Inom delar av fredsrörelsen och bland putinister kolporteras sagan om det av Nato aggressivt inringade stackars Ryssland. Men sanningen är att de forna öststaterna fick böna, be och tjata sig till Natomedlemskap, skriver John Gustavsson.

Inom ryssvänliga och Natofientliga cirklar finns flera populära narrativ som används för att stödja den egna världsbilden, och där Nato och Ukraina svartmålas. Ett av dessa narrativ går ut på att Nato expanderade österut och på så vis hotade Rysslands intressen. Många frågar retoriskt om USA skulle gått med på att Ryssland placerade militärbaser i Mexiko, och om inte, varför Ryssland ska gå med på Natobaser i länder längs den ryska gränsen. Men hur gick det egentligen till när Nato expanderade österut?

Somliga Natomotståndare har fått Natos expansion helt om bakfoten. Foto: Anders Wiklund/TT

Sanningen är att de forna öststaterna fick böna, be och tjata sig till Natomedlemskap från ett motsträvigt USA.

Gustavsson: Putinlögnerna om Natos expansion

När väl kriminella organisationer tagit sig in i politiken är de svåra att bli av med, och när förvaltningar övergår från oväldig ämbetsmannaverksamhet till klientelism är utvecklingen svår att stoppa, i Mexiko såväl som Sverige. Att lösa problemen kan kräva grundlagsändringar som tillåter statlig tvångsförvaltning av infiltrerade kommuner, skriver John Gustavsson.

En svensk politiker som kuppas bort av gängkriminella. Man tror knappt att det är sant, och ändå är det en rätt logisk följd av de senaste årtiondenas utveckling. När kriminella gäng tillåts att frodas, så får de förr eller senare institutionell makt. Eller på ren svenska: inflytande över politiken. När så sker, så är utvecklingen väldigt svår att vända. Faktum är att Sverige kan behöva en grundlagsreform.

Är Botkyrkagate ett symptom på mexikanisering av Sverige? Foto: Naina Helén Jåma/TT

Det som hänt i Botkyrka är förkastligt, men attacken mot Sveriges institutioner började inte i Botkyrka.

Gustavsson: Botkyrka och mexikaniseringen av svensk politik

De kommande årens brottsstatistik lär bli missvisande eftersom ett upprustat rättsväsende och hårdare straff kommer att öka anmälningsbenägenheten. Och trängda gängkriminella kommer att reagera med våld när pressen ökar, på samma sätt som skedde i Mexiko. Regeringen måste dock ha is i magen och genomdriva sin politik, skriver John Gustavsson.

Tack vare flera misslyckanden och löftesbrott har den nya regeringen – och SD – fått en tung start i opinionen. Detta är i sig självt inget ovanligt. Förra gången en högerregering tog över efter Socialdemokraterna så blev starten katastrofal, men regeringen blev ändå omvald efter fyra år. Mycket av regeringens trovärdighet hänger dock på hur man kommer att lyckas eller inte lyckas att bekämpa brottsligheten. Risken är tyvärr stor att brottsligheten på pappret kommer att öka.

De mexikanska gängen reagerade med våldsamheter när de sattes under press. Foto: Esteban Felix/AP/TT

Mexikanska karteller och svenska gäng reagerar likadant på ökad press – med mer våld. Regeringen måste ha is i magen och invänta det lugn som kommer.

Gustavsson: Gängvåldet ökar innan det blir bättre

Rasmus Paludans vidare koranbrännande efter kravallerna i våras får nog främst tolkas som personligt varumärkesbyggande, denna gång på bekostnad av Sveriges Natoansökan. Så låt oss inte bländas av yttrandefrihetsargumenten – den med barn sexchattande dansken är en idiot, skriver John Gustavsson.

Låt mig först som sist klargöra: Jag säger inte att Paludan inte har rätt att bränna Koranen. Jag har tidigare, här i Bulletin, argumenterat för hans rätt att göra det. Samtidigt har jag varit tydlig med att jag inte stöder bokbränningar, och då menar jag i största allmänhet. Böcker ska diskuteras, inte eldas upp. När man bränner en bok, särskilt offentligt, så skapar man egentligen bara intresse för boken. Och i fallet med religiösa texter leder sådana aktioner till sympati för bokens följeslagare. Det är helt enkelt ett värdelöst sätt att bekämpa islamisering. Paludan har rätt att göra det han gör, men vi får inte dras med så pass att vi glömmer bort att han ändå är en idiot.

Rasmus Paludan får hjälp ur bilen vid turkiska ambassaden för en vecka sedan. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Rasmus Paludan har rätt att bränna Koranen, men det gynnar inte längre en invandringskritisk rörelse som nu faktiskt måste regera.