Att lägga pengar på halta hönor är kanske inget genidrag, men det är oklart hur den affären skiljer sig från våra politikers vurm för ”grönt stål”, solpaneler som täcker våra bördiga jordbruksmarker eller trafikfientliga miljözoner, allt i den heliga klimathysterins namn, skriver Björn Törnvall i sin julbetraktelse.

När Emil i Lönneberga hade köpt en halt höna, en begagnad brödspade och en sammetsask full med gamla brev kallade hans far, hemmansägaren Anton Svensson i Katthult, köpen för vanvittsaffärer. Gossen Emils vanvettsaffärer ter sig ändå rätt omdömesgilla, i ljuset av vad vi tvingas uppleva i dagens Sverige.

Är våra politiker lika affärsdugliga som Emil i Lönneberga? Foto: Johan Nilsson/TT / Skärmavbild Youtube

Är halta hönor och gamla brev så mycket värre än ”grönt stål” och klimathysteri?

Emil i Lönnebergas ”vanvittsaffärer” – och våra politikers

Misstroendeförklaringen mot klimatministern tvingar Magdalena Andersson att välja. Är hennes parti för en modern miljöpolitik eller är de fast i de gamla spåren där de går hand i hand med Miljöpartiet? Samtidigt visar Socialdemokraternas svårighet att ta ställning hur svag ledare Andersson är. De andra partierna fattar centrala beslut utan att Andersson får ta ställning först.

Misstroendeförklaringen mot miljöminister Romina Pourmokhtari från MP, C och V har satt Socialdemokraterna i en jobbig situation. Tillfället är dessutom väldigt dåligt valt för Socialdemokraternas del.

Andersson vill väldigt gärna ge en bild av sig själv som en stark ledare. Men mer och mer visar på att hon inte har kontroll över partiet eller oppositionen. Foto: Magnus Lejhall/TT

Andersson tycks ha blivit tagen på sängen 

Hjort: Misstroendeförklaringen tvingar Magdalena Andersson att bekänna färg

Vi premiären kritiserades den blivande klassikern ofta som ”sötsliskig”, men det som är utmärkande för filmens karaktärer är deras sårbarhet och mänskliga felbarheter och deras fullständiga avsaknad av cynism, skriver Jakob Sjölander.

Hur gammal ska en film vara för att räknas som en klassiker? Om tjugo år räcker så måste Love Actually vara en stark kandidat i julfilmskategorin. Filmen fick ett ljumt mottagande när den kom i Nådens år 2003, men nu är dess popularitet sådan att den är svår att undvika. Om man skulle tillhöra de griniga stackare som önskar det, vill säga.

Har julfilmens karaktärer blivit som gamla vänner? Foto: Filmaffisch Universa Studios

Julfilmens pinsamma, sympatiska och kärlekstörstande karaktärer har blivit som gamla vänner.

Sjölander: ”Love Actually” 20 år efter premiären

Många av vår tids konflikter handlar om att vara god eller att vara klok. Våldet i Gaza, klimatpolitiken, problemen till följd av de senaste årens immigration – klyftan vidgas mellan dem som vill följa hjärtats röst och dem som sätter hjärnan i första rummet. Själv väljer förnuftet framför känslan, i förhoppningen att det i längden ska leda till det bästa resultatet, skriver Lennart Göranson.

Varför är allt en trasa? Det frågar sig Carl Jonas Love Almqvist, efter inledningen ”varför är den goda dum – varföre den kloka ond”. Även vår tid bjuder konflikter där det är svårt att välja mellan att vara god eller klok. Att följa hjärtats röst eller hjärnans, känslans eller förnuftets.

Ska hjärtat eller förnuftet styra? Foto: Kgbo /Ibex73 (CC BY-SA 4.0) / 

Vare sig vi talar om Gaza eller klimatet vill alltför många följa känslan istället för förnuftet.

Göranson: Att låta hjärtat eller hjärnan styra politiken

Beror verkligen uppmaningar till att mörda människor på sammanhanget? Vad har hänt med vår moraliska kompass när högt utbildade människor säger sådant?

Den femte december höll utbildningskommittén vid USA:s kongress ett uppmärksammat förhör med ett antal presidenter för USA:s främsta universitet, Harvard, University of Pennsylvania, förkortat UPenn, och Massachusetts Institute of Technology, förkortat MIT.

Elise Stefanik (R) under utfrågningen i kongressen den 5 december 

Åsikter kan gå i sär, men uppmaningar till folkmord är alltid fel

Korn: Kompassen som försvann

Juletid har i Väst sedan 70-talet varit en högtid för de vänsterns marodörer som inte kan stå ut med att befolkningen drar sig tillbaka till den lilla världen, och låter samhällsproblemen vila under några dagar medan man kopplar av med vänner och familj. Men nu finns tecken på att folk börjar trötta på fånerierna, skriver Anders W. Edwardsson i sin sista krönika för året.

