Sjukhuset som sprängdes i Gaza blev snabbt stora nyheter. Men när Israel allt mer uppenbart inte sprängt det börjar nyheten att blekna. Terrorister som dödar sina landsmän är krångligt att hantera, särskilt för de som mer är emot Israel än för Palestina.

Ett sjukhus i Gaza är sprängt av en missil. De döda räknas i hundratal och dödssiffrorna klättrar mot den pogrom som Hamas genomförde. Snabbt ser man hur det vädras morgonluft. Många av dem som har gjort Palestina till ”sitt lag” har en chans att få ge sig på Israel. Med lite reservation förstås, men varför missa en god chans?

Sjukhuset som träffades av en raket. Foto: AP/TT

Hjort: När Israel inte är skyldiga blir offren i Gaza ointressanta

Terrorn som drabbar världen ges ofta en skuld hos offren. Det anses inte vara terroristens val att ondskefullt mörda utan det är i stället någon som har provocerat. Oavsett om motivet är antisemitism, hat mot frihet, demokrati eller något annat är det inte vår skuld att vi är fria att göra saker. Tvärtom borde vi slå skulden ifrån oss och vara stolta över friheten.

Två svenskar är mördade i en terrorattack. De bägge är äldre män som bara ville se fotboll. Men en terrorist tyckte att de representerade något som de måste dö för. Så han sköt dem – på nära håll.

Det är inte provokationer som leder till mord, skulden är terroristens och vi varken kan eller ska kompromissa med deras vilja till våld. Foto: Martin Meissner/TT

Att skylla terrorn på oss är lika dumt som att beskylla lättklädda kvinnor för att det sker våldtäkter. 

Hjort: Vi är terrorns offer, inte dess orsak 

Länge har det talats om ”aldrig igen”. Folk har förfärats och skrämts av en brunblå politik och demokratin har varit hotad. Men många av de som har varit mest rädda är märkligt tysta när ”igen” sker och 1 300 judar mördas i en pogrom. I stället för att stå upp för de mördade flyttas diskussionen till en kollektiv skuld för alla israeler.

De två senaste decennierna i svensk politik har varit en återkommande varning för trettiotalet. Praktiskt taget allt har kunnat målas i en brun ton när det har passat. Regeringen är blå-brun och att statsministern sviker Förintelseöverlevare är några av de återkommande skriken. Folk som inte vet tillräckligt för att under en minut samtala om valfritt ämne om judendomen eller judisk kultur uppträder som självutnämnda talesmän för judar inte bara i Sverige utan överallt.

En ung flicka har tagits till fånga av Hamas och förs ut ur Israel. Hennes öde är okänt. Till vänster Annika Strandhäll (S). Foto: Hatem Ali/TT/SVT

Brunmålarna skräms av inrikespolitik men inte av pogromer. 

Hjort: När ”aldrig igen” blev ”igen” blev de mållösa

I stället för att träta om erkännandet av Palestina borde Sverige flytta ambassaden till Jerusalem och tydligt markera att det är Israels huvudstad. Samtidigt borde allt bistånd som går till Palestina flyttas från Sida till UD eller Riksrevisionen som omedelbart stänger av vid misstanke om korruption och antidemokratiska åtgärder.

Frågan om Sverige ska dra tillbaka sitt erkännande av Palestina har diskuterats en massa fram och tillbaka sedan pogromen som terrorgruppen Hamas genomförde för strax över en vecka sedan. Tanken är att straffa Palestina för att de inte motverkar Hamas terror.

Sverige borde flytta den svenska ambassaden till Jerusalem. Foto: Mahmoud Illean/TT

Den svenska ambassaden bör självklart vara i Jerusalem.