När en judoklubb dras inför <a href="chatgpt://generic-entity?number=3">Diskrimineringsombudsmannen</a> för hur man hälsar i dojon är något fel i systemet. Frågan är inte judo – utan varför staten lägger resurser på sådant trams.

Judoklubben som har anmälts till Diskrimineringsombudsmannen borde egentligen ha varit en bisarr parentes i nyhetsflödet. I stället har den blivit ännu ett exempel på den sorts symbolpolitiska konflikter som präglar vår tid. Nivån påminner om debatterna om huruvida yoga skulle vara kulturell appropriering eller upprördheten över vita personer med rastaflätor. Det är en diskussion som snarare vittnar om förvirring än om verkliga samhällsproblem och som framförallt visar på problemet med ett överskott av myndigheter.

Är det rasism att kräva att man bugar när man tränar judo? Foto: AI 

Hjort: Är judo rasism eller har vi onödiga myndigheter? 

I programmet ”30 minuter” konfronteras Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson med sina påståenden om att demokratin skulle ha varit hotad om Tidöpartierna vann valet. Hon tvingas att medge att det var fel, men menar att Sverige har blivit tystare. Ett konstigt påstående från ett parti som stenhårt höll åsiktskorridoren.

En central del i en demokrati är att man vågar uttrycka sin åsikt. Den offentliga debatten kan inte existera utan denna grundläggande frihet. Om människor av rädsla väljer tystnaden blir också det demokratiska beslutsfattandet fattigare. Ett styre som ska vila på folkviljan kräver att människor faktiskt vågar ge uttryck för den. Har vi inte en debatt där människor kan diskutera kan vi aldrig få ett offentligt styre som baserar sig på vad folket tycker. Det är en självklarhet.

Det är inte den politiska vänstern utan högern som censurerar sig själva. Foto: ESO-rapporten Talande tystnad

Hjort: Socialdemokraterna ljög om hotet mot demokratin

Sveriges politiska spelplan har länge lutat kraftigt åt ett håll. Varje försök att räta upp den möts av samma anklagelse: att demokratin är i fara. Frågan är vems demokrati som avses.

Sverige har under lång tid haft ett politiskt system som i praktiken har gynnat Socialdemokraterna. Nu för tiden väcker partiets lotteriverksamhet berättigad ilska. Men historiskt har kopplingarna mellan parti och samhällsinstitutioner varit betydligt mer långtgående än så. I dag förfäras vi över lotterna, men förr var det faktiskt värre. Men Tidöpartierna försöker att städa ut lite.

Ett system gjort för att vinna – och raseri när reglerna ändras

Hjort: Är demokratin död om LO inte finansierar S?

En organisation som samlar in stora belopp i humanitetens namn visar sig ha haft en terrorlistad raketexpert på lönelistan. Ändå tycks upprördheten vara större över kritiken än över infiltrationen. Borde inte det självklara vara att vända ut och in på sig för att försäkra sig om det var den ende terroristen?

Det har under lång tid förts en diskussion om de flytande gränserna mellan biståndsverksamhet och väpnade grupper i Gaza och på Västbanken. Under kriget mot Hamas pekade Israel ut flera anställda vid bland annat UNRWA som aktiva deltagare i terrorverksamhet. Reaktionerna från omvärlden lät inte vänta på sig. Israels agerande beskrevs som kollektiv bestraffning och maktpolitik, ibland ackompanjerat av insinuationer om särskild israelisk grymhet – en retorik med obehagliga historiska övertoner.

Loggan för Läkare utan gränser (Medecins Sans Frontieres). Foto: Moiiinkhan/CC BY-SA 4.0

Biståndsorganisationer måste vara fria från alla band till terrorism 