Inledningsvis håller sig Donald Trump till manus, men tyvärr improviserar han sig sedan som sin egen värsta fiende in i impopulära valfuskteorier och idéer om risken för kärnvapenkrig. Och bereder därmed väg för partiets nya stjärna Ron DeSantis, skriver John Gustavsson.

Donald Trump tillkännagav i natt att han återigen kandiderar till presidentposten i USA. Till att börja med måste han vinna Republikanernas primärval, det interna val som utser vem som blir partiets presidentkandidat. Primärvalet ser inte längre ut att bli den promenadseger för Trump som han själv och faktiskt nästan alla andra trodde att det skulle bli, men det återkommer jag till senare. Hur var då Trumps tal?

Donald Trump utannonserade sin kandidatur i natt. Foto: Rebecca Blackwell

Trump inleder väl och håller sig till manus. Men sedan blir han sin egen värsta fiende och improviserar sig in i problem. Vilket krattar manegen för Ron DeSantis.

Analys: Donald Trump kandiderar med tal som havererar

Trots guldläge inför mellanårsvalet, med utbrett missnöje med den sittande president Biden, med inflation och hotande lågkonjunktur och med stigande kriminalitet, så uteblev den väntade republikanska dundersuccén. Det beror i hög grad på att Trump såg till att få lojala men inkompetenta kandidater nominerade, skriver John Gustavsson.

Mellanårsvalen blev en besvikelse för Republikanerna. Istället för en jordskredsseger så slutade det med vad som ser ut att bli en mycket, mycket knapp majoritet i Representanthuset. I senaten är läget fortfarande oklart, men oddsen är dåliga. Hur kunde det gå så här illa för Republikanerna, som bedömdes gå mot en storseger? Biden är impopulär, inflationen är skyhög, lågkonjunktur väntar och en våg av våldsbrott sveper genom landet. Varför vann Republikanerna inte överlägset?

Republikanernas framtid DeSantis – och dess förflutna Trump? Foto: Rebecca Blackwell AP/TT / Andrew Harnik/AP/TT

Tisdagens valresultat visar att Republikanerna nu måste pensionera Donald Trump och blicka framåt med Floridas guvernör Ron DeSantis.

Eftervalsanalys: Trump är inte Republikanernas framtid

Rysslands befälhavare Sergei Surovikin har meddelat att man retirerar från strategiskt viktiga staden Cherson. Vad gör Cherson så viktigt? Och finns det skäl att misstänka att det handlar om en rysk fälla? John Gustavsson reder ut frågetecknen.

Kriget mellan Ryssland och Ukraina har de senaste månaderna vänt i Ukrainas favör. Den 29 augusti inledde Ukraina en motoffensiv för att ta tillbaka ryskockuperade områden i landets södra delar, och strax därefter påbörjades också en motoffensiv i öst. Bara några veckor efteråt, den 21 september, tvingades Vladimir Putin tillkännage en mobilisering och påbörja tvångsinkallning av hundratusentals ryssar i ett desperat försök att stoppa blödningen. Bara de två första veckorna i september lyckades Ukraina återta <a href="https://www.reuters.com/world/europe/ukraine-has-retaken-6000-sq-km-land-zelenskiy-2022-09-12/" target="_blank" rel="noopener">6000 kvadratkilometer</a> av sitt territorium, en yta motsvarande Stockholms län i storlek.

Ukrainska soldater på erövrade ryska stridsvagnar. Foto: Aleksandr Shulman/AP/TT

Är den ryska reträtten ett försök att lura den ukrainska armén i en fälla?

Rysslands reträtt: Vad händer i Cherson?

Justerat för inflation innehåller budgeten såväl goda storsatsningar som kloka och rejäla nedskärningar. Undantaget är misslyckandet med kraftiga åtgärder mot de höga bränslepriserna, ett misslyckande som kan skapa en svekdebatt, skriver Bulletins nationalekonom John Gustavsson.

Höstbudgeten är presenterad, och med inflationen avdragen så är det nedskärningar nästan överallt. Jag har <a href="https://www.dagensmedia.se/opinion/debatt/svenska-medier-maste-bli-battre-pa-att-granska-budgetmotioner/" target="_blank" rel="noopener">tidigare år</a> insisterat på och <a href="https://bulletin.nu/gustavsson-hostbudgeten-avslojar-regeringens-prioriteringar-och-det-ar-inte-fattigpensionarer" target="_blank" rel="noopener">gått i bräschen</a> för att inflationsjustera regeringens budgetsatsningar. Ett problem med inflation är att den tillåter regeringar både till höger och vänster att låtsas som att man satsar mer pengar på ett område, när man i själva verket skär ner: En femprocentig ökning av en viss budgetpost när inflationen ligger på 9,7 procent – <a href="https://www.ekonomifakta.se/fakta/ekonomi/finansiell-utveckling/inflationen/" target="_blank" rel="noopener">vilket är exakt vad den gör</a> – är ju egentligen en nedskärning med 4,7 procent.

Den nya blågula budgeten innehåller mycket bra och ett fiasko. Foto: Pontus Lundahl/TT

 Ulf Kristersson och hans allierade gör gott i att minnas att de valdes på ett förändringsmandat, inte ett förvaltningsmandat.