I den nya regeringens energipolitik har kärnkraften en nyckelroll. Men för att investeringar i ny kärnkraft ska bli av krävs långsiktigt stabila villkor. Det blir svårt att åstadkomma så länge Socialdemokraterna låter energipolitiken på deras sida av politiken styras av Miljöpartiets gröna mullor.

En snabbt titt i <a href="https://www.svk.se/om-kraftsystemet/kontrollrummet/">Kontrollrummet</a> på Svenska Kraftnät visar att vindkraften levererar denna tisdagsförmiddag. Av all el som produceras i Sverige kommer drygt en fjärdedel från vindkraft. I fredags vid samma tid såg det inte lika bra ut, då bidrog vindkraften bara med en tjugondel av den förbrukade elen.

Kristdemokraternas ordförande Ebba Busch får som statsråd och chef för klimat- och näringslivsdepartementet huvudansvaret för den nya regeringens energipolitik. Foto: Christine Olsson/TT

Med den nya regeringen ska kärnkraften utvecklas, inte avvecklas.

Skogkär: Avveckla Miljöpartiet, utveckla kärnkraften

Liberalernas röda linjer kring SD tycks hastigt förpassade till glömskans rike. Och till exakt vad ska man använda ett socialliberalt parti som åt ena hållet kapitulerat för skolkapitalismen och åt det andra mot vad som i förrgår var ”fascism”? frågar sig Ann Charlott Altstadt.

Det är väl för mycket begärt att partier ska ha en själ men hur vore det med ett begripligt existensberättigande? Jag har faktiskt i rätt många år grubblat över våra partier och osvikligt halkat in på den existentiella frågan – varför finns Liberalerna? Är partiet en födkrok, en smal hobbyverksamhet eller en restprodukt av förflutenhetens – numera avskaffade – konflikter?

Borde Johan Pehrson ta sig en funderare över sitt partis raison d’être? Foto: Karl Gabor / Stina Stjernkvist/SvD/TT

Till exakt vad ska man använda ett socialliberalt parti som åt ena hållet kapitulerat för skolkapitalismen och åt det andra mot vad som i förrgår var ”fascism”?

Altstadt: Att vara liberal är att vara finhackad

Det är en bred och god sammansättning ministrar. En förhållandevis stor regering för att skapa balans mellan partierna. Några namn överraskar, liksom några poster, men i stort är det som det gick att ana. Men. Det viktiga är att komma i gång. Gängen, inflationen, den kommande lågkonjunkturen, väntar inte på att regeringen ska bli varm i kläderna.

En ny regering med en rad nya och nygamla ministrar har presenteras. 24 statsråd som ska ta Sverige genom inte en utan flera kriser samtidigt. Det kommer, som framgick av regeringsförklaringen, inte att bli en enkel uppgift.

En ny regering är utsedd. Den i kombination med Tidöavtalet är en väldigt god start. Men det viktigaste, att omsätta de politiska visionerna i handling återstår. Foto: Fredrik Sandberg/TT 

Regeringen verkar väl sammansatt men det viktiga är att komma igång. 

Hjort: Kristersson har satt ihop ett lovande lag

Hårdare tag och utöver det ännu hårdare tag – den nya regeringen tänker inte lägga fingarna emellan i kampen mot den systemhotande, grova brottsligheten, utlovade statsminister Ulf Kristersson (M) i sin regeringsförklaring. De goda och rättänkande förfasas men nöden har ingen lag.

Ulf Kristerssons (M) första <a href="https://regeringen.se/tal/2022/10/regeringsforklaringen/">regeringsförklaring</a> blev en balansgång mellan hopp om framtiden och stort allvar inför nutiden. Det var en regeringsförklaring präglad av yttre hot – det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget – och av ett inte mindre påträngande inre hot – den systemhotande grova brottsligheten.

Statsminister Ulf Kristersson (M) i kretsen av sina ministrar. Framför honom kulturminister Parisa Liljestrand (M). Foto: Christine Olsson/TT

De som kritiserar de hårda tagen har gjort hårda tag oundvikliga.

Skogkär: En regering som inte tänker lägga fingrarna emellan

Liberaler i Sverige har gått från ett frihetspatos som ska reglera statens förhållande till medborgarna, till ett som ska reglera alla individers känslomässiga och högst privata ambitioner. Resultatet är ett liberalt hela havet stormar, skriver Torsten Sandström.

Ett uppenbart problem i svensk politik är begreppet ”liberal”. Det ger politiska partier möjlighet att samla sympatisörer som egentligen inte har något särskilt gemensamt, annat än just tanken på den personliga friheten att tänka och agera som man vill. I och för sig är frihet något stort. Men otydligheten visar att friheten för partierna L och C också blivit något ytterst dysfunktionellt. Vissa partimedlemmar kan tänka sig samarbete med SD och reglera invandringen till Sverige. Andra medlemmar kan varken tänka sig det ena eller det andra. Ändå finns idag en liberal bakom varje idé om att samhället ska backa upp enskildas egon.

