Framgångsrika svenskar börjar fly på grund av gängbrotten, nästan som på 1970-talet när Socialdemokraternas skattepolitik drev folk ur landet.

”Handen skakar, jag har svårt att andas.” Mitt under repetitionen av August Strindbergs Dödsdansen – Margaretha Krook stod på scenen – greps Ingmar Bergman misstänkt för skattebedrägeri. Han hämtades av civilklädda poliser (”de var båda lönnfeta, bar blommiga skjortor, hade oren hy och smutsiga naglar”) som förde honom till förhör på Kungsholmen. Han belades med utreseförbud. Passet beslagtogs. ”En livskatastrof”, skrev han senare i memoaren Laterna Magica.

Konstverk av Peter Johansson. Foto: Sara Perers, TT.

Framgångsrika svenskar börjar fly på grund av gängbrotten, som på 1970-talet när S skattepolitik drev folk ur landet.

Gudmundson: Hur ska ni stoppa integrationsflyktingarna?

Brottsförebyggande rådet inrättades 1974. Lars Åberg undrar varför det nu talas om förebyggande insatser som om ingen hade tänkt på den saken tidigare.

Varför heter Brottsförebyggande rådet (Brå) Brottsförebyggande rådet om det varken förebygger brott eller ger några goda råd? Mest bekant är Brå för att samla in statistik först femton år efter att allmänheten redan förstått det som siffrorna kan visa.

Brottsförebyggande åtgärder är än en gång i ropet. Foto: Johan Nilsson/TT / Lars Strandberg

Om negativa handlingar inte får några konsekvenser tar den kollektiva uppgivenheten över.

Åberg: De förebyggande insatsernas olidliga lätthet

Två år efter coronavirusets utbrott i Kina, verkar det som om Europa blir allt mera kinesiskt.

Sverige och Danmark valde två helt olika vägar i mötet med covid-19. Sverige valde att experimentera med hälsan, Danmark valde att experimentera med friheten. Vem som klarade sig bäst har varit ämnet för oändliga diskussionen. Många danskar och svenskar menar i dag att det var danskarna.

Kö för covidtest i Lund. Foto: Johan Nilsson/TT

Två år efter coronavirusets utbrott i Kina verkar det som om Europa blir allt mera kinesiskt.

Jalving: Kinafieringen av Västvärlden

Jan Guillou hävdade häromdagen att hala badkar utgjorde en större fara för den svenska allmänheten än förortsgängens härjningar. Det blev lite roligt när Kvartals Henrik Höjer avslöjade att endast en förolyckats förra året i en badkarsrelaterad händelse. Värre än det är att Guillou inte tycks se faran med fientligt inställda grupper av människor.

Författaren och journalisten Jan Guillou skrev häromdagen <a href="https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/ALQL9q/ligorna-spelar-rollen-som-samhallets-fiende-nummer-ett">en uppmärksammad text i Aftonbladet</a>. Han ondgjorde sig över att politiker och media fokuserade mer på ungdomsgängens våld än på hala badkar och fallolyckor. Visst var det underhållande att badkarsolyckor med dödlig utgång visade sig vara betydligt mer sällsynt än vad Guillou föreställt sig. <a href="https://kvartal.se/artiklar/jan-guillous-badkarsanka/">Bara en förra året, som Kvartals vetenskapsredaktör Henrik Höjer påpassligt kollade upp</a>. Viktigare är dock observationen att folk i allmänhet tycker att Guillous jämförelse är tokig.

Många fientligt inställda människor är en helt annan sorts fara än ett badkar.

Lindberg: Hala badkar attackerar inte i flock, Guillou

Vindkraftverk har aldrig varit ett alternativ till kärnkraft. Den kräver orimliga arealer för produktion av osäker energi och ställer omöjliga krav på lösningar för kraftöverföring. Allt detta var uppenbart redan för 45 år sedan.

Jag gick i nian 1980 då folkomröstningen om kärnkraft ägde rum. Både före och efter omröstningen diskuterades kärnkraft och förslag på alternativ energi i media och i skolan. Jag lärde mig mycket både från public service och från Svenska Dagbladet. Dagens Nyheter drev då tyvärr en hård och ensidig propaganda mot kärnkraft, så där fanns det mindre att hämta. På hösten samma år började jag läsa natur på gymnasiet. Efter ett år hade jag sammantaget förstått åtminstone följande:

Vindkraft kan inte ersätta planerbara energikällor. Foto: Christian Charisius/AP/TT

 Vindkraft kräver orimliga arealer för produktion av osäker energi och ställer omöjliga krav på lösningar för kraftöverföring. 

