Alternativet till ett angiverisamhälle är en polisstat där arméer av poliser ständigt vakar över medborgarnas varje ord och handling, en polisstat som får 1984 att framstå som en libertariansk idyll, skriver John Gustavsson.

Mordet i Skärholmen har med all rätt rört om i Sverige. Politiker från höger till vänster vill verka tuffa, kreativa, lösningsorienterade och beslutsamma. En del förslag som lyfts är bra, en del mindre bra, men ingen har hittills vågat ta bladet från munnen och erkänna att det Sverige behöver i det här läget är ett angiverisamhälle.

”Om du ser något, så säg något.” Foto: Johan Nilsson/TT / Annika af Klercker / TT 

Alternativet är en polisstat som får Orwells 1984 att se ut som Bullerbyn.

Gustavsson: Angiverisamhälle – Ja tack!

Att förändra Sverige på ett sätt som socialdemokrater ogillar, är för dem själva definitionen av ett hot mot demokratin.

Tidigare statsministern Ingvar Carlsson (S) har gjort ett sällsynt avbrott i sin stillsamma pensionärstillvaro för att rädda landet undan hotet från höger.

Ingvar Carlsson (S). Foto: Ali Lorestani/TT

När ens argumentation börjar med Hitler brukar det aldrig sluta lyckligt.

Skogkär: Carlsson, Hitler och hotet mot demokratin

Frågan om gårdsförsäljning av alkohol kan närma sig en lösning. Med lite tur kommer några av Tidöpartierna gå ihop med Centern för att köra över den ansvarige ministern Jakob Forssmed. Forssmeds förslag är så uselt att det är bättre att låta ansvarigt utskott hantera frågan utan att han får stöka till förslaget.

Gårdsförsäljning av alkohol har länge varit en av svensk politiks surdegar. Den har i över ett årtionde legat och jäst utan att kunna hanteras, delvis på grund av oro för Systembolagets monopol, delvis på grund av frimicklares inflytande över frågan. Förmodligen mest av allt för att politiker är oroade över att folk kanske har kul.

Jakob Forssmed tycker att folk är vuxna nog att välja honom men inte vuxna nog för gårdsförsäljning av alkohol. Foto: Samuel Steén/TT

Gårdsförsäljningen är en frihetsfråga 

Hjort: Gårdsförsäljning, pingstvänster och en väg ut

Maktcentra kommer alltid att sträva efter mer makt och byråkratier efter fler regleringar på fler områden. Och därtill är den politiska processen i EU så komplex att det är omöjligt för väljaren att förstå hur beslut tas eller kan påverkas, skriver Erik Lidström i sin andra krönika om EU:s demokratiproblem.

Denna krönika fortsätter diskussionen av några av de demokratiska problem som omger det svenska EU-medlemskapet. Två av dessa behandlades i min <a href="https://bulletin.nu/lidstrom-eu-s-mangbottnade-demokratiproblem-del-1">föregående krönika </a>och de följs här av tre ytterligare aspekter.

Är EU som politiskt maktcentra en oöverskådlig labyrint? Foto: Michael Sohn/AP/TT Yvonne Åsell/SvD/TT

Ett oöverskådligt och hungrigt maktcentra med en ständigt växande och allting reglerande byråkrati.

Lidström: EU:s mångbottnade demokratiproblem – del 2

Den nya könstillhörighetslagen vilar på principen att biologiskt kön saknar betydelse och att allt som räknas är könsidentiteten, uttryckt genom individens fria val av juridiskt kön. Men det är en princip politikerna som genomdrev lagen inte tycks tro på själva.

Enligt Statistiska Centralbyråns <a href="https://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__BE__BE0101__BE0101H/FoddaK/table/tableViewLayout1/">statistikdatabas</a> föddes det i Sverige under förra året 51 249 pojkar och 48 802 flickor. Hur nu SCB:s statistiker kan veta det. För inget av barnen lär ha tillfrågats om huruvida de identifierar sig som pojke eller flicka. Och även om de fått frågan hade de inte kunnat svara.

Har inte fått bestämma vem de är.  Foto: Jack Mikrut/SCANPIX/TT

Att själv få bestämma sitt juridiska kön ses som en mänsklig rättighet.

Skogkär: Dags att sluta köna nyfödda

När Magdalena Andersson bjöd in journalister för att de skulle få beskåda hur hon besökte platsen för ett tragiskt mord gick allt fel. De anhöriga ville inte vara statister i Anderssons foto-op, de ville få sörja i fred. Att Andersson bjöd in journalister är häpnadsväckande ynkligt och empatilöst mot de sörjande.

