Det är över 150 år sedan ståndsriksdagen lades ner och statussamhället fick ge vika för kontraktssamhället. Men sedan dess har socialdemokratin via sina korporationer i form av byråkratier, fackföreningar och organisationer återskapat nya ständer. Det är dags för en ny, frihetlig reformation, skriver Torsten Sandström.

Rätten i det förindustriella samhället brukar av forskare ofta beskrivas med ordet status. Tanken är att avtalet som regleringsform ännu inte dominerar samhället. Människors relationer styrs i stället av regler som är givna av högre makter, det vill säga kungar eller kristna präster. Genom sådan reglering blev inte bara äktenskapet heligt, utan stånden gavs även makt att utfärda regler för hur lagar skulle stiftas och näringslivet normeras. Om statussamhället ska förstås rätt måste dess motsats presenteras, nämligen nutidens reglering genom kontrakt eller avtal.

Den sista ståndsriksdagen avslutas 1866. Ständerna avtackas av kungen. Ill: Gustave Janet (18291898)

Socialdemokratin har återskapat statussamhället via sina korporationer i form av byråkratier, fackföreningar och organisationer. Det är dags för en ny, frihetlig reformation.

Sandström: Statussamhället måste än en gång avvecklas

<div> Jerzy Sarnecki disputerade en gång på en mycket intressant avhandling, men annars är det samma stenar det vänts på i ett halvsekel: de socioekonomiska. När skjutningarna slår rekord är det kanske dags att titta på andra stenar, det finns åtskilliga som legat orörda länge, skriver Per Brinkemo. </div>

<div>
 Debatten i Sverige om den allt våldsammare kriminaliteten är så urbota dum att man blir helt matt. Numera talas det om stenar.
</div>

Det finns fler än socioekonomiska stenar att vända på. Foto: NPS Photo, public domain / Karl Gabor

När skjutningarna slår rekord är det kanske tid att vända andra stenar än de socioekonomiska, det finns ett gäng.

Brinkemo: Stenarna ingen vänder på trots att kulorna viner

Det finns mycket som tilltalar i Medborgerlig samlings politiska program. Enda problemet är att en röst på MED blir en bortkastad röst och därmed i praktiken en röst på ytterligare fyra förlorade år med rödgrön politisk röra.

Uppstickarpartiet Medborgerlig samling, MED, har en anti-identitetspolitisk <a href="https://www.medborgerligsamling.se/sveriges-forsta-anti-identitetspolitiska-program-och-talesperson/">talesperson</a>. Bara en sådan detalj kan få åtminstone mig att överväga att ge partiet en röst.

Valet blir jämnt. Varje röst är viktig. Slösa inte bort den. Foto: Johan Nilsson/TT

För den som vill ha ett maktskifte efter valet är en röst på Medborgerlig samling en bortkastad röst.

Skogkär: En röst på Medborgerlig samling är en röst på rödgrön röra

Som riktig flykting som aldrig kan återse mitt hemland blir jag ledsen när jag ser andra så kallade flyktingar semestra hemma. Jag slutade kalla mig själv ”flykting” just för att ordet har totalt förstörts av dessa, skriver Luai Ahmed.

<div>
 ”Har du varit i Jemen sedan du kom till Sverige?”
</div>

Luai Ahmed påminner om hur det är att vara flykting. Foto: Renata Brito TT  / Timmy Augustsson. 

En verklig flykting drömmar om att kunna åka hem, men övertygar sig själv att han eller hon hatar hemlandet, allt för att lindra saknaden. 

Ahmed: Åker flyktingen hem bör flyktingen stanna hemma  

Istället för åtta år tar det numera sex eller sju år innan hälften av dem som beviljats asyl har ett jobb. Men de som inte kommit i arbete då lär förmodligen heller aldrig göra det.

På Socialdemokraternas hemsida står <a href="https://www.socialdemokraterna.se/var-politik/a-till-o/nyanlandas-etablering?gclid=Cj0KCQjwpeaYBhDXARIsAEzItbG8jEgTZ9HSj5CE17cQUZOlc5gd_d7Geppr1hfjb9p1wFxftFS4fQkaAoQYEALw_wcB">följande</a> att läsa:

Magdalena Andersson (S) påstår att hon driver en stram migrationspolitik.. Foto: Christine Olsson/TT

Oavsett vistelsetid i Sverige kommer 40 procent av manliga asylinvandrare och 60 procent av kvinnliga asylinvandrare aldrig att etablera sig på arbetsmarknaden.

