Den konstlade hysterin över att Ulf Kristersson (M) visade sig behöva ytterligare ett par dagar för regeringsbildningen är lustig att skåda.

Moderatledaren Ulf Kristersson kämpade mot klockan. Klockan vann – åtminstone en delseger. När det på onsdagen var dags att återvända till riksdagens talman Andreas Norlén för att redovisa resultatet av den senaste veckans regeringsförhandlingar tvingades Kristersson be om mer tid. Vilket han fick.

Regeringsbildaren Ulf Kristersson (M) värmer upp med lite journalistrugby på väg till riksdagens talman. Foto: Jonas Ekströmer/TT

Det är fullt förståeligt att många inte kan bli av med den sittande regeringen fort nog.

Skogkär: Befrielsen är nära, snart är Andersson (S) utbytt

För ett par år sedan försökte Boverket och regeringen att sätta stopp för vedspisarna. Att folk eldade i vedspis ansågs vara ett stort hot mot miljön, så det krävdes handling. Men en folklig ilska stoppade förbudet. Det kommer att rädda många hushåll den kommande vintern.

2018 pågick en av de där debatterna som är så dumma att man tror att det är första april i ett par veckor. Vedspisar skulle förbjudas.

För många är en brasa något mysigt att samla familjen kring. För andra är det ett hot mot världens överlevnad och måste förbjudas. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Som tur var räddades vedspisar undan ett förbud. 

Hjort: En lycka att vedspisen inte förbjöds 

Medan vänstern ägnat åratal åt att hacka upp befolkningen i allt fler tänkta och konkurrerande offer- och förtryckargrupper, har SD återskapat en tagning på arbetarrörelsens traditionella gemenskap. Och frågan är vad vänstern har att sätta emot, skriver Ann Charlott Altstadt.

Till er som fortfarande kliar er i huvudet eller sliter ert hår efter SD:s framgångar: Här kommer den ultimata sammanfattande förklaringen!

Har SD tagit över arbetarrörelsens skapande av ett fungerande ”vi”? Foto: Karl Gabor / Gunnar Lundh

Ann Charlott Altstadt presenterar den slutgiltiga förklaringen till SD:s valframgångar, och varför vänstern knappast har någon lösning.

Altstadt: SD vann på vänsterns traditionella recept: Vi:et

Dödsskjutningar har satt situationen i Södertälje i fokus. Men stadens – och Sveriges – verkliga problem med kriminalitet ligger på ett djupare plan.

Om det sagts av någon annan, för bara några år sedan, hade det kallats alarmism och undergångsretorik. Men numera kan det sägas även av en socialdemokratisk statsminister: de kriminella gängen är “en fara för hela Sverige, för vår gemenskap och vår samhällsmodell”.

Statsminister Magdalena Andersson (S) och kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S) under en pressträff vid statsministerns besök i Södertälje på tisdagen. Foto: Anders Wiklund/TT

Södertälje är ett utmärkt exempel på att volymer faktiskt spelar roll.

Skogkär: Ett oerhört medgivande av statsministern

Ungefär en månad lyckades LO hålla en enad front mot det blåbruna hotet mot demokratin. Sedan började förbunden vilja ha samtal och Sverigedemokraterna var en diskussionspartner bland andra. Inte minst hoppet om att SD ska blockera reformer från Moderaterna gör det viktigt för LO att snabbt glömma gammalt groll.

När dammet efter valbataljen sakta lägger sig är det på många sätt en ny värld som uppenbarar sig. I valet var det en svartvit kamp på liv och död, för och mot demokrati. Inte så att någon var emot demokrati, men många visste att några innerst inne var emot demokrati. Inte bara emot demokrati förresten utan dessutom riktiga nazister – bruna.

Richard Jomshofs (SD) intresse för att reformera diskrimineringslagen kan bli ett hot mot äktenskapet mellan LO och S. Foto: Jonas Ekströmmer/TT

LO menade att SD kunde ”fetglömma” samtal. Nu är det löftet glömt. 

Hjort: Facket normaliserar SD efter en månad

Under ett decennium har det politiska etablissemanget ägnat sig åt att driva häxjakt på SD, i mångt och mycket för att hålla partiet borta från köttgrytorna. Samtidigt har man glatt samarbetat med ett lagom reformerat kommunistparti. Med väntat resultat, skriver Torsten Sandström.

