Från husaffärer till vantolkningar och nu märkliga felöversättningar är det upplysande att minnas att KD under lång tid var medias mest omhuldade hackkyckling, innan rollen gavs till SD. Och i hög grad handlar dagens mediala vrede om just Buschs roll i ”normaliseringen” av SD, skriver John Gustavsson.

Den senaste månaden har varit minst sagt hektisk för Ebba Busch. Efter att ha efterlyst hårdare tag mot våldsamma demonstranter och upploppsmakare fick Busch löpa gatlopp i media. SR tog dock sin ”granskande journalistik” ett steg längre, och <a href="https://www.svt.se/kultur/efter-kritiserade-oversattningen-sr-gar-inte-kd-till-motes" target="_blank" rel="noopener">felöversatte</a> Ebba Buschs uttalande om upploppet. I bästa fall handlar felöversättningen om ideologisk bias, i värsta fall syftar den till att skrämma Busch till tystnad med ett budskap som mellan raderna lyder: ”Håll tyst om du inte vill bli nästa Lars Vilks”. Det kan såklart visa sig att även andra partiledare på högersidan har felöversatts, men från vad vi vet just nu så har denna typ av slag under bältet bara delats ut mot Ebba Busch. Frågan blir därför – varför just henne?

Det har stormat en del kring Ebba Busch på sistone. Foto: Stefan Jerrevång/TT

 I bästa fall handlar felöversättningen om ideologisk bias, i värsta fall syftar den till att skrämma Busch till tystnad. 

Gustavsson: Ebba Busch och KD som Sveriges ursprungliga hackkyckling

Söndagen avslutades med partiledardebatt, där Annie Lööf (C) verkade tänka sig att arbetsmarknaden skulle sköta integrationen. Pensionsdiskussionen efterlämnade en del frågetecken, om Nato rådde stor samstämmighet, och oppositionen lyckades bäst i diskussionen kring klimat och energi, skriver Bulletins John Gustavsson i en kommentar.

Ännu en partiledardebatt har kommit och gått. Fyra ämnen – integration, pensioner, Nato och energi – debatterades. Några tankar och observationer om kvällens politiska spektakel:

Ebba Busch och Ulf Kristersson efter dagens debatt i Agenda. Foto: 	Fredrik Persson/TT

Det hade onekligen varit intressant att höra partiledarnas syn på inflationen och Riksbankens höjning av styrräntan, men ekonomin stod inte på agendan.

Kommentar: Partiledardebatten – Jimmie Åkesson kvällens segrare

Elon Musks övertagande av Twitter kommer inte att innebära någon revolution och varken frälsning eller Ragnarök. Musk är kapitalist och kommer att sträva efter en vinstmaximerande nivå av censur, skriver John Gustavsson.

Det är minst sagt roande att höra alla vänsterliberaler som, efter att i åratal ha upprepat att ”Twitter är ett företag och de får bannlysa vilka konton de vill”, helt plötsligt nu slår sig i knut över det påstådda hotet mot demokratin som Elon Musks köp av Twitter tydligen innebär. En enda person ska minsann inte få bestämma vad som kan sägas på en av internets största plattformar – något som dock var helt okej så länge den enda personen (eller lilla gruppen av personer) var vänsterliberal. Med det sagt så tror jag ändå inte att Twitter kommer förändras radikalt.

Elon Musks köp av Twitter har orsakat en del rabalder. Foto: Evan Agostini/Invision/AP

Musk är kapitalist och kommer att sträva efter en vinstmaximerande nivå av censur, skriver John Gustavsson.

Gustavsson: Elon Musk är inte Twitters frälsare

De röster inom mestadels vänstern som idag vill kompromissa om yttrandefriheten, borde ta sig en titt på sin egen ofta upprepade tankefigur om 30-talets återkomst, och inte minst eftergiftspolitiken mot Tyskland, skriver Bulletins John Gustavsson.

Rasmus Paludans manifestationer nu under valborgshelgen fick inte tillstånd av polisen, men trots detta skapade hans närvaro och tillståndslösa koranbränning i Uppsala under första maj upplopp. Efter att ha fått vad de ville – inga fler tillståndsgivna koranbränningar – så gick islamisterna omedelbart vidare till nästa krav, vilket tycks vara att Paludan och andra som utmanar deras religiösa regler ska vara persona non grata i hela landet.

Neville Chamberlain håller upp den undertecknade Münchenöverenskommelsen 1938. 

De röster inom mestadels vänstern som idag vill kompromissa om yttrandefriheten, borde ta sig en titt på sin egen ofta upprepade tankefigur om 30-talets återkomst.