Lidström: Vindkraft kunde aldrig fungera

Den självförhärligande klassens syn på sig själva som goda och andra som onda smittar av sig. Vänster ses som rättfärdighet och höger som ondska. Men bara högern själv kan ändra på det.

Johan Forssell är riksdagsman för M och partiets rättspolitiska talesman. Den tjugonde december var han på twitter upprörd över att programledaren i Agenda kallade partierna i det blågula blocket för ”ni på högerkanten”:

Benämningen höger kommer från att de som motsatte sig revolutionens våld i Frankrike 1789 satt till höger, knappast något att skämmas över.

Den självförhärligande klassens syn på sig själva som goda och andra som onda smittar av sig.

Dan Korn: Höger borde inte vara ett skällsord

När man diskuterar vaccinationsgraden i riket är det lätt att glömma att samhälleligt deltagande – precis som politiken – är en förtroendebransch. Och att vi lika lite kan räkna med 100-procentig vaccinering som dito valdeltagande, skriver Jonathan Kärre.

Den danske författaren Carsten Jensen är indignerad och fräser i <a href="https://www.dn.se/kultur/carsten-jensen-vaccinmotstandarna-ar-frihetens-gratisatare/" target="_blank" rel="noopener">DN</a> (14/12) över vad han kallar ”förnuftsresistenta vaccinmotståndare”. Det är Per Svensson som har översatt flaskposten från grannlandet. Oklart varför. Nog hade det gått snabbare – och blivit bättre – om Svensson knåpat ihop något själv, han kan ju skriva.

Författaren Carsten Jensen är irriterad på vaccinvägrare. Foto: Emma Franzén / Jessica Gow/Johan Nilsson/TT

Det är lätt att glömma att samhälleligt deltagande är en förtroendebransch.

Kärre: Antivaxxarna och demokratins dilemma 

Få saker är så motsägelsefulla som den svenska opinionen. Den tycks inte ens lita på sig själv.

Svenskarna är ett märkligt folk. En pluralitet om 40 procent av befolkningen tycker att det är ett bra förslag att sänka skatterna. Bara 19 procent vill ha höjd skatt.

Få saker är så motsägelsefulla som den svenska opinionen. Den tycks inte ens lita på sig själv.

Gudmundson: Ett folk som inte vet vad det vill

När vi summerar polisåret 2021 kan vi konstatera att inte mycket har hänt. Höga polischefer fortsätter skylla på andra myndigheter eller fokuserar på förebyggande arbete av en typ som inte är polisens uppgift.

Snart får vi lägga 2021 till handlingarna. Jag hoppas verkligen att 2022 blir det år, då våra ledande politiker, högre polischefer, kriminologer och alla andra låtsasexperter, fullt ut kommer till insikt om att debatten kring den skenande grova kriminaliteten konstant befunnit sig i ett slags limbotillstånd.

Polisåret har 2021 har inte sett några förbättringar. Foto: Privat / Johan Nilsson/TT

Polisen måste fokusera på att återfå sin legitimitet och på att lagföra brottslingar.

Springare: Polisen ska upprätthålla våldsmonopolet – inte vara en socialmyndighet

Tage Danielssons animerade film har blivit såväl jultradition som publikfavorit. Men den unge idealistens moral är den socialdemokratiska och tvingande omfördelningens, inte den givmilda altruismens, skriver Danne Nordling.

I juletid ska vi visa medkänsla med våra svagare medmänniskor. Det anser nog många och ett utflöde av denna uppmaning till altruism är tv-programmet Karl-Bertil Jonssons julafton som brukar sändas på julafton klockan 19.00. Men det är inte något uppbyggelseprogram för det traditionella gåvobudskapet som anses kunna härledas från de ”heliga tre konungarna” och deras gåvor i form av guld, rökelse och myrra till Jesusbarnet. Dessa ”tre vise män” som senare har namngetts som Kaspar, Melchior och Balthazar ville hylla den nye konungen med gåvor. Det var naturligtvis en förtänksamhet att visa sin vördnad inför den mäktige – inte en gärd av medkänsla för det fattiga barnet – som drev de tre uppvaktarna.

Predikar Karl-Bertil Jonsson socialdemokratisk skattesyn? Foto: Privat / Trollboken (CC BY-SA 4.0)

Den unge idealistens moral är den socialdemokratiska och tvingande omfördelningens, inte givmildhetens.