Från att ha varit en förebild blir Sverige allt oftare en varning utomlands. Nyligen har flera tyska tidningar beskrivit Sverige så. Frankfurter Allgemeine skriver om Sverige som varning, och Bild skriver om Bullerbyns död. Mycket av förklaringen ligger i politiker som är världsfrånvända och den socialdemokratiske riksdagsmannen Ola Möller gav ett gott stolleprov på det när han hade kommit på lösningen på knarket.

Den tyska tidningen Frankfurter Allgemeiner hade i helgen en artikel, på första sidan, där det varnades för den svenska utvecklingen. ”Schweden als Menetekel”. Bredvid finns en stor artikel om att Sverige nu behöver Försvarsmakten som stöd till polisen för att bekämpa gängen.

Ola Möller är riksdagsledamot för S. Han tror att det går att lösa gängkriminaliteten genom att statsministern ber folk sluta knarka. Men att statsministern inte vill för att då blir folk arga. Foto: Henrik Montgomery/TT

Sverige har blivit en varning för andra länder inte en ledartröja.

Hjort: Sverige har blivit ett varnande exempel utomlands

Under år efter år har löften om en grön omställning ställts ut. Löften som i bästa fall ska införlivas av nästa generation politiker. Men när vi nu närmar oss flera av målen backar politikerna. Det är helt enkelt inte möjligt, och inte heller så viktigt.

2009 briserade Climategate strax innan klimatmötet i Köpenhamn. Climategate handlade om hackers som hade tagit sig in i servrar på University of East Anglia. Mail spreds och mailen tolkades som att den globala miljökatastrofen var överdriven. Kraftigt överdriven. <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Climatic_Research_Unit_email_controversy?wprov=sfti1">Wikiartikeln är väldigt läsvärd</a>.

En total övergång till el-bilar är ett exempel på mål som allt fler länder börjar inse är orimligt på så kort tid. Foto: Henrik Montgomery/TT 

Miljömål ger beröm för den som lovar, men kan bli omöjliga att senare förverkliga. 

Hjort: När verkligheten kommer ikapp den gröna drömmen

Magdalena Andersson är en passionerad politiker. Hon brinner för sitt kall: att vara statsminister. För att nå den posten finns det inget som inte kan dagtingas, offras eller sägas. Efter att ha låtit gängens brott skena och skrämt sin partikongress med militärer i förorten ,bytte hon fot och vill nu ha militär hjälp mot gängen. Men hennes kamp är inte i första hand för att få det bättre för folk, utan att få tillbaka makten. På samma sätt som energi, migration och annat offrades till MP så offrar hon andra principer nu.

Magdalena Andersson är en person med ryggrad. Inte någon populist eller kappvändare. Som politikens svar på Chuck Norris är det vinden som vänder, inte hennes kappa.

Andersson är beredd att bita ihop för att bli statsminister. Foto: Anders Wiklund/ TT 

Det enda heliga är makten. Principer, idéer och annat är brickor i förhandlingar

Hjort: Magda som populismens översteprästinna

Karl-Petter ”Kålle” Thorwaldsson hamnade i blåsväder redan någon vecka efter att han börjat som lobbyist åt SSAB. Han hade ”glömt” att meddela att han gick till en tjänst som lobbyist trots att Socialdemokraterna drev igenom en regel 2018 om att politiker som går till näringslivet inom ett år måste anmäla detta. Pampfasoner tycker många. Men det reser en viktig fråga. Är det ett bra steg för ett börsbolag att anställa en sossepamp under en borgerlig regering?

Det är nog få som reagerar med förvåning när det uppdagas att Karl-Petter Thorwaldsson har ”råkat glömma” att meddela ett lobbyistjobb till karensnämnden. Det är en nämnd som skapades under Stefan Löfvens regeringstid för att undvika just att bland annat före detta ministrar byter hatt över en natt och blir lobbyister.

Vem företräder Thorwaldsson - LO, Socialdemokraterna, gruvindustrin eller sig själv? Foto: Fredrik Sandberg/TT

Den före detta ministern glömde rapportera att han blev lobbyist. 