverige ska nu gå med i Nato förefaller det. Låt oss lämna därhän att vårt lands strategiska läge faktiskt inte har förändrats i väsentlig grad sedan århundraden, närmare ett årtusende. Att gå med eller inte gå med i en militärallians är oavsett detta en stor fråga, en fråga där riksdagen, och i den mån det går, folket, borde få säga sitt.

Det mesta tyder på att en svensk Natoansökan är nära förestående. Foto: Frank Augstein

Om vi istället för att ta hänsyn till interna partidiskussioner, hade haft en väl fungerande representativ demokrati, hur skulle ett beslut om att gå med i Nato tas?

Lidström: Natofrågan med fungerande representativ demokrati

Sveriges Radio kan i längden inte hålla på att utreda och därefter fria sig själv utan att tappa allmänhetens förtroende.

Direkta dödshot mot Kristdemokraternas ordförande Ebba Busch. Förhoppningar om att Ryssland ska invadera och “avnazifiera” Sverige. Antisemitism. Kvinnohat. Förakt för den svenska demokratin.

Cilla Benkö, VD för Sveriges Radio, har ett förtroendeproblem att hantera. Foto: Jonas Ekströmer/TT

Förtroende bygger inte på att aldrig begå misstag – en omöjlighet – utan på hur de misstag som oundvikligen kommer att begås hanteras.

Skogkär: Radions förvanskade citat fick hatet att flöda

Svenska medier har misslyckats med att beskriva innebörden i Roe v Wade och den amerikanska abortdebatten. Om beslutet ändras blir det upp till delstaternas väljare att bestämma. Och lika många kvinnor som män är för och emot, skriver John Gustavsson.

För snart två veckor sedan läckte ett utkast till ett domslut från Högsta domstolen i USA ut i media. Det kanske inte låter som en katastrof, men anledningen till att domslut är hemligstämplade tills de verkligen är fattade är att domarna inte ska kunna påverkas av mediedrev eller politiska aktivister. Om så sker, kommer domstolarna inte kunna vara opartiska. Domslutet ifråga rör abortfrågan och Roe v Wade, och som vanligt när det gäller etiska frågor och amerikansk politik i allmänhet så är svensk media värdelösa på att förklara vad som egentligen pågår.

Abortförespråkare demonstrerade i Chicago i onsdags, 11 maj. Foto: Ashlee Rezin/Chicago Sun-Times via AP/TT

 Kvinnor i USA är lika benägna att vilja förbjuda abort som män är, och på samma sätt ser det ut i Sverige när det gäller tidsgränser.