När vanliga européer inte längre känner igen sina gamla kvarter eller de människor de möter i vardagen reagerar de. Och ett av många tecken på att ”Europa är på väg att begå självmord”, för att tala med den konservative författaren och journalisten Douglas Murray, är att konservativa partier numer ofta landar i en ny EU-analys, skriver Jan Sjunnesson.

I juni ska drygt sju miljoner röstberättigade svenska medborgare samt i riket bosatta EU-medborgare välja sina 21 ledamöter till Europaparlamentet. Tendensen att är att det väljs friare i detta val vart femte år än i reguljära riksdagsvalen var fjärde.

Författaren och journalisten Douglas Murray oroar sig för Europas framtid. Foto: Skärmavbild Youtube/John Andersson

Vanliga européer känner inte igen sina gamla kvarter eller de människor de möter i vardagen.

Sjunnesson: EU-valet och Europas märkliga självmord

TT gjorde nyligen en freudiansk felsägning och vände på vilka partier som styr landet och vilka som är i opposition. En liten felsägning men samtidigt ett exempel på hur media ofta ser Socialdemokraterna som normen och de andra partierna som undantag även om de styr landet.

En freudiansk felsägning är att råka säga hur något faktiskt är, men av misstag. Tungan råkar slinta och säga det som hjärnan tänker i stället för det som vill förmedlas. Ett bra exempel är när Magdalena Andersson råkade säga El-Hamas i stället för El-Haj. Kanske var det en tanke som slank ur, kanske var det ett öknamn, men en sanning slank fram.

TT omnämner Tidöpartierna som ”oppositionen”. Skärmdump från TT

Tungan slant och det var ”oppositionen” som hade kritiserat Magdalena Andersson, inte regeringen eller Tidöpartierna. 

Hjort: TT:s freudianska felsägning

Att en riksdagsledamot hör av sig till statliga myndigheter och försöker påverka deras beslut är vardagsmat i den sortens kultur där Jamal El-Haj växte upp. Ett sant mångkulturellt land hade tolererat hans kulturarbete, skriver Luai Ahmed.

<div>
 Det hände igen. Mångkulturen slog till och kolliderade med den svenska.
</div>

Riksdagsledamoten är missförstådd, han är bara en trägen arbetare i mångkulturens trädgård.  

Ahmed: El-Haj är en mångkulturell förebild

Det socialdemokratiska kapitlet i affären El-Haj tycks gå mot sitt slut. Han är ombedd att lämna riksdagen efter att det har avslöjats att han har försökt påverka ett migrationsärende. Att det är oförlåtligt, men att gå på en Hamaskonferens är okej, visar Socialdemokraternas värderingar kring terrorism. Anderssons tårar över anklagelser om terrorromantik visade sig vara krokodiltårar.

Expressen avslöjade i slutet av förra veckan att att den socialdemokratiske riksdagsledamoten Jamal El-Haj hade försökt att påverka ett asylärende. Efter Expressens avslöjande har Magdalena Andersson förlorat förtroende för ledamoten och partiet kräver nu att han lämnar riksdagen.

El-Haj ser ut att få lämna Socialdemokraterna, men han har skadat Magdalena Andersson väldigt mycket. Foto: Anders Wiklund, Jessica Gow/TT 

Magdalena Andersson har dåligt omdöme och är en svag ledare.

Hjort: Magdas terrorromantik 

När Frankrikes president på statsbesök i Sverige diskuterade utvecklat samarbete mellan våra länder blockerade tusentals ilskna franska bönder tillfartsvägarna till Paris. Hur kan man samarbeta med ett sådant folk, frågar sig många. Genom att förstå hur fransmän fungerar lär vi oss samtidigt förstå hur vi svenskar fungerar, skriver Lennart Göranson.

Den franske presidenten Emmanuel Macrons statsbesök i Sverige utmynnade i överenskommelser om utvecklat samarbete mellan våra länder på flera områden. Det är bra. Det är också ett bra exempel på hur samarbete kan utvecklas mellan europeiska länder utan toppstyrning från Bryssel. Samtidigt rapporterade media om hur tusentals ilskna franska bönder blockerade åtta viktiga infartsleder till Paris, med krav på högre inkomster, lägre skatter, stoppad frihandel och minskade miljöregler.

Franska bönder blockerar infarterna till Paris. Foto: Christophe Ena/AP/TT

Fransk vertikal konfliktlösning ger bonderevolter och svensk horisontell ger kompromisser.

Göranson: Franska bonderevolter och svenska kompromisser

Socialdemokraterna tröttnade till sist på Jamal El-Haj, men han bör ändå ses som ett tecken på vad som komma skall. Vänstern saknar möjlighet att vinna i kraft av sin politik, och vägen framåt kommer att ligga i klientelistiska kandidater som representerar minoriteters särintressen snarare än Sveriges, skriver John Gustavsson.

