Islam presenteras ofta som ”fredens religion,” med allvar av de som stöttar den, och med ironi av de som inte gör det. Men det är tydligt att det sker mycket våld i islams namn. För att ändra på det måste vi erkänna det.

Det finns en stark koppling mellan islam – ”fredens religion” – och våld. Detta ursäktas ofta med att våldet ”inte har något med islam att göra,” eller att det inte utfördes av muslimer utan av ”islamister,” eller att IS, al-Shabab, och al-Qaida inte är ”riktiga” muslimer. Och visst ligger det en del i detta. Inte så mycket, men ändå. Nog finns det gott om muslimer som tar avstånd från våld.

En islamisk fredsdemonstration? FOTO: STR / TT

Islam är en våldsam religion, och för att ändra på det måste vi erkänna det

Sjölander: Fredens våldsamma religion

I sjuttio år har vi fått regelbundna rapporter om att cancer är på väg att besegras, och i sjuttio år har vi blivit besvikna. Vi tror på det vi vill tro på. Men kanske, skriver Jakob Sjölander, bör vi skatta oss lyckliga över att vi lever i en värld där vi blir så gamla att vi dör av cancer?

En av de sorgligare typerna av misslyckade förutsägelser är gammal entusiasm för sådant som aldrig blev verklighet. Idag är det få som kommer ihåg att många forskare på 50-talet kände sig säkra på att ett botemedel för cancer var nära. I en intervju med Life år 1958 sade chefen för det amerikanska nationella cancerinstitutet John Heller att ”Jag har spenderat många år i cancerforskning. Nu tror jag att jag kommer att se slutet på det. Vi är nära till flera genombrott.”

Mänsklighetens främsta fiende. Foto: National Cancer Institute Center for Cancer Research

Sjölander: Ett botemedel för cancer har varit runt hörnet i 70 år

Många har varnat för datorspelens skadlighet, framför allt att de skulle leda till våld. Men spelens verkliga fara är att de inte leder till någonting, vare sig våld eller annat. Faran ligger alltså i tidsåtgången och bristen på aktivitet, skriver Jakob Sjölander.

Dator- och videospel är fantastiskt roliga. Man får uppleva hisnande äventyr och utföra bragder som kräver enorm skicklighet. Timmarna flyger förbi. Men detta är spelandets största problem — det tar tid.

Sjölander: Datorspelens fara är att de inte är farliga

I berättelser om superhjältar som Stålmannen, Batman och andra brukar de alltid ha en hemlig identitet som en vanlig människa. Jakob Sjölander reder ut bakgrunden. Om Stålmannen också kan vara Clark Kent kan jag också vara Stålmannen.

Ett av superhjältegenrens kännetecken är de hemliga identiteterna. Tänk Batmans Bruce Wayne, Stålmannens Clark Kent, Spindelmannens Peter Parker. Varför har de sådana?

Superhjältarnas hemliga identiteter får oss att känna oss som en av dem