Magdalena Andersson höll tal på nationaldagen. Det är ett tal som mer påminner om hur Bullerbyn skildras på Bommersvik än ett tal av någon som har varit statsminister och vill bli det igen. Andersson kommer ut som ”patriot” och menar att det som särskiljer Sverige är mys i tv-soffan.

Magdalena Andersson höll tal på nationaldagen. Faktiskt inte utan förvåning. Magdalena Andersson kom ut som patriot. Ett konstigt ordval, inte bara från henne utan allmänt. Det leder ofta tankarna till kortklippta män eller amerikaner som ser på tv i hemvärnsuniform. Det är tydligt att hon vill försöka hitta ett ord som kontrasterar mot Sverigedemokraterna men fånga ett värde som många uppskattar.

Samtidigt som Andersson pratar om schyssta villkor och rättvisa löner så slåss hennes för detta städerska för att få sin lön. Anderssons engagemang framstår mest som ett skämt, när retoriken möter den krassa verkligheten. Eller är det bara Andersson som är lite skönt osvensk? Foto: Henrik Montgomery/TT

För Andersson är mys i tv-soffan unikt svenskt.

Hjort: Marga Anderssons nationaldagstal till Bullerbyn

När Jimmie Åkesson för dryga tio år sedan kom i folkdräkt till riksdagens öppnande var det ett fiskande i grumliga vatten. Idag och på Magdalena Andersson tycks folkdräkt vara ett uttryck för sund patriotism. Någon svensk kultur att vårda eller bevara verkar dock inte gå att sikta om vi får tro experterna – allt kommer visst utifrån, noterar Per Brinkemo.

Jag blir så häpen att jag blir full i skratt. I kulturkampen är allt tillåtet. Framför allt skamlösheten.

Jimmie Åkesson 2010 och Magdalena Andersson 2020, vid riksdagens högtidliga öppnande. Foto: Fredrik Persson/TT / Sören Andersson/TT / Karl Gabor

Jimmie Åkesson i folkdräkt är skandal, Magdalena däremot finfint. Så länge ingen kallar det svensk kultur.

Brinkemo: Nationaldagsneuroser, folkdräkter och historielöshet

Ulf Kristerssons tal på nationaldagen var inte förvånande. Varken kring ämnet – medborgarskap och integration – eller hur det var upplagt. Tyvärr följer det samma stig av prat och visioner som Kristersson har traskat på ett tag. Den kommer inte leda till omval. Då måste han göra saker, leverera och förändra. Han valdes för att laga det som hade gått sönder, inte för att prata om hur saker fortfarande är trasiga.

Nationaldagstal följer en ganska strikt mall. Lite historia, lite Sverige allmänt och sen brukar det tas upp några brister som talaren vill eller lovar att fixa. <a href="https://www.regeringen.se/tal/2023/06/statsministerns-nationaldagstal/">Statsminister Ulf Kristersson varken avvek eller förvånande där</a>. Och att medborgarskapet skulle ges stort utrymme är ungefär lika överraskande som regn i Borås.

Kristersson verkar mycket gladare än vad hans väljare är. Foto: Pontus Lundahl/TT

Talet kännetecknades mer av prat än vad som har gjorts och vad som sker snart. 

Hjort: Kristersson nationaldagspratade

Nu när Vapendirektivet kommer att omröstas i riksdagen kommer det med all sannolikhet att gå igenom. Därefter lär följa en guldpläterad implementering, tvärs mot vad som lovades inför valet. Men fortfarande finns en möjlighet att fälla direktivet, förhandla fram lite extra tid med EU och sedan snabbutreda de förslag som finns färdiga. Allt som krävs är modet att rösta som man lovade väljarna.

Två moderata riksdagsledamöter, Mats Green och Saila Quicklund, skriver en <a href="https://www.expressen.se/debatt/sverige-ska-sluta-folja--eus-regler-for-nitiskt/">debattartikel i Expressen</a>. De har en viktig poäng – att Sverige ofta överimplementerar regler från EU med resultatet att det blir en extra börda. Självklart borde minimum vara det första alternativet. Länder konkurrerar ju inte genom regelbördor.

Återigen blir det sportskyttar och jägare som får ta smällen. Foto: Pontus Lundahl/TT

Vallöftet kan räddas, om det finns mod nog att hålla vad man lovade väljarna. 

Hjort: Fäll Vapendirektivet!

Carl Bildt har förärats med en statmannastatus som är lika obegriplig som oförtjänt. Trots bastanta klavertramp i den internationella politiken och pikanta sammanblandningar av politiska uppdrag och privatekonomi, tycks han vara immun mot kritik. Mannen har inga värderingar, bara investeringar, skriver Ann Charlott Altstadt.

Vad är det egentligen med Carl Bildt?

Carl Bildt har tagit ställning på sätt som ibland skapat viss irritation, här poserar han i Turkiet med Palestinaaktivister efter deras avbrutna försök att nå det Hamas-styrda Gaza med båt. Foto: Aykut AKICI /Turkpix/TT 

Carl Bildt har förärats med en statmannastatus som är lika obegriplig som den är absurd och helt oförtjänt. 

Altstadt: Teflonkungen Bildt på uppdrag i Turkiet

Förra månadens största snackisartikel innehåller förvisso relevant kritik av Magdalena Andersons alarmism och oseriösa partipolitiserande. Men föreställningen att barn kan leva på havregryn allena, eller att inte också samhället har ett ansvar för det uppväxande släktet, bådar inte gott på tröskeln till en annalkande lågkonjunktur, skriver August von Seth.

