SVT:s chef gick nyligen ut i SvD och försvarade sina journalisters rätt att låta egna värderingar prägla nyhetsrapporteringen. Det är ett befriande erkännande – och kanske en svanesång, skriver Torsten Sandström.

Chefen för SVT går i SvD den 6/6 till försvar för de egna journalisternas rätt att sprida politiska värderingar i nyhetsreportage. Det sker i en text som skrivits tillsammans med hennes kollega i Finlands motsvarighet till SVT. Det vi kan läsa är alltså ett inlägg som i realiteten medger den vänstervridning som dominerar SVT. I stället för att plädera för extrem återhållsamhet avseende de anställdas politiska åsikter så blåser hon i realiteten under den propaganda som faktiskt sprids varje dag, timma och minut i det SVT som folket tvingas betala. Det hon skriver är kanske en överraskning. Men samtidigt ett befriande erkännande av de övertramp som många förnuftiga människor länge har kritiserat – och för den skull hånats i svenska medier.

SVT:s chef försvarar nu öppet journalisternas rätt att låta personliga värderingar styra rapporteringen. Foto: Privat / Holger.Ellgaard, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

SVT-chefen erkänner vad många länge misstänkt – nu bör det få konsekvenser

Sandström: SVT-chefens svanesång?

”Om jag ska döma efter utseende, klädsel, språk med mera så var det slående hur tydligt invandringen märktes. Jag säger detta inte i negativ bemärkelse. Ty nästan alla verkade som sagt nöjda, aktiva och lyckliga i små grupper med påfallande nära gemenskap” beskriver Torsten Sandström sin upplevelse av en marknasfestival i Jönköping.

Lördagen den 30 maj råkade jag hamna på en stor marknadsfestival i Jönköping – en stad som jag känner väl från mina gymnasieår för länge sedan. Det kryllade nu av människor i all åldrar. Röken låg tät från grillar och doften av söta bakverk var tung. Dunka-dunka-musik brottades i alla kanter av city med popsånger. Barnen var glada över glass och shopping. Föräldrar och ungdomar visade också glädje. Stan var klart stökig jämfört med min ungdom. Men glädjen var stor och inget bråk förekom, vad jag kunde se.

”Låt vardagens integration med myrsteg ställa samhället till rätta!”

Sandström: En ny svensk verklighet i Jönköping?

Är Malmö en utopisk smältdegel där dussintals kulturer möts, blandas och blomstrar i fred och frihet? Eller ett varnande exempel på en dystopi som snart kan omfatta hela Sverige? Torsten Sandström lutar mot det senare.

Sydsvenskan var en gång i tiden en ledande nyhetstidning i södra Skåne. Många skickliga journalister hade sitt hemvist i Malmö. Men inte längre.

Om det skulle gå riktigt illa så kan åtminstone de överlevande malmöiterna dra en Sabuni till Danmark. Foto: Fpo74, CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons

Sydsvenskan: ”Eid betyder allt, det är glädje”

Sandström: Malmö – Sveriges bidragsberoende Beirut

Det fanns en tid då individens eget ansvar var en självklarhet, men detta var länge sedan. Idag är brottslingens handlingar samhällets fel, och ju värre handlingar desto större offer är brottslingen, skriver Torsten Sandström.

Det svenska samhällets syn på arbete och kriminalitet har ändrats fundamentalt under femtio års tid. När jag började plugga i Lund på 60-talet hade redan en omställning börjat ske från krav på individen att skaffa sig jobb och inte syssla med kriminalitet, till ömkan över alla individer som – påstods det – ofrivilligt drabbats av samhällets hårda spelregler. Alltså inleddes en fas långt från tesen om individens egen vilja att ta ansvar, och den ersattes alltmer av en offerideologi.

Vi människor vill gärna undfly vårt ansvar. Foto: Mohamed Nohassi, Unsplash

Ja, det är synd om brottslingar, men det ändrar inte att de har ett ansvar för sin situation