En storm i ett vattenglas har blåst upp. En politiker har sagt elaka saker om andra. Bättre att låta saker bero, sköta dem internt än att fortsätta misstaget att alls hantera frågan i media. Det viktiga är inte om någon är dum utan att få Sverige på rätt kurs igen. Pratar Pehrson bakom ryggen är det bättre att vara den större personen.

Bråket mellan Sverigedemokraterna och Liberalerna är ganska fånigt men har sin grund i Liberalernas organisationskultur. Det vore dumt att låta något sådant störa ett större arbete för en viktig förändring av Sverige.

Johan Pehrson tisslar bakom ryggen på andra politiker. Låt den politiker som inte gjort det kasta första pajen. Foto: Anders Wiklund/TT

En bättre hållning är att acceptera att alla pratar bakom varandras ryggar och inte göra det så stort. 

Hjort: Låt inte Pehrsons prat skada Tidöavtalet

Det stormar återigen om Elon Musk och Twitter, då han i en andra våg uppmanat folk som inte vill arbeta stenhårt att sluta. Det kan låta brutalt, men forskning visar att vägen till verkliga topprestationer går just via stenhårt arbete, och för många ingenjörer är en arbetsplats utan meningslösa möten och pladdriga HR-människor rena drömmen, skriver Erik Lidström.

Just nu råder stort rabalder kring Elon Musks övertagande av Twitter. Satirsajten The Babylon Bee har en artikel med titeln <a href="https://babylonbee.com/news/twitter-is-dead-300-million-people-post-on-twitter" target="_blank" rel="noopener">”Twitter Is Dead,” 300 Million People Post On Twitter</a>. Efter 19 år inom it så känns det mesta igen. Vad Musk gör är därför för mig en fröjd att skåda.

Elon Musk – går barbariskt hårt fram eller ingenjörernas vän? Foto: Evan Agostini/AP/TT

För många ingenjörer är en arbetsplats utan meningslösa möten och pladdriga HR-människor rena drömmen.

Lidström: Elon Musk, Twitter och vägen till världsklass

För klimataktivister blev COP i Sharm el-Sheik ett kinderägg. En klimatfond som omfördelar, antikolonialism och lite miljö på det. Däremot blev det mindre av krav på utsläppsminskningar och åthutningar, exempelvis mot Kina. Klimatrörelsen verkar vara i en allt snabbare omstöpning till ytterligare en politisk vänsterrörelse.

Den brittiske historikern Robert Conquest har formulerat vad han kallar tre politiska lagar. En av dem är att varje organisation som inte är uttryckligen höger kommer att sluta som vänster. Underförstått att opolitiska organisationer förr eller senare tas över av vänstermänniskor som vill driva sina hjärtefrågor i ännu ett forum.

De unga aktivisterna fick se en skattefinansierad fond födas men mindre av utsläppsminskningar. Foto: Nariman El-Mofti/TT

Det blev mer pengar än utsläppsminskningar på COP. 

Hjort: Klimatfrågans kinderägg

Härom veckan firade planeten åtta miljarder invånare, men samtidigt sjunker den mänskliga fertiliteten globalt i allmänhet och i väst i synnerhet. Orsakerna kan handla om ökat välstånd eller kulturella normer, men en åldrande befolkning bjuder på en mängd problem, och vi måste börja fråga oss hur vi ska vända utvecklingen, skriver Omar Makram.

Förra veckan nådde <a href="https://www.forbes.com/sites/roberthart/2022/11/15/worlds-population-reaches-8-billion-heres-what-you-need-to-know/?sh=26eef3446232" target="_blank" rel="noopener">världens befolkning åtta miljarder människor</a>. För att sätta siffran i perspektiv kan nämnas att den globala befolkningen fördubblats sedan 1975. FN räknar med att jordens befolkning kommer att vara 8,5 miljarder människor år 2030, 9,7 miljarder år 2050 och den beräknas nå en topp på cirka 10,4 miljarder människor under 2080-talet och förbli på den nivån fram till 2100.

Planeten har nyss firat åtta miljarder homo sapiens. Foto: State Library of New South Wales collection, public domain

En åldrande befolkning bjuder på en mängd problem, och något måste göras för att vända utvecklingen.

Makram: Kris i befolkningsfrågan trots åtta miljarder homo sapiens

<div> Efter mitt reportage om pedofiljägarsajten Dumpen har jag grubblat en del på den ensidiga kritik deras arbete ofta möter. Dumpen hjälper de facto till att förhindra övergrepp mot barn, och det ensidiga fokuset på gärningsmännen leder fel. Dumpen förtjänar uppmärksamhet och stöd, skriver Niklas Sundqvist. </div>

<div>
 Cirka 15.30 i fredags eftermiddag fick jag ett samtal från en före detta kollega som informerade mig om att ett stort antal personer hade ”gillat” mitt reportage om Dumpen på Facebook. Det var naturligtvis glädjande och mycket uppskattat från min sida att få denna feedback. De flesta läsarna uppskattade reportagets fokus på barnen och på att förebygga brott. Hos andra väckte det av naturliga skäl starka känslor av hat, raseri och ilska. Efter att ha följt Dumpen och deras arbete sedan de drog igång verksamheten kan jag bara konstatera följande: Det är hög tid att på ett positivt sätt fokusera strålkastarljuset på Sara Nilssons och Patrik Sjöbergs ideella arbete. Ett ideellt arbete som är när det är som bäst – kontinuerligt och oförtrutet.
</div>

Bulletins reporter följde med Dumpen på ett arbetspass. Foto: Niklas Sundqvist

Efter mitt reportage om pedofiljägarsajten Dumpen har jag grubblat en del på den ensidiga kritik deras arbete ofta möter. 

