I grunden speglar Strindbergsfejden också vår nutid. Det kan tyckas konstigt för det krävs lite arbete att förstå detta, skriver Torsten Sandström.

Under sommaren har jag läst Fredrik Bööks (1883–1961) fina bok om Verner von Heidenstam (1859–1940) från 1959. Böök berättar om det som brukar kallas Strindbergsfejden, ett skeende från 1910 fram till August Strindbergs död 1912. Till det yttre ett anfall från dennes sida mot krigarkungen Karl den XII. I realiteten ett försök från Strindberg att krossa det kulturella etablissemang som Heidenstam företrädde, en rörelse för ett klassiskt människoideal – präglat av förfining och konservativ pietetstro – samt med udden mot den realistiska litteratursyn (naturalism) som bar Strindbergs signum.

Slutligen fick Heidenstam rätt. Foto: Wikipedia 

Heidenstams ord om proletärfilosofins förfall stämmer väl in på årets valrörelse.

Sandström: Litteraturen kan hjälpa oss att förstå årets valrörelse

I Sverige har vi en situation där det är fullt tillåtet att sälja och marknadsföra sexuella tjänster, viket stimulerar utbudet av en tjänst som i sin tur är brottslig att köpa, och detta utan att samhället kan göra något åt saken. Det är hög tid att göra upp med den feministiska dubbelmoral som tillåtits styra synen på sexförsäljning, skriver Torsten Sandström.

Som bekant är den svenska dubbelmoralen skriande när det kommer till synen på prostitution. I stället för att som brukligt är i utlandet antingen kriminalisera såväl köpare som säljare eller släppa prostitutionen fri, så har Sverige med mallig stolthet valt att enbart straffbelägga köparen, alltså i normalfallet mannen. Kännetecknande för den svenska enögdheten är ett uttalade av en kvinnlig utredare på Brå som häromdagen i SR P1 utfärdade följande varning rörande kritik mot unga tjejer som säljer sex: Vi får ”inte skambelägga flickan!”

Borde det göras brottsligt även att sälja sex? Foto: Louise Nordström / TT

Det är hög tid att göra upp med den feministiska dubbelmoral som tillåtits styra synen på sexförsäljning.

Sandström: Det är dags att förbjuda prostitution på riktigt

Det är i sig inget fel i att kortvarigt medicinera själsliga symptom, men den växande floran av diagnoser som patologiserar normala beteenden riskerar att locka föräldrar att söka diagnoser för att tillskansa barnen särbehandling. Och erbjuder ett fikonlöv för de politiker som är oförmögna att ta itu med underliggande samhällsproblem, skriver Torsten Sandström.

Ständiga rubriker om att mängder av unga och gamla lider av adhd oroar mig. Allt fler får denna sjukdomsdiagnos. Och får medicin för detta. Den psykiska ohälsan skjuter med andra ord i höjden i det svenska samhället, tycks det.

Allt fler barn diagnosticeras med adhd. Foto: Staffan Löwstedt/SvD/TT

Den växande floran av diagnoser som patologiserar normala beteenden riskerar att bli ett samhällsproblem.

Sandström: Snart får vi alla en psykiatrisk diagnos

Sverige lever i ett schizofrent tillstånd mellan socialdemokratisk kollektivism och liberal individualism, där den senare sedan 70-talet tagit över i samhällets tidsanda, samtidigt som kollektivismen fortfarande styr politiken. Vi måste komma tillbaka till det individuella ansvaret, skriver Torsten Sandström.

Sverige har levt i en ideologisk klyfta mellan socialdemokratins och vänsterns kollektivism å ena sidan och liberalismens individualism å den andra. Det liberala tänket är äldst och slog i Sverige igenom inför införandet av tvåkammarriksdagen omkring mitten av 1850-talet. I liberalismens individualistiska tänkande är grundkomponenten medborgaren och hans rättigheter och skyldigheter. En stor del av individernas privatliv var på den tiden till stor del oreglerade i svensk lag.

Kollektivism har en tendens att sudda ut individens ansvar och frihet. Foto: Murray Foubister (CC BY-SA 2.0)

Oppositionens partier måste ta individualismen på allvar. Vi behöver en fortlöpande diskussion om individens ansvar.