Var den svenska liberalismen bättre på Bertil Ohlins tid? Foto: SvD/TT

Äldre tiders svenska liberalism hade inte plats för globalt frihetsbjäfs eller gullande med de egotrippade och utflippade. 

Sandström: Den svenska liberalismens dekadens

Statsministern är vald. När partierna läste upp sina röstförklaringar var det en ny värld jämfört med under valrörelsen. Det blåbruna är borta. Oron för statskupp likaså. Socialdemokraterna verkar mest oroade över att regeringen inte kan lösa ekonomin, energin och brotten. Oppositionen oroas också över att det bara är tre rösters majoritet. Till skillnad från Magdalena Andersson som regerade med 100 röster av 349.

Ulf Kristersson valdes som väntat till statsminister och alla samarbetspartier höll sina löften om att stå bakom honom. Det är början till något nytt och även om flera i kammaren talade om paradigmskifte så kommer det att bli mindre omskakande än så.

Det blåbruna hotet var borta och i god ton kunde den nye statsministern gratuleras. Foto: Fredrik Sandberg/ TT

En ny statsminister är vald och oron för en statskupp verkar vara bortblåst. 

Hjort: Inte ens Lööf verkade rädd

Sverige har en ny statsminister. Under tisdagen tillträder en ny regering. Men när denna regering nu ska ta ut en ny kurs för Sverige kan den räkna med ett formidabelt motstånd.

Så var det då klart. Sverige har fått en ny statsminister, Ulf Kristersson (M).

Ulf Kristersson (M) på pressträffen efter att han valts till statsminister. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Om Ulf Kristersson (M) verkligen tänker byta kurs står han inför en formidabel utmaning.

Skogkär: Kristerssons regering kommer inte att få någonting gratis

Om Miljöpartiet med sina fattiga 4,3 procent fick sitta i regeringen och avveckla kärnkraftsreaktorer borde SD med sina 20 procent kunna stoppa invandringen helt. Inte fortsätta ta emot kvotflyktingar och fylla på segregationen och medföljande problem, skriver Luai Ahmed.

<div>
 I fredags presenterades Tidöavtalet. Ungefär 200 reformförslag som siktar på att lösa Sveriges samhällsproblemen, inte minst de mest komplexa, de som genererats av sjuklöverns invandringspolitik under de senaste decennierna.
</div>

Borde SD ha fått mer genomslag för sin politik i Tidöavtalet? Foto: Timmy Augustsson / Jonas Ekströmer/TT

Det stämmer inte alls att ”SD fick som de ville”, med tanke på deras storlek är snarare frågan om de blev överkörda. 

Ahmed: Blev SD överkörda i Tidöavtalet? 

Det avtal som ligger till grund för regeringsbildningen är i stort bra. Men det viktigaste är att partierna klarar att omsätta det i lagstiftning och politik och att det håller ihop. Ska det vara möjligt att lösa problemen i Sverige i dag krävs att löften hålls.

Tidöavtalet är på flera sätt ett stort skifte i svensk politik. Den kanske största skillnaden är just att det handlar om politik. Där den socialdemokratiska regeringen famlat i åratal med vad den vill finns nu ett stort dokument om vad en kommande regering vill.

Tidö slott, i stället för Bommersviks herrgård, blev platsen där en tillträdande regering löste det sista. Foto: Jonas Eriksson/TT

Riktningen är klar, nu ska bara arbetet genomföras. 

Hjort: Tidöavtalet är ett bra steg, men det måste förverkligas

Det konservativa partiets parlamentsgrupp ville ha en kandidat, medlemmar och väljare en annan, och ingen ville egentligen ha Liz Truss, som därtill lyckats med att betraktas som både för lojal och för illojal mot den avsatte Boris Johnson, noterar John Gustavsson.

Storbritanniens premiärminister Liz Truss, som valdes av partiet i en intern process till att ersätta Boris Johnson, har stora problem. Hennes budgetproposition fick ett minst sagt svalt mottagande av finansmarknaderna, och pundet sjönk till aldrig skådade nivåer. Oppositionspartiet Labour leder nu med runt 30 procent (!) i mätningarna. Så sent som i somras var skillnaden mellan partierna ”bara” runt 10 procent, och för ett år sedan ledde Truss parti, det konservativa Tories, opinionsmätningarna. Att säga att 2022 varit ett mardrömsår för brittisk konservatism vore alltså en underdrift. Men vad är det egentligen som hänt?

Parlamentsledamöterna vill ha Rishi Sunak (tv), väljarna vill ha Kemi Badenoch (th) – men de fick Liz Truss. Foto: Kirsty Wigglesworth/AP/TT / Simon Dawson, 10 Downing Street (OGL)

Det konservativa partiets parlamentsgrupp ville ha en kandidat, medlemmar och väljare en annan, och ingen ville egentligen ha Liz Truss.