Den antisemitism som klev ur skuggorna efter den 7 oktober normaliseras i allt högre grad. Trots att forskare hotas, återkommande rop på etnisk resning och liknande uttryck möts den nya rasismen knappt från statens sida. Steg för steg accepterar vi aktioner och uttryck som vi aldrig hade accepterat i andra sammanhang

Sverige har förändrats mycket sedan pogromen den 7 oktober. När ena sidan skriker ”Ausländer raus” blir det fortfarande ett ramskri följt av avgång. Men när den andra sidan skriker ”From the river to the sea” möts det ofta med förståelse. Kvar däremellan finns fortfarande ett litet utrymme där det går att sitta förvånad. Kanske chockad är ett bättre ord.

När Lunds universitet hade sin promovering krävdes en mängd poliser som beskydd. Foto: Johan Nilsson/TT 

Hjort: Den nya rasismen normaliseras

Sverigedemokraterna möter ofta media med häftiga attacker och söker konflikt. I den nya situationen sedan de har blivit en del av det svenska styret behöver de tänka om. I stället för att vara arga när det kommer negativa nyheter borde de se till att det inte finns något att skriva om. Lyckas de kommer de att kunna tala politik i stället för att krishantera.

Knappt hade röken och bullret från debatten om trollfabriker lagt sig så var det dags för nästa skandal. Daniel Lång slank förbi när Richard Jomshof blev intervjuad av Expressen och bröt in med ett käckt ”Ausländer raus”, som spelades in. Utropet från låten kostade honom riksdagsstolen. Redan samma kväll lämnade han den plats i riksdagen han hade suttit på i fjorton år.

Sverigedemokraterna är nu en del av de som styr Sverige och måste förstå den skillnaden. En av de viktiga skillnaderna är att vara ett steg före och inte göra saker som kan leda till skandaler. Foto: Anders Wiklund/TT

Att förstå att media är emot sig och agera efter det är en viktig insikt.

Hjort: Sverigedemokraternas egna ansvar

Europavalet tolkas ofta som ett utslag för den inrikespolitiska opinionen men är snarare en mätning på i hur hög grad partierna kan motivera sina väljare. Glappet i valdeltagande mellan riksdagsval och EU-val är ungefär 35 procentenheter.

I stort sett menlöst. Ungefär så kan valresultatet summeras från helgens EU-val. Bakom glädjen, tårarna, de stora och de små orden skedde ytterst lite. Kristdemokraterna tappade ett mandat och det gick till Vänsterpartiet. De andra partiernas förändringar skedde inom ramen för deras existerande mandat. Det var mer drama än action.

Helene Fritzon tycks inte ha lyckats elektrifiera sina väljare. Foto: Claudio Bresciani/TT

Andelen av de egna väljarna som röstar är avgörande 

Hjort: Valdeltagande är det som avgör EU-val

En chauvinistisk självbild hos många i Sverige är att europeisk politik påverkas stort av det svenska Europavalet. Det som kallas ett ödesval för Europa i Sverige är en fördelning av färre mandat än de stora partierna i andra länder har. Sverige har 21 mandat att fördela mellan partierna. Det tyska konservativa partiet CDU förväntas få 30 mandat. Det avgörande är därför hur majoriteten i EU ser ut.

De. svenska valresultatet i EU-valet går i motsatt riktning mot resten av EU. Där resten av EU drar högerut tycks Sverige gå mot en rödgrönare riktning.

Det finns en övertro på hur mycket inflytande de svenska parlamentarikerna har. Foto: Johan Nilsson/TT

Frågor avgörs utifrån parlamentets majoritet, inte utifrån hur det ser ut bland svenskarna. 