Magdalena Andersson måste göra något för att synas i debatten kring gängen. Men hon är bakbunden av åtta förlorade år och föreslår därför ett hårt slag i luften – en vapenamnesti. Det har prövats tidigare och det är jaktvapen som kommer in till polisen. Gängen försöker tvärtom smuggla in nya vapen hela tiden. Det tycks Andersson ha glömt.

Under Magdalena Anderssons sista år som statsminister slogs ett dystert rekord. 61 personer dog i skjutningar. Hennes justitieminister ägnade betydande tid åt att vara arg över att kommunerna satsade för lite på fritidsgårdar. Han betygade också att det var väldigt liten risk för utomstående att skadas.

Tidigare amnestier har givit jaktvapen, inte avväpnat kriminella. Foto: DRAGO PRVULOVIC / TT 

Anderssons amnesti kommer ge jaktvapen, inte framgång mot gängen. 

Hjort: Anderssons vapenamnesti är symbolpolitik – inte ett slag mot gängen 

En gängkriminell som är misstänkt för att drograttfull ha kört på och dödat ett barn släpps utan häktning trots att polisen och media rapporterade om hot mot vittnen. Karl Hedin satt häktad i en månad misstänkt för att ha skjutit en imaginär varg. Märkliga tolkningar av regler försvårar kampen mot gängbrottsligheten och politikens första strid måste rimligtvis vara tillsammans med, inte mot, rättsväsendet.

När polisen kom till trafikolyckan i Märsta, där en elvaåring dog, beskrevs situationen som tumultartad. Den gängkriminelle som körde bilen hade fått uppslutning av andra. Det var svårt att hålla ordning, svårt att få vittnen att tala och tidningarna hade svårt att få vittnen att berätta. Intervjuade ville vara anonyma. Hotet fanns där hela tiden.

Minnesplatsen och poliser där pojken blev påkörd. Foto: Janerik Henriksson/TT

Åklagare måste vilja göra sin del av kampen mot gängen. 

Hjort: Karl Hedin eller en gängkriminell – vem behöver häktas? 

Magdalena Andersson talar ofta med vackra högtravande ord om de rika, om deras girighet och hur samtidigt det svenska handlar om att vara sjysst och ha en bra arbetsmarknad. Kontrasten med hur hennes städerska är behandlad är slående. Men om Andersson skänker en månads fallskärm, 112 500 kronor, till städerskan så kan hon visa att hennes ord faktiskt har ett djup och inte är retorik.

I mars i år gjorde Magdalena Andersson ett nummer av att hon skulle ge bort sitt elstöd, 10 000 kronor, till välgörenhet. Hon tyckte att hon inte behövde pengarna. Några, inte minst DN hyllade hennes generositet. Lite grand som trissreklamen.

Anderssons bortskänkta elstöd flyttade fokus från hur vi fick elbrist till pengarna. Det var en god investering. Men nu kan hon fortsätta på den stigen och hjälpa kvinnan som städade åt henne. Foto: Stefan Jerrevång/TT

Andersson borde hjälpa sin städerska som inte fått sin lön.

Hjort: Magdalena Andersson kan hantera både sin städerska och sin dubbelmoral 

Maria Malmer Stenergard har lyckats få rådet, medlemsstaternas regeringar, att enas i frågan om migration. Det är inte ett perfekt beslut men ett som fungerar och ännu viktigare är vad som aldrig beslutades om. Makten över migration stannar hos parlamenten och förs inte över till EU.

EU har kommit ett stort steg närmare det som kallas en migrationspakt – en gemensam ram för migration och flyktingar. Striden har varit hård och har pågått i flera år. Inte minst är det explosivt eftersom det är en mycket viktig fråga i medlemsländerna.

Maria Malmer Stenergard satte ner foten och den landade ganska bra. Foto: Henrik Montgomery/ TT

Makten över migrationen stannar hos medlemsstaterna.