Ett av förra veckans stora ämnen var den utskällning som Magdalena Andersson fick av de anhöriga till Mikael som mördades i Skärholmen. Systern och svågern till Mikael var mycket upprörda över hur Magdalena Andersson gled runt i ett pressuppbåd och uppenbart ville synas mer än utrycka medkänsla.

Andersson skickade en massinbjudning till platsen där Skärholmen sörjde. Foto: Skärmdump

Anderssons pressinbjudan är en uppvisning i empatilöshet

Hjort: Magdalena Andersson som Skärholmens isdrottning 

Mitt jag skapas av berättelserna som binder mig, berättelser om min familj, min stad, mitt land. De alstrar identitet, normer och tillhörighet, liksom rättigheter och skyldigheter. Berättelser som traderas om varje mänsklig gemenskap, från beduinklan till imperium, skriver Per Brinkemo.

<div>
 Vi ingår alla i berättelser. Utan sådana är vi ingenting. 
</div>

De historier vi berättar om oss själva skapar våra stora och små gemenskaper. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Med berättelser skapar vi oss själva och nationalstater, och så själva förutsättningarna för demokrati.

Brinkemo: Berättelserna som skapar våra liv och gemenskaper

Sällan har väl avståndet mellan väljare och valda illustrerats så tydligt som i fallet med den nya lagen om ändrat juridiskt kön. Medan nästan sju av tio riksdagsledamöter sade ja till lagförslaget säger sex av tio väljare nej.

De omstridda nya lagarna om könskirurgi och ändring av juridiskt kön antogs på onsdagen av riksdagen. Det hotande interna upproret i Moderaterna lyckades partiledningen uppenbarligen kväsa. Lagförslagen antogs med bred marginal. Röstsiffrorna blev 234 mot 94. Utöver Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna, som tillsammans har enbart 91 mandat, röstade en moderat, Ellen Juntti, en socialdemokrat, Patrik Björck, samt partilösa Elsa Widding också nej. Ett försök från SD och KD att få stöd för ett yrkande om att skicka tillbaka ärendet till socialutskottet för ytterligare beredning – för det behövs bara stöd av en tredjedel av ledamöterna – hade då fallit med samma siffror, 234 mot 94.

Om segrarna tillåts skriva historien innebar onsdagens riksdagsbeslut att godheten besegrade ondskan.

Skogkär: Att tycka rätt är stort, att trycka rätt är större

Medier och politiker har sett mordet i Skärholmen som en fortsättning på skjutningarna och sprängningarna. Men det handlar inte om samma sak. Konkurrensen mellan kriminella gäng är en sak, kampen för kulturell dominans är en annan, skriver Lennart Göranson.

Mordet i Skärholmen har utlöst en storm av sorg och oro som är starkare än det mesta vi sett förut. Jag frågar mig varför den stormen inte har synts tidigare. Det har inte saknats tecken på att det här skulle kunna hända när som helst. Jag frågar mig också varför ledande medier väljer att fokusera på sorg och oro. För mig ligger ursinne närmare till hands. Det finns mer av den varan på sociala medier.

I lördags hölls en minnesstund i Skärholmen för den mördade Mikael. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Att se mordet som en fortsättning på gängskjutningarna är att blanda äpplen och päron.

Göranson: Mordet på Mikael ett uttryck för dominanskultur

Sverige har tidigare haft en mycket låg grad av korruption, men trenden är ökande. Problemen finns inte minst kring tillsättningar av före detta politiker. Aftonbladet har gått hårt åt Anna Kinberg Batra och visar det sig att hon har gjort fel så måste regeringen sparka henne. Oskicket med att ge livstidsförörjning åt före detta politiker är något som måste stanna med förra regeringen.

Anna Kinberg Batras (AKB) rekryteringar har väckt en stor och begriplig ilska. På kort tid har två rekryteringar gjorts som det har rests frågetecken kring. Det ena är en organisationsutvecklare som är en gammal kompis till henne. Den andra är en planeringschef som också har nära band till AKB. Bland annat är AKB gudmor till ett av hennes barn.

Kinberg Batra har fått kritik för hur hon har varit svårtillgänglig för media. Foto: Anders Wiklund/TT

En ny regering måste visa att det finns en ny förvaltningskultur 