Tidskriften The Economist erbjuder – som vanligt – klara analyser på en frihetlig och marknadsliberal grund. Häromveckan (nr 58) gällde det SD:s framgångar i hösten val och rubriken var ”Opening the door”.

SD betraktas av många som paria, till skillnad från V. Foto: Ofer Maimon

Under ett decennium har det politiska etablissemanget ägnat sig åt att driva häxjakt på SD, med väntat resultat.

The Economist utdelar en käftsmäll mot etablissemangets SD-strategi

Den grova kriminaliteten sprider sig som cancer i samhällskroppen. Men justitieminister Morgan Johansson (S) ger sig själv betyget med utmärkt beröm godkänd. Ingen falsk blygsamhet där inte.

Stolt men inte nöjd – med det mottot gick dåvarande statsministern Göran Persson (S) till val 2006. Avgående justitieministern Morgan Johansson (S) är inte fullt så blygsam. Johansson är – tro det eller ej – både stolt och nöjd med vad han åstadkommit de två senaste mandatperioderna.

Världens bäste justitieminister, när Morgan Johansson (S) själv får välja. Foto: Christine Olsson/TT

Ingen svensk justitieminister i modern tid har lämnat sitt uppdrag med ett så uselt facit.

Skogkär: Morgan Johansson (S) ger självgodheten ett ansikte

När Finland överväger att bygga en barriär mot Ryssland för att stoppa flyktingar är reaktionen väldigt annorlunda än i andra liknande fall. Reaktionen mot Litauen, Finland, USA och Israel på murbyggen visar tydligt att det finns olika måttstockar för olika länder.

Jean-Paul Sartre har i en uppsats skrivit om hur det icke-existerande kan vara det som är det starkaste sinnesintrycket. Hans exempel är när man kommer till ett kafé för att träffa någon och personen inte är där. Vad vi upplever är tomheten efter någon.

Finlands statsminister Sanna Marin har öppnat för att bygga en mur mot Ryssland och kommer inom kort träffa partiledarna för överläggningar. Den svenska reaktionen är väldigt annorlunda än den när Israel byggde sin barriär. Foto: Mads Claus Rasmussen/TT  

När Finland bygger en mur mot Ryssland är tystnaden öronbedövande.

Hjort: Israel och Finland måste behandlas lika

En gång i tiden hade Sverige ett skolsystem som lärde barnen det nödvändiga för att bli fungerande medborgare på sex år. Sedan kunde teoretiskt intresserade studera vidare, och övriga slapp teorin och kunde lära sig ett yrke. Idag lär sig många inte det nödvändiga på tolv år, skriver Erik Lidström.

Min mamma var lärare, och därmed högavlönad på 1960-talet, samtidigt som skatterna då ännu inte nått 1970-talets och dagens absurt höga nivåer. När jag föddes var det därför naturligt för en karriärkvinna att ha en barnflicka, en ung tjej på 16–17 år som tog hand om mig. Sylvia stickade vantar, mössa och halsduk åt mig. När pappa 1964 fyllde 40 år gick hon enligt min mor fram som en tromb; bakade kakor, fixade efterrätter, gjorde hela middagen med alla rätter.

Kiruna Praktiska Ungdomsskola var en fyraårig yrkesskola. Foto: Borg Mesch 

En gång i tiden hade Sverige ett skolsystem som lärde barnen det nödvändiga för att bli fungerande medborgare på sex år.

Lidström: Vad skolan var och kunde vara

I tisdags publicerade Dagens Nyheter en kolumn av Nathan Shachar med titeln Varför pratar ingen om Socialdemokraternas antisemitiska rötter? Ni kan inte ana vad som hände sen.

När man 1944 började inse att andra världskriget gick mot sitt slut tog den svenska arbetarrörelsen fram ett program för ekonomiska och demokratiska reformer. Det kallades Arbetarrörelsens efterkrigsprogram, eller 27-punktsprogrammet. Alla delar av arbetarrörelsen var med, vid sidan om det socialdemokratiska partiet dess ungdomsförbund, kvinnoförbund och LO. Programmet antogs dessutom av Sveriges Kommunistiska Parti som handlingsprogram.

Ur filmen ”Välkomna till oss”, Socialdemokraternas valfilm 1946.

Socialdemokratisk antisemitism kan inte trollas bort bara därför att den gagnar SD. 