Efter många om och men har Socialdemokraterna fått nog av Jamal El-Haj. Partiet, ledda av Skåne-distriktet, kräver nu att El-Haj ska ställa sin riksdagsplats till förfogande. Om han går med på detta eller kanske istället väljer att ansluta sig till Partiet Nyans återstår att se. El-Hajs hela politiska gärning har gått ut på att gynna Hamas, Palestina och i tredje hand muslimer i allmänhet. Trots hans avgång så är jag övertygad om att denna typ av politiker bara kommer att bli vanligare i framtiden.

Jamal El-Haj är till slut ute i kylan. Foto: Jessica Gow/TT

Vänstern kan inte vinna av egen kraft, utan endast via klientelism för minoritetsintressen.

Gustavsson: El-Haj och Sveriges balkanisering

Från det tidiga 1900-talets litterära giganter som förespråkade utplånandet av massornas fattigpatrask till nazisternas slutgiltiga lösning av judefrågan har de intellektuella ofta ställt sig på mördarnas sida. I drängtjänst hos de framväxande nationalstaternas drömmar om etnisk renhet eller i girig jakt på akademiska positioner. Och skillnaden mellan dagens amerikanska universitet och Tysklands under kriget är kanske mindre än man tänker sig, skriver Andrzej Koraszewski.

För nästan hundra år sedan skrev den franske författaren Julien Benda att de som gick i spetsen för den intellektuella sfären introducerat en ”era av politiskt hat”. År 1927, sex år innan Hitlers valseger i Tyskland, fruktade han att även den intellektuella eliten i Frankrike krattade manegen för extremhögerns seger.

Ordförandena för MIT, University of Pennsylvania och Harvard hade svårt att besvara frågor om uppmaningar till folkmord. Foto: Mark Schiefelbein/AP/TT/Janerik Henriksson/TT (montage) 

Redan för 100 år sedan flörtade progressiva giganter med idén om massmordslösningar.

Koraszewski:  Det intellektuella avantgardets moraliska haverier

Vänsterut finns ingen åsiktskorridor. De med galna eller extrema åsikter till vänster kan visserligen bli kritiserade, men de drabbas inte av social utfrysning och får behålla fina jobb. Vi ser snarare en åsiktsbarriär.

Uttrycket ”åsiktskorridoren” har nyligen fyllt tio år. Det var i december 2013 som det lanserades av professorn i statsvetenskap Henrik Ekengren Oscarsson som en beskrivning av hur vissa företeelser inte anses lämpliga för det offentliga samtalet. På sin <a href="https://web.archive.org/web/20160208174924/http:/www.henrikoscarsson.com/2013/12/valjare-ar-inga-dumbommar.html">blogg</a> skrev Ekengren Oscarsson:

Athena Farrokhzad som sommarpratare 2014. Tror någon att Henrik Jönsson får tala oemotsagd i radion, trots att hans åsikter är demokratiska och frihetliga till skillnad från Farrokhzads totalitära? Foto: Per Larsson/TT

Korn: För Ramberg och Farrokhzad finns ingen åsiktskorridor

Europeisk kollektivism i allmänhet och svensk i synnerhet har skapat en situation där man anser att amerikanska skattebetalare är skyldiga att bekosta vår säkerhetspolitik, nu senast genom att finansiera Ukrainas försvarskrig mot Ryssland. Men det är hög tid att Europa växer upp och tar sin egen del av ansvaret, skriver Anders W. Edwardsson.

Svenskar är ett av världens mest kollektivistiska folk. Alla vet detta, förutom många svenskar. De tycker fortfarande att detta att köpa en svart Amazon i jämförelse med grannen gråa dito är vågat och anser att det är lätt rebelliskt att tycka att rätt låt vann Melodifestivalen. Typ. Och kollektivismens fula kusin är att prioritera den egna gruppen på bekostnad av andra; det vill säga gruppegoism.

Kräver vi att USA för alltid ska beskydda Europa? Foto: Pablo Martinez Monsivais/AP/TT / Noah Wulf (CC BY-SA 4.0)

Vi beter oss som bortskämda skitungar vana vid att någon annan städar upp och betalar.

Edwardsson: USA som Sveriges och Europas säkerhetspolitiska napp

Nästa vecka kommer Huthirebellerna i Jemen att avrätta 13 homosexuella människor. När jag läser nyheten kan jag inte sluta tänka på hur jag flydde dödstraffet, på hur tacksam jag är mot Sverige och på två berättelser som ännu förföljer mig, skriver Luai Ahmed.

<div>
 För två dagar sedan skickade någon mig nyheten om att en domstol som kontrolleras av Huthirebellerna i Jemen har dömt<a href="https://today.lorientlejour.com/article/1367225/13-sentenced-to-death-for-homosexuality-in-yemen-source.html"> 13 personer till offentlig avrättning</a> på grund av anklagelser om homosexualitet.
</div>

Offentliga avrättningar är vanliga i en del länder i Mellanöstern, här i Iran. Foto: Mohammad Hadi Khosravi/AP/TT

Nästa vecka kommer Huthirebellerna i Jemen att avrätta 13 homosexuella människor. 