Hoten mot riksdagsledamöter växer, men polisens passivitet gör att demokratins hjärta upplevs som belägrat. Frågan är varför våldsamma grupper tillåts trycka undan dag efter dag när de saknar demonstrationstillstånd. Polisen har all rätt att avlägsna dem men väljer att låta folkvalda smita ut bakvägen.

Under lång tid har riksdagsledamöter i olika forum uppgett att de känner sig otrygga kring riksdagen. De undviker huvudentrén och har ibland uppmanats att ta andra vägar in och ut ur byggnaden.

Framförallt ledamöter från Tidöpartierna upplever hot, medan partier till vänster uppfattar dem som mer trevliga. Foto: Lars Schröder/TT 

Hjort: Riksdagen belägras – och polisen låter det ske

Föreningen för kortvuxna försökte rikta det kritiska strålkastarljuset mot Ulf Kristersson efter att han kallade Ryssland för en ekonomisk dvärg. Resultatet blev det motsatta: föreningens kollektiva kränkthet förvandlades till ett skämt. Situationen blir dessutom värre av försöket att stjäla uppmärksamheten från Rysslands hot.

Fritiof Nilsson Piraten konstaterade att: ”Skriver man om en stoppnål är det alltid nån enögd jävel som känner sig träffad.” Fenomenet att någon använder verklig eller inbillad kränkthet för att få uppmärksamhet är gammalt.

De kortvuxna menar att Kristersson inte borde tala om ekonomiska dvärgar. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kränkthetens pris: när kränkta gör sig själva till åtlöje

Hjort: Kortvuxna mot Kristersson: en liten fråga i ett stort sammanhang

Magdalena Andersson gömmer sig bakom krokodiltårar, gamla Palmeanekdoter och medvetna missförstånd. Men i grunden är problemet enkelt: hon vågar inte konfrontera antisemitismen och extremismen i vare sitt eget parti eller Vänsterpartiet.

Debatten mellan Ulf Kristersson och Magdalena Andersson i Aktuellt var smärtsamt förutsägbar. Klyschor, undanflykter och mer munväder än klara besked.

Magdalena Andersson hävdar sig leda ett parti fritt från terrorromantik. Foto: Anders Wiklund, Jessica Gow/TT 

När judiska barn lever under hot väljer Andersson att medvetet misstolka för att leka bort ett problem

Hjort: Magdalena Andersson klämd mellan Hamasromantiker och medelklassen

Medan andra partier nagelfars i medierna, kan Vänsterpartiets företrädare gång efter annan förklara bort flaggor, symboler och tveksamma gester. När blir okunskapen för pinsam för att accepteras?

Vänsterpartiet är ett parti som tycks hemsökt av otur. Nästan varje vecka är det någon som slarvar, snubblar – eller helt enkelt trampar i klaveret. Det senaste exemplet är två riksdagsledamöter som råkade dela en video där grupper viftade med flaggor till stöd för terroristorganisationer.

Vänsterpartiets senaste olyckskorpar. Till vänster: Daniel Bernmar (V) och Tony Haddou vid söndagens demonstration i Göteborg. I mitten: Daniel Bernmar vid demonstrationen med en PFLP-flagga i bakgrunden (inringad). Till höger: Nadja Awad (V). Foto: Facebook/Sveriges Riksdag

”Vi begrep inte symbolerna” duger inte som ursäkt längre.