Ja, detta är ännu en krönika om Lena Anderssons kontroversiella text från förra månaden. Debattören, vars heta tagning publicerades av borgerligt profilerade Svenska Dagbladet, blev på rekordtid närmast ett hatobjekt bland vissa vänsterorienterade opinionsbildare, och det tycks vara underförstått att alla blixtsnabbt måste bilda sig en åsikt om Anderssons pikanta åsikter. Således har jag, likt flera andra, beslutat att noga läsa denna text och gripits av dess bryska cynism. Till skillnad från flertalet debattinlägg rörande “Hungrar barnen är det föräldrarnas fel” (<a href="https://www.svd.se/a/Q7OlRV/hungrar-barnen-ar-det-foraldrarnas-fel-inte-ulf-kristerssons" target="_blank" rel="noopener">20/5</a>), som oftast begränsar sig till hushållens ekonomiskt tuffa läge, kan man också granska krönikan utifrån ett bredare samhällsperspektiv och ställa sig frågan – vem har egentligen ansvaret för svenska barn?

Lena Andersson och Margaret Thatcher – två själar och en tanke? Foto: Björn Larsson Ask/TT/ Maja Suslin/TT

Kritiken mot Anderssons partipolitiserande är relevant, men barn kan inte leva på havregryn allena.

von Seth: Lena Andersson som thatcheristisk milk snatcher

Många svenskar är stolta över att vara så ödmjuka att de förnekar att det är något särskilt med Sverige. Bättre vore en sund glädje över allt det fantastiska som är Sverige.

Sverige är paradoxernas land. Vill man vara en fin och god svensk bör man se ner på sitt land och ta avstånd från alla nationella uttryck. I stället dyrkar de fina och goda svenskarna internationalismen och tanken på att det inte finns någon specifik svensk kultur. Det som är svenskt, menade exempelvis Hans Rosling, är i själva verket modernitet. ”Det finns inte något sådant som svenska värderingar. Det är moderna värderingar”, sa han i en intervju 2015.

Köp hjältekonungens byst i smör! Ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 4 december 1894

Att vara stolt över att vara ödmjuk är motsägelsen som plågar Sverige.

Korn: Sverige – motsägelsernas underbara land

Vattenfall vill byta ut närmare en miljon elmätare mot nya och ”smarta” – tillverkade av ett kinesiskt bolag som ägs av en tidigare partikoryfé. Att detta inte är ”smart” låter sig ropas från taktopparna. Under den rödgröna tidigare regeringen tycks Vattenfall ha förvandlats till en miljöpolitisk lekstuga och en säkerhetspolitisk härdsmälta, skriver Björn Törnvall.

Den sista maj i år fick min hustru ett sms från vår elnätsägare Vattenfall Eldistribution, som meddelade henne att vi snart skulle få en ny ”smart” elmätare. I sms:et hänvisades man till hemsidan, där vi möttes av följande käcka meddelande:

Smarta elmätare kan vara bra, men är det smart att välja kinesiska? Foto: Johan Nilsson/TT

Skribenten försöker avstyra installationen av sin nya kinesiska elmätare, vilket visar sig knepigt.

Törnvall: Vattenfalls kinesiska kalkon i dårarnas paradis

När JK nu säger nej till att träffa Karl Hedin försvåras processen ytterligare och det tycks som att myndigheterna inte vill höra hans åsikt. I stället skyller myndigheter på varandra och skyfflar runt dokument som saknar viktiga bitar.

Justitiekanslern, JK, har avslagit en önskan från Karl Hedin att träffas och prata om hur Hedin har utsatts för övergrepp av det svenska rättsväsendet. Hedin misstänktes för att illegalt ha jagat varg och avlyssnades, greps under spektakulära former och hölls sen häktad i ungefär en månad under maximala restriktioner och med högsta säkerhet, trots att det rör sig om en äldre tidigare ostraffad man som skött ett stort företag under hela sitt liv.

Hedin fick en kunglig medalj för sina förtjänster i näringslivet, men han kan inte få träffa myndigheterna efter att ha varit häktad i en månad. Foto: JONAS EKSTRÖMER / TT

Hedinfallet måste sluta i rättvisa, annars sprids en röta i rättsväsendet. 

Hjort: Karl Hedins ärende måste bli granskat

Fram till Rysslands invasion var putinistiska tongångar vanliga bland etablissemangskritiker, och vissa vill ännu inte se problemet. Men Putin stod aldrig för sunda konservativa värden, och att tro att etablissemanget alltid har fel är en återvändsgränd. Det är hög tid att se sanningen i vitögat: Ryssland är vår arvfiende, skriver John Gustavsson.

För många år sedan skrev jag krönikor för Samhällsnytt, en sajt som är ökänd för sitt kommentarsfält. Det var inte sällan mina texter rörde upp känslor, men aldrig har det varit värre än när jag i början av år 2017 skrev två krönikor om Ryssland: I den första bemötte jag idén att Putin var en ”tuff ledare” och hans Ryssland en förkämpe för sådana traditionella värderingar som nationalister och konservativa här i Sverige delar. I den andra bemötte jag idén att Ryssland är omringat, eller håller på att omringas, av Nato, något som ofta använts som en ursäkt för rysk aggression.

Vladimir Putin har skickligt odlat bilden av sig själv som alfahanne. Foto: Dmitry Astakhov/AP/TT

Att vara konträr kan ha sina poänger, men föreställningen att etablissemanget alltid har fel är destruktiv.