”Utan tvivel är man inte klok” skaldade en gång Tage Danielsson, men samma sak gäller även tillit: Den som avfärdar alla utsagor är lika vilse som den som godtar samtliga. Både tillit och tvivel är nödvändiga för att orientera sig i världen, skriver Jakob Sjölander.

Tillit är ett vanligt ämne i dagens samhällsdebatt. Det talas ständig om fejknyheter, desinformation, alternativa fakta och förrädiska sociala medier. Tydligen kan man inte lita på någon nuförtiden. Förutom möjligtvis de som påstår att man inte kan lita på någon. Men folk är inte bara lättlurade – de tvivlar också. De tvivlar på vad de borde lita på. Exempelvis myndigheter, experter, aktivister, eller vad ”jag” säger till dem. Vi har alltså två motsatta problem – att folk litar när de bör tvivla, och tvivlar när de bör lita.

Det är klart tveksam att vi klarar oss utan vare sig tvivel eller tillit. Foto: MissLunaRose12 (CC BY-SA 4.0)

 Den som avfärdar alla utsagor är lika vilse som den som godtar samtliga. 

Sjölander: Tillit och tvivel är sidor av samma mynt

Erfarenheten sägs vara det som gör att vi känner igen ett misstag när vi begår det på nytt, men detta är endast defaitistisk cynism. Inte minst från medeltiden kan vi återvinna ett antal goda idéer, som kan putsas upp till splitter nya lösningar för du sköna nya värld, noterar Jakob Sjölander.

Det finns inget nytt under solen. Särskilt inte tron att vi har en ny idé. Tron att vi har tänkt ut något nytt låter oss känna skaparglädje. Kanske är det därför vi är så bra på att glömma – det ger oss en ursäkt att återupptäcka det gamla. Särskilt stark är denna tendens inom politiken. Politiken är till syvende och sist grundad i vår mänsklighet, och denna mänsklighet förblir densamma.

Med medeltiden som inspiration för samtiden? Foto: Julie Scott (CC BY 2.0)

Erfarenheten sägs vara det som gör att vi känner igen ett misstag när vi begår det på nytt, men detta är endast defaitistisk cynism.

Sjölander: Tillbaka till medeltiden!

Varför är vi så rädda för konspirationsteorier egentligen? Det mesta av det vi försanthåller är resultatet av vårt sociala sammanhang snarare än expertkunskaper, och aparta uppfattningar tvingar oss att slipa våra argument, och loda efter vad våra åsikter egentligen bottnar i, skriver Jakob Sjölander.

Rädslan för avvikande åsikter har ökat på senare år. Åtminstone om flodvågen av artiklar om fejknyheter, propaganda, och desinformation är något att gå på. Det handlar om vaccinskeptiker, ryska troll, klimatförnekare, förintelseförnekare, faktaresistenta, QAnon, sanningsrörelsen om elfte september, och så vidare. Tydligen ska dessa idéer hota allt som är gott i vårt fria demokratiska samhälle. De enda som förnekar detta är dumma, okunniga, eller onda. Inget tvivel kan tillåtas: konspirationsteoretikerna konspirerar mot oss! Vi måste slå till först!

Gör foliehattarna kanske en hel del nytta? Foto: 	NeferJanah Meistrup (CC BY-SA 4.0)

Vad vi försanthåller är oftare resultatet av vårt sociala krets än av expertkunskaper, och aparta uppfattningar tvingar oss tänka efter.

Sjölander: Till foliehattarnas försvar

Det är lätt att få intrycket att framgång och kompetens går hand i hand, men stämmer det verkligen alltid? Ju mer jag tittar på olika framgångssagor, desto mer uppenbart blir det att de ofta dikteras av en kombination av dårskap och tur, skriver Jakob Sjölander.

Föreställ er en turnering i rysk roulett. Deltagarna väljer hur många gånger de sätter mynningen mot tinningen och trycker av. Överlevaren får en miljon per rond.

Alfahanne-influencern Andrew Tate – ett resultat av tur och inkompetens? Foto: Alexandru Dobre

Ju mer jag tittar på olika framgångssagor, desto mer uppenbart blir det att de ofta dikteras av en kombination av dårskap och tur.