Svensk miljöpolitik är byggd på uppfattningen att Sverige är världens medelpunkt. Världen tittar med förundran på Sverige, både om vi ska sätta på oss ledartröjan eller ej och för att se om vi kommer att rädda världen. De kinesiska koldioxidutsläppen i år motsvarar de svenska, om de är oförändrade, för de kommande 350 åren ungefär. Trots det verkar det fattas ödesbeslut nästan dagligen i Sverige. En politik som fokuserade på de stora utsläppsländerna hade varit långt mer effektiv.

Klimatpolitiska Rådet har i sin rapport kritiserat regeringen. Inte oväntat, det är lite av deras jobb och syfte. Det sker varje år och det kommer att ske nästa år igen och året efter. Slutar de kritisera är det ju svårt att se varför de finns, vilket det förvisso även är när de kritiserar.

Medan svenskar plågas av flygskam och oro för sjunkande paradisöar så byggs det massor av nya flygplatser där. Foto: Gustav Sjöholm/TT 

Svensk miljöpolitiks fokus på Sverige och inte på utsläpp gör den ineffektiv. 

Hjort: Svenska utsläpp är en tiondels procent av de globala

För SD är Tidöavtalet ett slags vuxenrit. En övergång från ett oppositionsparti till en del av de som styr ett land. Övergången verkar gå lite hackigt och sett utifrån verkar både insikten om att det måste ske och hur det ska ske saknas, även om de har kompetensen. Framförallt är övergången en skyldighet mot deras väljare. För första gången kan SD ge sina väljare politiska beslut. Att fortsätta som om de är ett oppositionsparti är varken på kort eller lång sikt framgångsrikt.

<a href="https://www.aftonbladet.se/debatt/a/wAV9b1/sd-polisledningen-duger-inte-det-ar-ett-fiasko">Katja Nybergs (SD) debattartikel</a> om polisen och polisledningen ger en krypande känsla av obehag. Inte för att hon har fel. I de flesta saker har hon rätt, och hon pekar ut många viktiga problem. Men hon gör så fel. Det blir så där TV-komediklumpigt.

Tidöavtalet är SD:s steg in i en vuxenvärld, nu måste de förändras för att möta sin nya roll. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Tidöavtalet är slutet på en roll och början på en ny för SD. 

Hjort: Tidö är Sverigedemokraternas mandomsprov

Socialdemokraternas förnyelse verkar väldigt socialdemokratisk. Den innehåller ingen insikt om att de har gjort fel, att de är skuld till problem eller i närheten av att ge konkreta svar.

Magdalena Andersson vill se en förnyelse av socialdemokratin. Hon har gett en längre intervju i DN. Socialdemokratin har blivit grå, dassig och tråkig. Kanske inte hennes ord men antagligen en rättvis beskrivning. Oavsett vad som ska lösas är lösningen alltid samma: mer skattemedel. Det finns en imponerande flora av omskrivningar – mer resurser, satsningar, omfördelning och mycket annat. Men lösningen är alltid densamma: skattepengar. En förnyelse som hade varit uppskattad vore att titta på hur pengarna används i stället för hur mycket som används. Men det får vi nog vänta på ett tag till. Jag kommer inteatt hålla andan.

Så här annorlunda ska Socialdemokraterna bli. Nu är det slut på ”mer resurser” i stället ska Socialdemokraterna ”satsa mer”. Foto: Caisa Rasmussen/TT 

Socialdemokraternas förnyelse verkar inte så ny. 

Hjort: Socialdemokraternas förnyelse är inte så ny

Time out är en omskrivning för att inte fullfölja sina åtaganden men kräva full betalning. Begreppet finns inte i lagen utan är ett sätt att snika åt sig. Gång efter annan sniker en politiker åt sig arvode utan att ha ryggraden att stå för sina handlingar. Senast ut är en moderat som har blivit utpressad och som är misstänkt för sexköp. I stället för att acceptera time out borde Moderaterna kräva sjukskrivning eller ledighet.

Då har det hänt igen. En riksdagsledamot har tagits med byxorna nere. I det här fallet bokstavligt. Efter att ha blivit utpressad kontaktade ledamoten Säpo. Samtidigt pågår en utredning om sexköp.

Ledamoten är misstänkt för sexköp. Logiken i att han därför inte ska behöva sköta sitt uppdrag men få betalt är inte helt enkel att förstå. Foto: Tomas Oneborg / SvD / TT

En politiker som missköter sig tillåts ofta ta en time out. Så är det inte för andra yrken. 