Socialdemokraterna ser sig som mer än deltagare i demokratin, de är demokratins naturliga bärare. Skillnaden märks tydligast när regler ska börja gälla även dem själva. Då uppstår plötsligt undantag, särlösningar och principiella resonemang om varför just den egna verksamheten egentligen inte riktigt räknas.

Det finns ett gammalt svenskt uttryck som förklarar mer om svensk politik än många statsvetenskapliga avhandlingar: ”När far super är det rätt.” Dubbelmoralen accepteras när den utgår från den som anses bära ansvar för huset. I svensk politik har Socialdemokraterna sedan länge gett sig själva den rollen. Partiet ser sig inte bara som ett parti bland andra, utan som något närmare själva ordningen.

Ingen är förvånad över att Socialdemokraterna vill ha undantag från uppförandekoden. Bild: AI

AIP och den socialdemokratiska undantagskulturen

Hjort: När far super är det rätt

Det krävs en särskild sorts cynism för att först släpa en nyopererad cancersjuk kvinna till riksdagen och därefter försöka framställa sig själv som humanismens sista försvarare. Men Socialdemokraterna har utvecklat en imponerande fallenhet för just den konsten.

Det finns något smått frånstötande över det politiska spel som nu utspelar sig i riksdagen. Inför den första voteringen efter bråket om kvittningar visste oppositionen att den skulle förlora. Trots det närmast släpades varje ledamot till voteringen. Läget har blivit våldsamt uppskruvat efter kvittningssystemets sammanbrott.

En cancersjuk borde väl vara sjukskriven och på sjukhus i stället för i Stockholm för att rösta? Bild:AI 

 När riksdagens arbetsformer blir kampanjverktyg

Hjort: Kvittningskrisen är ett parlamentariskt skådespel i övertoner

Sverige 2026 är inte Sverige 2006. Den som kräver samma politik som då har antingen blundat för utvecklingen eller valt att ignorera den.

Det finns få saker som är så tröttsamma som folk som hävdar att de inte känner igen sitt parti. Det spelar ingen roll om det är vilsna liberaler, Mats Svegfors eller andra som dväljs i ett trevligt förflutet. Deras problem är nämligen inte att partiet har förändrats, utan att de själva inte har gjort det.

Det var enklare på Hylands tid. Foto: Skärmdump

När verkligheten förändras måste politiken göra detsamma

Hjort: Stofilerna som inte känner igen sitt parti 

Klimatdebatten har länge präglats av höga tonlägen och ännu högre anspråk. Den präglas av stora mål men väldigt begränsade resultat. När Liberalerna nu har nyktrat till möts de av förutsägbar indignation. Det är roande.

Liberalerna tycks, inte utan förvåning, ha fått borgerlig vind i seglen. Regeringsfrågan har lagt sig till rätta och därefter har de goda nyheterna trillat in. Bland annat har Liberalerna har meddelat att de vill höja det skattefria beloppet på ISK till en halv miljon. Nyligen kom ännu fler goda nyheter.

Naturskyddsföreningen är missnöjd med den förda politiken. Bild: Skärmdump. 

Den gröna dumstruten passar inte på borgerliga partier 