När det blir tungt för Socialdemokraterna lyfts ofta Ingvar Carlsson fram. Det är en sällsynt dålig person att lyfta fram. Han umgicks med diktatorer, kunde inte välja mellan Gorbatjov och Reagan och svek balternas kamp mot sovjetisk ockupation. Att fota Carlsson vore ett bra steg för Socialdemokraterna att göra upp med sin historia.

Socialdemokraterna har en märklig ritual. När det krisar så skakar de fram Ingvar Carlsson, som säger något. Så ska det bli bra igen. Kanske är det en hyllning till en gammal patriark som alla kan enas kring. Kanske är det ett sätt att lindra fantomsmärtorna från tiden då Socialdemokraterna var ett 40-procentsparti. I vilket fall är det en märklig rit. Kanske finns det ett eko från förr när socialdemokratin var enad.

Ingvar Carlsson och diktatorn Robert Mugabe i Rosenbad strax efter att Carlsson tillträtt som statsminister. Carlsson besökte senare Mugabe i Zimbabwe. Foto: Rolf Hamilton/TT 

Att låta Ingvar Carlsson facebooka är osedvanligt dåligt omdöme med tanke på den kritik Socialdemokraterna riktar mot andra. 

Hjort: Dags att fota Foten

För att kunna nå målet om att vargstammen ska ha minskat till riksdagens beslut innan mandatperioden är över krävs att arbetet kommer i gång snarast. Årets jakt är stor men nettominskningen är liten. Därför måste det till en färdplan så att myndigheterna vet vad som gäller.

Peter Kullgren, landsbygdsministern, är för många ett hopp i vargfrågan. För många som ogillat den vargpolitik som snarare drivits av myndigheter än av riksdagen är han en allierad.

För att undvika ännu ett löfte som inte hålls i vargfrågan krävs att arbetet börjar snabbt. För att nå riksdagens mål krävs en nettojakt på mellan hälften och två tredjedelar av stammen i dag. Det blir omöjligt att nå om inte arbetet börjar snarast. Foto: Peter Vixtröm/TT 

Om antalet vargar under mandatperioden ska kunna minskas till riksdagens beslut måste arbetet starta nu.

Hjort: Gör en färdplan för vargfrågan

Kulturministern förväntas vara kulturens representant, inte folkets, som för de andra ministrarna. Därtill ska ministern helst besitta djupa kunskaper i dalsländska textilkonstnärer, halländska poeter medan skräckförfattare som Anders Fager, som är långt mer lästa, inte ges vikt. Inte heller möts andra ministrar med samma frågor. En jordbruksminister möts inte av ett hav av mikrofoner som vill veta skillnaden på låglandsboskap och brittiska korthorn.

Kulturministerposten är speciell. Både i hur man bemöts vid tillsättningen och vad som förväntas av den som får posten. Detaljkunskaper krävs på ett helt annat sätt av en kulturminister samtidigt som det finns ett slags förväntan att ministern ska representera kulturen i regeringen snarare än regeringen i relation till kulturen.

Kulturministrar brukar få en annan typ av frågor och ha andra förväntningar på sig. Foto: Fredrik Sandberg/TT 

Kulturministern anses helst vara finkulturens representant i regeringen.

Hjort: Högre förväntningar på kulturministern

Dansband ses som fulkultur, vilket är en viktig bit i förklaringen till varför dansband måste betala 25 procent i moms när annan musik inte gör det. Dansbandsmomsen kan man slopa redan i första budgeten. Det är en symbolisk fråga som är viktig om regeringen verkligen vill bli hela Sveriges regering, även folkparkssveriges. Det vore också en god och inte alltför dyr gest mot SD för att förenkla budgetförhandlingarna.

Precis innan Svt sände statsministervoteringen visade de ett klipp där Jimmie Åkesson kommer uppför trappan utanför plenum och ska gå in i kammaren. Efter de sedvanliga frågorna om hur säker han är på att de vinner så kommer frågan om vad han tycker saknas i Tidöavtalet. Svaret kommer helt utan betänketid – dansbandsmomsen!

Dansbanden, och folkparksrörelsens, förbannelse är folkligheten. Därför är det svårt att bilda opinion för en kulturform som många ser som lantiskultur. Foto: Tommy Holl/TT

Högre moms för dansband än för annan musik var ingen bra idé från början.