När jag börjar plita på denna text känns det som att det är 2007. Det var nämligen året då jag, som grön frilansskribent, fick chansen att skriva min första julkrönika. Och trots att det alltså börjar närma sig 20 år sedan känns det på många sätt som om ingenting har hänt. Instinkten är fortfarande att skriva något spydigt om elitnissars årliga attacker på julfirandet. Och då julen handlar om traditioner, låt mig börja med att upprepa några saker som jag skrivit om mången gång förut.

Utgör Karl Bertil Jonsson en kommunistoid tagning på Robin Hood? Foto: Gorm Kallestad/NTB/TT / Skärmavbild SvT

Mycket tyder på att de tjatiga julhatarna snart sjunger på sista versen. God jul!

Edwardsson: Festen är slut för julhatarna

Befolkningens försvarsvilja lyfts fram som en avgörande faktor när krigets vindar blåser allt snålare i vårt närområde. Men med en femtedel av invånarna födda i utlandet finns det anledning att fundera över hur stark denna försvarsvilja egentligen är och inte minst hur den kan stärkas.

För ett närmast fredsskadat folk i ett land som vid det här laget inte varit direkt part i ett krig på över 200 år, är det en svår mental omställning som väntar. Att det säkerhetspolitiska läget är det allvarligaste sedan andra världskrigets slut, att ett militärt angrepp på Sverige inte kan uteslutas, har ansvariga politiker försökt inskärpa allt sedan Ryssland invaderade Ukraina för snart två år sedan. Men har detta faktum sjunkit in hos en befolkning som länge invaggats i en känsla av självklar trygghet? Det är högst osäkert. Krig förblir i de flesta svenskars ögon något förfärligt men samtidigt abstrakt som pågår i andra delar av världen.

Värnpliktiga soldater framför Stridsvagn 122 på Rinkaby skjutfält utanför Kristianstad under militärövningen Aurora 23. Foto: Johan Nilsson/TT

Att många som invandrat inte känner någon större samhörighet med Sverige står klart.

Skogkär: Utan samhörighet ingen försvarsvilja

Jämförs skadestånden mellan diskriminerade och brottsoffer är det en häpnadsväckande skillnad. Skadeståndet för att ha använt fel kön i en journal är lika stort som en misshandel där sparkar mot en liggande ger frakturer i ansiktet. Det finns ingen rimlighet i de låga ersättningarna för dem som utsätts för brott. Jämfört med de höga ersättningarna för diskriminering syns det tydligt hur skevt systemet är.

En kompis berättade häromdagen om vad hans son hade råkat ut för. På en mellanstadieskola hade ett gäng, bland dem klasskamrater, slagit och sparkat pojken. Efteråt fick han sätta sig på knä och en av de som hade slagit honom låtsades att fingret var en pistol och ”sköt” honom i huvudet. När skolan kontaktade föräldrarna så var det för att rapportera om en olämplig gest. Misshandeln fick föräldrarna fråga om, pojken hade redan berättat för dem, skolan tog inte så allvarligt på det. Men gesten var fel.

Brottsoffer måste få rimligare skadestånd. Foto: Johan Nilsson/TT 

Skadestånd för våldsbrott och diskriminering är orimligt skeva

Hjort: Brottsoffer måste få högre ersättningar

När jag står och slår in julklappar slår det mig att denna högtid som jag älskar en gång i tiden var haram för den pojke som var jag, för länge sedan i landet Jemen där jag växte upp. Det finns fina inslag i islam också, men de kristna högtiderna ligger mig närmare om hjärtat, skriver Luai Ahmed.

<div>
 När jag strosade runt på stan för att köpa julklappar till mina nära och kära häromsistens slog det mig hur mycket jag föredrar julen framför de muslimska högtiderna. En del av det handlar förmodligen om att kristna högtider var haram, förbjudna, när jag växte upp.
</div>

Foto: Timmy Augustsson, Christine Olsson/TT

När jag slår in julklappar minns jag plötsligt pojken Luai, för vilken julen var förbjuden.

Ahmed: När julen jag älskar var haram för mig

Oppositionen är som väntat i uppror mot regeringens klimathandlingsplan. Men ropen på åtgärder som minskar klimatutsläppen här och nu har inget med god klimatpolitik men allt med klimathysteri att göra.

Så kom den då till sist, regeringens <a href="https://regeringen.se/contentassets/990c26a040184c46acc66f89af34437f/regeringens-klimathandlingsplan--hela-vagen-till-nettonoll-skr-20232459.pdf">klimathandlingsplan</a>, allas vår vägvisare till nettonollutsläpp år 2045. För första gången finns det nu, i alla fall enligt regeringen, en tydlig plan för hur detta ska gå till.

Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari (L) har en plan. Foto: Jessica Gow/TT

Världen går inte under för att Sverige missar ett klimatmål.