Socialdemokratisk statsarkitektur består av ett antal lagar som reglerar samhällets basbehov, avsedda att impregnera statens funktioner med partiets ideologi. För att åstadkomma verklig politisk förändring måste en ny regering under Ulf Kristersson demontera denna arkitektur, skriver Torsten Sandström.

Jag har i ett antal krönikor kritiserat den så kallade ”Svenska modellen”. Begreppet är en förskönande omskrivning av socialdemokratins plan för att erövra den politiska makten över Sverige. Jag har inte själv kommit på denna tanke, den är formad i första hand av den brittiska journalisten Roland Huntford, i dennes ingående kritik av Sverige i boken The New Totalitarians (Det blinda Sverige), från 1971.

Har socialdemokratins tentakler nåt alla delar av samhällsbygget? Foto: damn_unique (CC BY-SA 2.0)

Det är sannerligen hög tid att nationens blågula politiker börjar kritisera socialdemokratins gamla ritning för kontroll av nationen. 

Sandström: En ny regering måste montera ner ”Den svenska modellen”

Att det finns arter som gör mer skada än nytta, och som spritt sig med människans hjälp, råder inget tvivel om. Men vad menar man med att dessa är invasiva? Uttrycket handlar mest om att sprida rädsla och på så sätt motivera tillväxten av olika byråkratier som egentligen utgör den verkligt farliga invasionen, skriver Torsten Sandström.

En sidolinje i vänsterns skräckscenario avseende vår planets framtid är narrativet om invasiva arter. Bara själva begreppet visar att det i grunden rör sig om skrämselpolitik och inte vetenskap. Bilden av något otäckt som anfaller människan blir på så vis ett viktigt komplement till delvis obevisade påståenden om uppvärmningens effekter. Skräck föder än mer otäcka bilder och politiska förbud.

Är den växande byråkratin en invasiv art? Foto: Harald Groven (CC BY-SA 3.0)

Att det i stället ständigt anställs nya byråkrater sammanhänger med att politikerna vill kontrollera folket.

Sandström: Byråkraten som invasiv art 

Det är över 150 år sedan ståndsriksdagen lades ner och statussamhället fick ge vika för kontraktssamhället. Men sedan dess har socialdemokratin via sina korporationer i form av byråkratier, fackföreningar och organisationer återskapat nya ständer. Det är dags för en ny, frihetlig reformation, skriver Torsten Sandström.

Rätten i det förindustriella samhället brukar av forskare ofta beskrivas med ordet status. Tanken är att avtalet som regleringsform ännu inte dominerar samhället. Människors relationer styrs i stället av regler som är givna av högre makter, det vill säga kungar eller kristna präster. Genom sådan reglering blev inte bara äktenskapet heligt, utan stånden gavs även makt att utfärda regler för hur lagar skulle stiftas och näringslivet normeras. Om statussamhället ska förstås rätt måste dess motsats presenteras, nämligen nutidens reglering genom kontrakt eller avtal.

Den sista ståndsriksdagen avslutas 1866. Ständerna avtackas av kungen. Ill: Gustave Janet (18291898)

Socialdemokratin har återskapat statussamhället via sina korporationer i form av byråkratier, fackföreningar och organisationer. Det är dags för en ny, frihetlig reformation.

Sandström: Statussamhället måste än en gång avvecklas

Statsminister Magdalena Andersson borde be det svenska folket om ursäkt. I stället slingrar hon sig och rabblar oppositionsförslag för reformer som borde ha varit på plats redan för sex–sju år sedan. Det är skamligt, skriver Torsten Sandström.

Statsminister Magdalena Andersson säger efter den senaste avrättningen på köpgallerian Emporia i Malmö att dådet är fruktansvärt. Visst. Men en ärlig politiker måste ändå kunna samla sig till självkritik. Det blodiga dödande som pågår i Sverige har ju ändå i grunden en politisk förklaring – det ser milt uttryckt annorlunda ut i grannländerna – för vilken den svenska socialdemokratin har ett tungt ansvar. Och Andersson själv bär en del av denna börda som framstående S-politiker under många år.

Statsminister Andersson borde be om ursäkt, enligt professor Sandström. Foto: Christine Olsson/TT

Så agerar populistiska maktpolitiker. Förr eller senare brister det förstås då väljarna inser att de i grunden lurats. Men den som saknar egenskaper ser enbart nya möjligheter. 