Sverige fick inte det EU vi önskade oss. Visst fick vi inomeuropeisk frihandel, men vi bad aldrig om en centralistisk bidragskoloss eller om en fanatisk regleringsbyråkrati. Inte heller önskade vi oss protektionistisk handelspolitik gentemot omvärlden. Men det går att ändra detta, skriver Lennart Göranson. Vägen dit går genom en aktiv och kritisk mediabevakning.

Det började som ett fredsprojekt. Kol- och stålgemenskapen och den ekonomiska gemenskapen skulle binda samman medlemsstaternas ekonomier så ”tight” att det skulle bli omöjligt att gå i krig mot varandra igen.

Vi fick inte det EU vi ville ha när vi gick med – men än finns det hopp. FOTO: Henrik Montgomery/TT

Göranson: Ett EU för Sverige

Sönderklippta kvitton, toblerone och utlysning av toppjobb med en lapp på anslagstavlan – det är bara några exempel på hur personer som nått höga positioner sätter sig över regler som gäller för oss andra. Mycket handlar om att den ämbetsmannatradition som Axel Oxenstierna en gång lade grunden för har gått förlorad. För att åtgärda detta måste vi, som Lennart Göranson skriver, ”städa trappan uppifrån”.

En gång hade jag en chef som var både klok och sympatisk. Något som inte är allom förunnat. Vid sidan av sin professionella karriär hade han lång erfarenhet som riksdagsman. Inte någon av de mest namnkunniga, men tillräckligt centralt placerad för att ha sett de stora elefanterna dansa.

De tror att de är oåtkomliga, och alltför ofta har de helt rätt. FOTO: Anders Wiklund/TT

För att komma till rätta med korruptionen måste vi börja med toppen

Göranson: De oåtkomliga

Hamas och Hizbollah har tillåtits att bygga upp sin militära styrka rakt under näsan på FN:s ”fredsbevarande” styrkor. Lennart Göranson skriver att FN i praktiken fungerar som stöd för de som har som mål att utplåna den judiska staten – en historisk paradox som lämnar FN:s helgongloria rejält på sned.

Nyligen <a href="https://www.svd.se/a/AvGp85/israel-skjuter-mot-fn-soldater-kan-leda-till-kaos-i-libanon">rapporterade media</a> att fem soldater i FN:s fredsbevarande styrkor UNIFIL har skadats i samband med den israeliska arméns angrepp på Hizbollah i Libanon. UNIFIL har funnits i Libanon sedan 1978, och har haft till uppgift att se till att Hizbollah och Israel lämnar Libanon, att förhindra vapensmuggling, att motverka nya konflikter och att se till att Libanons regering återfår makten över södra Libanon. <a href="https://www.svd.se/a/mP3zAv/israel-vill-undvika-att-skada-fn-s-soldater">Netanyahu uppmanar FN</a> att dra tillbaka UNIFIL-styrkorna eftersom de i praktiken utnyttjas av Hizbollah som sköldar.

En israelisk pansarvagn parkerad utanför UNRWA:s högkvarter i Gaza. Hamas förvarade utrustning i tunnlar under byggnaden. FOTO:  Ariel Schalit / TT

FN:s ”fredsbevarande” styrkor kan bara beskrivas som sådana inom citattecken

Göranson: FN – med helgonglorian på sned

Ryssland, Kina och Iran präglas alla av auktoritär inrikespolitik och aggressiv utrikespolitik. Deras expansionistiska ambitioner utgör ett hot också mot Sverige. Lennart Göranson skriver att rädsla inte är bra, men att det är hög tid att bli klokare för att klara dessa mörka tider.

Det är inte första gången tiderna känns mörka. Betydligt värre måste det ha känts åren 1939–1945, åtminstone för vuxna som förstod vad som hände. Själv var jag mest irriterad över att tvingas ersätta smöret med ”snabbkräm” på smörgåsen.

Världen befinner sig återigen i skuggan av kriget. FOTO: PONTUS LUNDAHL / TT 

Världen blir allt mer hotfull, men rädsla är inte lösningen