Pensionsföretaget Alecta är en återkommande och dålig nyhet, som en pensionsvärldens Cliff Barnes som inte lyckas bli kvitt sina problem. När nu bolaget har blivit ett polisärende måste ledningen använda tiden till att lägga allt på bordet så att det blir ett slut på problemen.

Alecta skapades för över 100 år sedan, 1917, för att tillgodose att de anslutna fick goda pensioner. Namnbyten, ledningsbyten och annat har skett över åren men syftet har varit klart. Att vara ett bolag som ägs av sina kunder och därför alltid agerar för deras bästa. Eller med andra ord – att vara ett bolag som går att lita på.

De dåliga affärerna skedde under förre VD Magnus Billing. Ju snabbare Alecta lägger alla kort på bordet desto mer av ansvaret hamnar, med rätta, hos Billing. Men drar det ut på tiden kommer det att framstå som att bolaget inte vill lösa allt och vara transparent. Foto: Jonas Ekströmer/TT

Alectas nästan 3 miljoner kunder måste få veta allt och att det inte kommer fler överraskningar. 

Hjort: Alecta måste lägga korten på bordet 

Stina Wollter är upprörd. Att hon staplade antisemitiska myter i ett inlägg om Israel har fått männniskor att tro att hon är antisemit. Hon slår ledset i från sig och medger att hon kanske lät sig ryckas med och borde ha kollat om det stämmer att Israel plundrar palestinier på organ och några saker till. Men hon ville ju väl och det finns ju en konspiration som får massmedia att inte berätta sanningen om Israels ondska.

Det är synd om Stina Wollter. Det tycker åtminstone hon själv. Hon kan inte ens sprida antisemitiska myter och stereotyper utan att folk blir arga och tycker att hon är rasist. Hon som så länge varit så god kan väl aldrig vara rasist? Den retoriska frågan har hon själv besvarat och menar att det är ett karaktärsmord. Snarare har hon gjort ett karaktärssjälvmord.

Stina Wollter ställer sig frågande till upprördheten efter att hon drog en vals komponerad av antisemitiska myter. Foto: Maja Suslin/TT

• Media verkar inte acceptera Wollters bild att hon är offret.

Hjort: Wollter – en antisemitismens kolportör

I Region Västerbotten har en interpellation om hur judar och judisk kultur värnas avslagits med hänvisning till att det är utrikespolitik, något som regionen inte ska befatta sig med. Synen på judar som något främmande är tagen till sin spets och sannolikt behandlar regionen inga andra minoriteter så.

I slutet av oktober försökte det moderata oppositionsrådet Andreas Löwenhöök ställa en interpellation om hur den judiska minoriteten får stöd av regionen. Det har länge funnits problem med antisemitism och antisemitismen har exploderat i spåren av pogromen i början av oktober.

Det samiska och svenska går hand i hand och det finns inget tvivel om att samer är en svensk minoritet. Judar har dock i Västerbotten blivit avfärdade som utrikespolitik och något regionen inte vill befatta sig med. Foto: Henrik Montgomery/TT

För regionen är judar en främmande fågel. 

Hjort: Svenska judar är västerbottnisk utrikespolitik 

Först kom ålfisket och nu är det trädäcket som är i centrum. Medias nyfunna intresse för statssekreterares leverne och laglydighet speglar knappast väljarnas önskan om granskningar av makthavare. Det finns långt större och viktigare problem i Sverige i dag än ett trädäck. Den enda funktionen sådana granskningar fyller är att det ena laget får förfasas över det andra en stund.

Agendasättande journalistik bygger på tanken att vad som uppfattas som viktigt i nyhetsflödet inte bara bestäms av nyhetens vikt utan också placering. Nyheter som upprepas varje dag uppfattas av många som väldigt viktiga just därför att de syns mycket. Massmedier kan markera viktighet genom att skriva mycket eller lite om något. De kan också lyfta småsaker som väldigt viktiga genom att rapportera massor. Det är lite av kändisjournalistikens signum.

Vanligt folk verkar ha ett begränsat intresse för tjänstemäns trädäck. Foto: Fredrik Sandberg/TT 

Medias granskningar är viktiga men de måste granska saker som är viktiga för väljarna