Skogkär: Varannan asylinvandrare kommer aldrig i arbete

Ministrarna Ygemans och Hultqvists pressbriefing om SD som säkerhetshot och putinvänliga var en uppvisning i tillrättalagd historieskrivning. Det kanske starkaste argumentet, från två ministrar, var en ovilja att ta ställning mellan Putin och Biden. Hade det funnits en reell oro för kopplingar till andra stater så finns det gott om exempel från det egna underlaget.

Anders Ygemans och Peter Hultqvists presskonferens i förra veckan har hunnit generera en stor mängd skämt. De som var ansvariga för vad som kallats den värsta säkerhetsläckan sedan Stig Bergling ska varna för andra.

Pressbriefingen om säkerhetshot borde innehållit många frågor om Transportstyrelsen. Men de uteblev tacksamt nog. Foto: Marko Säväälä / TT

Pressbriefingen om Sverigedemokraterna som säkerhetshot är en extremt tillrättalagd historia. 

Hjort: Ygeman och Hultqvist borde prata om sina kompisar

<div> Demokrati är inte att hålla val. Valen är demokratins centrala manifestation, men dess grund är medborgarstatens lagar, institutioner, byråkratier och traditioner – och den tillit de genererar. En tillit som måste vårdas för att inte eroderas. Besinna det när du röstar på söndag, skriver Per Brinkemo. </div>

<div>
 Först blev jag helt ställd. Vad menade han?
</div>

Den klassiska atenska demokratin var en av de första att se världens ljus. Foto: Karl Gabor /  Philipp Foltz (1805–1877)

Demokrati förutsätter en tillit mellan medborgarna som måste vårdas för att inte eroderas. Besinna att val och demokrati inte är samma sak när du röstar på söndag.

Brinkemo: Demokratins byggstenar och dess sköra grund

När det finns grupper av utlandsfödda där nästan hälften av männen mellan 30 och 34 år lagförts för brott är det svårt att avfärda kriminalitet bland invandrare som ett marginellt fenomen.

Att det finns ett samband mellan invandring och brottslighet har i decennier dömts ut som en rasistisk myt. Samtidigt har studie efter studie visat att personer med utländsk bakgrund oftare är misstänkta för brott, oftare är dömda för brott, och upptar en oproportionerligt stor andel av landets fängelseplatser.

Statsminister Magdalena Andersson (S) säger att hon inte känner igen Sverige. Vem gör det? Foto: Pontus Lundahl/TT

Att invandring bidragit till att öka brottsligheten i Sverige – eller bidragit till att den inte minskat – borde stå bortom varje rimligt tvivel.

Skogkär: Politikerna importerade brottslighet

I debatten glöms det ofta bort att invandrare är överrepresenterade även som brottsoffer, att det är deras bostadsområden som är otryggast. Att utvisa kriminella skulle ge tryggare och attraktivare förorter, som majoritetssvenskar förr eller senare skulle flytta in i, vilket på sikt kunde börja bryta segregationen, skriver John Gustavsson.

Bör Sverige utvisa utlänningar som döms för brott? Under valrörelsen har vi från vänstersidan fått höra att utvisningar inte löser ”grundproblemet” och inte ”bryter segregationen”. De har helt fel. Tusentals och åter tusentals av utvisningar av kriminella vore ett utmärkt sätt att bryta segregationen – och de största vinnarna på en sådan politik vore faktiskt invandrarna själva.

Borde invandrade brottslingar skickas till sina hemländer? Foto: Stina Stjernkvist/TT

Att utvisa kriminella invandrare skulle skapa tryggare förorter, och vara en del i att börja bryta segregationen.

Gustavsson: Utvisa kriminella för invandrarnas och integrationens skull

Energipriserna rusar och många är oroliga för hur de ska kunna betala. Varberg energi har uppmanat sina kunder att ta banklån om de inte har besparingar. Samtidigt låtsas politikerna som om det är de som ger dig trygghet.

Socialdemokraterna vill skriva samman sin historia med det som är bra och populärt. Är något bra är det nog tack vare Socialdemokraterna. Det svenska musikundret är en biprodukt av den kommunala skolan. Innovation och företagande brukar tillskrivas tryggheten. Den tryggheten som man bara kan få av socialdemokratiska skyddsnät.

Ännu en gång visar det sig att de politiska löftena om trygghet inte stämmer. Egna pengar är säkrare än ett löfte. Foto: Henrik Montgomery: TT

Egna pengar är alltid en större trygghet än politiska löften. 