Magdalena Andersson är en passionerad politiker. Hon brinner för sitt kall: att vara statsminister. För att nå den posten finns det inget som inte kan dagtingas, offras eller sägas. Efter att ha låtit gängens brott skena och skrämt sin partikongress med militärer i förorten ,bytte hon fot och vill nu ha militär hjälp mot gängen. Men hennes kamp är inte i första hand för att få det bättre för folk, utan att få tillbaka makten. På samma sätt som energi, migration och annat offrades till MP så offrar hon andra principer nu.

Magdalena Andersson är en person med ryggrad. Inte någon populist eller kappvändare. Som politikens svar på Chuck Norris är det vinden som vänder, inte hennes kappa.

Andersson är beredd att bita ihop för att bli statsminister. Foto: Anders Wiklund/ TT 

Det enda heliga är makten. Principer, idéer och annat är brickor i förhandlingar

Hjort: Magda som populismens översteprästinna

Karl-Petter ”Kålle” Thorwaldsson hamnade i blåsväder redan någon vecka efter att han börjat som lobbyist åt SSAB. Han hade ”glömt” att meddela att han gick till en tjänst som lobbyist trots att Socialdemokraterna drev igenom en regel 2018 om att politiker som går till näringslivet inom ett år måste anmäla detta. Pampfasoner tycker många. Men det reser en viktig fråga. Är det ett bra steg för ett börsbolag att anställa en sossepamp under en borgerlig regering?

Det är nog få som reagerar med förvåning när det uppdagas att Karl-Petter Thorwaldsson har ”råkat glömma” att meddela ett lobbyistjobb till karensnämnden. Det är en nämnd som skapades under Stefan Löfvens regeringstid för att undvika just att bland annat före detta ministrar byter hatt över en natt och blir lobbyister.

Vem företräder Thorwaldsson - LO, Socialdemokraterna, gruvindustrin eller sig själv? Foto: Fredrik Sandberg/TT

Den före detta ministern glömde rapportera att han blev lobbyist. 

Hjort: Thorwaldssongate – en sossepamp är alltid en sossepamp

Två före detta justitieministrar intervjuas i DN om det gick att se hur illa det skulle bli med gängbrott och andra problem. Kanske omfattningen var svår, om möjlig att ana, men riktningen var väldigt tydlig. Som de själva medger fanns en åsiktskorridor som förhindrade att problem diskuterades och löstes. Rummet i slutet av korridoren hade dessutom en stor elefant.

DN har en väldigt intressant och <a href="https://www.dn.se/sverige/ex-ministrarna-forstod-inte-att-det-skulle-ga-sa-illa/">läsvärd intervju</a> med de före detta justitieministrarna Thomas Bodström och Beatrice Ask. Intervjun kretsar i huvudsak kring gängbrott och de bägge menar att de inte förstod hur illa det skulle bli. Det får man verkligen hoppas.

Beatrice Ask kunde inte förstå hur illa det skulle gå. Foto: Naina Helèn Jåma/TT 

Politiken var mer fixerad vid att stoppa SD än att stoppa brottslighet.

Hjort: Det gick att förstå att det skulle gå illa, alla var inte naiva

Bara timmar efter raset i Stenungssund pekades miljö och klimatförändringar ut som orsak. Men i takt med att tiden går pekar mer och mer på annan mänsklig aktivitet. Länsstyrelsen varnade redan 2020 för att bygga där, med hänvisning till risken för ras. Kommunen gick ändå vidare.

Skredet i Stenungsund har skakat Sverige. På många sätt men inte förvånande så brakar klimatförändringar ner som en förklaring redan innan skredet är över. Självklart är det miljön som är förklaringen.

Det är platån som antas ha rasat och sedan dragit med sig mer mark. Foto: Hanna Brunlöf /TT

Klimatet pekas snabbt ut som orsak, men är det så? 