Att Socialdemokraternas grepp över Sverige är så starkt är inte konstigt alls. Via skattsedeln finansierar vi nämligen en uppsjö av uppenbart vänsterlutande organisationer och myndigheter, i stort sett högst partilojala sådana. Som den borgerliga regeringen borde lägga ner, skriver Torsten Sandström.

Många svenskar funderar på följande tvenne gåtor : Varför har Sverige så höga skatter? Och varför vinner alltid sossarna allmänna val? Nu vill jag ge ett simpelt, men ändå som jag tror heltäckande, svar: Socialdemokratin har via lagstiftning skapat en egen evighetsmaskin.

Har Magdalena Andersson en evighetsmaskin till sitt förfogande? Foto: Adam Ihse/TT / Okänd (public domain)

En uppsjö av vänsterlutande organisationer skattefinansieras.

Sandström: Sossarnas egen evighetsmaskin

Mångulturalismens ideologi har alltför länge fått oss att omfamna kulturer baserade i värderingar som är antitetiska till de som bär upp Väst. Våra individcentrerade idéer om rättsstat, sekularism och demokrati har, ofta med vårt eget stöd, tillåtits att utmanas av kollektivistiska och auktoritära värderingar, skriver Torsten Sandström.

Det händer ibland att böcker öppnar nya överväldigande perspektiv och samtal. En sådan bok från 1997 har förra året kommit ut i en ny svensk upplaga. Det rör sig om Samuel P Huntingtons bok ”Civilisationernas kamp – mot en ny världsordning”. Utgåvan har ett som vanligt bra förord av lundaprofessorn Svante Nordin. Boken speglar en tid då kalla kriget tagit slut. Huntington beskriver hur en bipolär politisk konflikt mellan Väst och Sovjetsamhällets satelliter kommit att ersättas av en multipolär kulturkamp mellan en dryg handfull civilisationer. De främsta är den västerländska, den ortodoxa/ryska, den konfucianska/kinesiska, den islamska och den hinduiska/indiska.

Statsvetaren Samuel P. Huntingtons bok ”Clash of civilizations” har fått förnyad aktualitet.  Foto: World Economic Forum (CC BY-SA 2.0)

Samuel P. Huntingtons berömda bok väcker många tankar om det mångkulturella samhället. 

Sandström: Sverige mitt i civilisationerna kamp

Om Gud är död är allt tillåtet, inklusive att uppfinna en ny typ av mänskliga rättigheter som inte handlar om skydd mot statliga övergrepp, utan om skydd för individernas sköra egon och känslor. Mycket praktiskt för våra politiker som slipper ta itu med konkreta samhällsproblem, skriver Torsten Sandström.

Det kan låta märkligt att intigheten skulle kunna expandera. Men ändå är min analys tämligen säker. Ett vakuumlikt intet breder ut sig. Fasta värden förlorar terräng. Individens subjektiva känslor och åsikter tar över. Den svenska staten och medierna bejakar en navelskåderiets ideologi.

Hanna Hellquists oavbrutna navelskådande är ett praktexempel på en nihilism som blivit allt vanligare idag skriver Torsten Sandström. Foto: Maja Suslin/TT

En urvattnad version av mänskliga rättigheter som betyder vad som helst har tagit Guds plats.

Sandström: Hanna Hellquists navelskådande nihilism

Den fria forskningen är i fara tack vare den Etikprövningsmyndighet som sedan inrättandet 2004 skaffat sig fler och fler befogenheter. Rättskydd mot kränkningar fanns redan i befintlig lagstiftning och fallet Sameh Egyptson visar att etikprövningslagen öppnar för rent politiska påhopp på den akademiska friheten, skriver Torsten Sandström.

Alla torde länge ha hört de välsignade orden om den ”fria forskningen”. I västerlandet har de blivit en ledstjärna för sökande efter kunskap utan hinder från offentliga eller privata institutioner. Särskilt frånvaron av krav på statlig kontroll är helt central. Resultaten av fri forskning talar för sig själva vad gäller innovationer, samhällskritik och humanismens framsteg. Själva friheten från begränsningar är alltså något mycket nyttigt.

Fallet Sameh Egyptson visar på en farlig politisering av etikprövningslagen. Foto: Johan Nilsson/TT

Fallet Sameh Egyptson visar på en farlig politisering av etikprövningslagen.