Sundqvist: Var finns barnperspektivet i kritiken av Dumpen?

Allt de rödgröna tagit i har blivit till sand och aska, men ändå sitter de i sitt egenskapade Pompeji och pekar finger åt högerns försök att bringa reda i ruinerna. Det är inte SD som är en hustrumisshandlare, det är vänstern som är en barnmisshandlare, skriver Luai Ahmed.

Det är en helt vanlig lördag. Jag tröttnar på en YouTube-video som försöker lära ut ett recept på Tikka Masala och klickar mig in på den numer Musk-ägda fågelprydda appen. Det första som möter mig är en utsaga som retweetats av tidigare AFA-aktivisten och nuvarande Aftonbladet-krönikören Mathias Wåg.

De rödgröna – skapare av problem? Foto: Jessica Gow/TT

Alla kritiska problem i dagens Sverige är ett resultat av vänsterns politik, så vad är de så självbelåtet skadeglada över, och vad finns det att skratta åt egentligen? 

Ahmed: Vänsterns skadeglädje i ruinerna de skapade

Det brukar sägas att vi ska lyssna på forskare. Men oftast gäller det bara när forskare säger det som bekräftar vår uppfattning. Inte minst gäller det inom kriminologi. När forskare slår fast att neuropsykiatriska problem är extremt överrepresenterade hos kriminella är det tyst.

Neuropsykiatriska diagnoser är extremt överrepresenterade hos män som döms till fängelse, enligt en ny studie. Av 300 som ingick i studien hade 97 procent minst en diagnos. 40 procent hade adhd-problematik och 80 procent missbruksproblem.

Forskningen visar att neuropsykiatriska problem är extremt överrepresenterade bland dem som sitter i fängelse. Foto: Magnus Hallgren/TT

Är lösningen på brott armband, problematiserad mansbild eller något annat? 

Hjort: När lyssnar vi på forskare om brott? 

Natten till söndagen avled psykologen och författaren Hédi Fried vid 98 års ålder.

Det känns egendomligt att Hédi Fried är död. Hon var visserligen 98 år gammal, men hon hade en egensinnig livstro som gjorde att det var lätt att anta att hon skulle leva för alltid. Trots att hon upplevt den brutalaste ondska trodde hon på att det goda alltid segrar till sist. En sådan övertygelse ger livskraft.

Hédi Fried 1924–2022. Foto: Anna-Karin Nilsson/Expressen/TT

Hennes psykologiska förståelse för de finaste detaljer var enorm.

Korn: Hédi Fried gav livsmod genom sin tro på det goda

Den politiska klassens existens ses som självklar och diskuteras livligt i många länder, men i Sverige talas det inte om saken, och inte ens statsvetarna verkar intresserade. Till stor del förklaras det av socialdemokratisk hegemoni, skriver Torsten Sandström.

Ibland måste jag nypa mig i armen för att känna efter om jag existerar. Ofta gäller saken den närmast totala frånvaron av en debatt om den politisk klassen i Sverige. Möjligtvis är det så att många svenskar tycker att det är ett problem som nationen tyvärr måste dras med. Men det verkar som själva orden ”en svensk politisk klass” är tabu. Utomlands förekommer begreppet ofta i samhällsdebatten. I vårt land tycks tyvärr enbart klasserna arbetare och kapitalister existera och kunna diskuteras. Och kanske medelklassen.

Ståndsriksdagens avskaffande 1865. Ill: Okänd, public domain

Det är tyst om det svenska politiska frälset, kanske inte konstigt då dess privilegier är djupt rotade i det socialdemokratiska samhällsbygget.

Sandström: Den svenska politiska klassens historia

Armband mot tafsande och grannsamverkan mot våld i familjen är metoder presenterade av Nina Rung. För att de ska fungera förutsätts ett Sverige som inte längre finns.

Under ungdomsfestivalen We are Sthlm började 2014 hela gäng med ungdomar – så gott som alltid av utländsk, oftast afghansk härkomst – omringa unga kvinnor och grovt tafsa på dem. Tafsande hade alltid förekommit i sådana sammanhang, men denna organiserade form var en ny företeelse.

Dan Eliasson poserar med sitt tafsa inte-armband i Almedalen 2016. Foto: Lotte Fernvall/Aftonbladet/TT

Armband mot tafsande och grannsamverkan mot våld i familjen förutsätter ett Sverige som inte längre finns.