Efter ståhejet runt Donald Trumps och Vladimir Putins Alaskamöte har uppmärksamheten runt Ukraina återigen börjat sjunka undan. Men kriget maler på. Jakob Sjölander har varit på plats.

Tills nyligen hade Ukraina det gemensamt med Midgård och Narnia att jag läst om det men inte besökt landet. Detta har nu ändrats då jag (tillsammans med Björn Elfvin och Roger ”Salle” Sahlström från Epoch Times) nyligen följde med Sverigedemokratveteranen Tage Perntz när han skänkte bort en begagnad brandbil.

Flaggor för de döda på Självständighetstorget i Kiev. Foto: Thibault Camus / TT

Sjölander: Ännu lever Ukraina

Det som kännetecknar vänstern är inte tydliga ideologiska mål, utan snarare en ständig önskan om MER. Det finns inget som räcker. Detta beror på att man kämpar för en politisk stam, skriver Jakob Sjölander

Vänstern har massor med bra idéer. Det är bara att man drar dessa idéer till absurditetens gräns, och sedan bortom den. Att gå för långt verkar aldrig vara långt nog.

Är det rättvisa man kämpar för, eller är det bara en ursäkt? Foto: Mindaugas Kulbis / TT

Sjölander: Vänstern och konsten att gå för långt

Är nationalismen självisk? Ja, delvis. Men samtidigt är den också högst osjälvisk. Nationalismen är en medelväg, vilket förklarar varför den sticker i ögonen på extremister. Detta skriver Jakob Sjölander.

Nationalism har dåligt rykte, åtminstone här i Sverige. Kanske främst på grund av att den förknippas med nazismen. Vänstern har mycket effektivt lyckats framställa det som så att de illdåd dessa ”nationalsocialister” begick berodde på deras nationalism snarare än deras socialism eller imperialism.

En svensk nationalist kanske sätter Sverige först – men det betyder inte att andra nationer inte finns med på listan. Foto: Johan Nilsson/TT

Uppenbarligen kan vi även bry oss om andra nationer

Sjölander: Självisk och osjälvisk nationalism

Konstantin Kisins bästsäljare finns nu på svenska. Det är ett vältaligt och underhållande försvar av västvärldens mest grundläggande värden i en tid som behöver just detta, skriver Jakob Sjölander.

När Konstantin Kisins bok An immigrant’s love letter to the West kom ut 2022 så var den ett mindre fenomen. Nu – något sent – är den ute på svenska. Jag tror att mycket av bokens popularitet kom sig av att den var precis vad västvärlden behövde och fortfarande behöver – en kärleksförklaring. Nog behöver väst muntras upp.

”Jag älskar det här landet och säger det öppet, vilket är hur du vet att jag fortfarande inte har integrerat mig...”. Foto: Gage Skidmore, CC BY-SA 2.0, via Wikimedia Commons.