Med en dyster bild av det förgångna och en lika pessimistisk bild av framtiden verkar många människor inlåsta i nutiden. Det verkar som om det krävs kunskap om och värdesättande av historien för att vi ska kunna se framtiden an med tillförsikt och att arbeta för att den ska bli så bra som möjligt.

Det tycks som om fler och fler unga människor oroar sig för framtiden. Det är alltid svårt att utifrån opinionsundersökningar gjorda av olika opinionsinstitut vid olika tillfällen med olika frågeformulär bilda sig en säker uppfattning, men trenden tycks vara tydlig. Den ljusnande framtid är inte vår.

Den som inte kan historien förmår heller inte se framtiden

Korn: Instängd i nutiden

Många försöker vara moraliskt högtstående genom att erkänna den egna gruppens skuld och tror sig därmed vara utan den skulden. Det är självbedrägeri och drabbar givetvis just de svagaste som skulle hjälpas – sak samma om vi talar kriminalitet, invandring, socialhjälp eller rätt och slätt kultur.

Att föda de hungriga, förlåta förolämpningar och att älska sin fiende är framstående dygder, grundläggande för vår moral. Men vad händer om jag upptäcker att den minste av alla mina bröder, den fattigaste av alla tiggare, den mest oförskämde av alla syndare, självaste fienden i egen hög person, att allt detta finns inom mig, att jag själv är i störst behov av den vänlighet jag så frikostigt vill ge åt andra? Om jag upptäcker att det är jag som är fienden som måste älskas?

Inget är så lätt som att bedra sig själv

Korn: De minsta av våra bröder – och de största

Samtidigt som antisemitism breder ut sig lite varstans letar DN:s ledarsida antisemitism där den inte finns. Ungern, som enligt DN är hårt drabbat av antisemitism har ett judiskt liv som vore otänkbart i Sverige. Vad det handlar om är i stället att man använder anklagelser om antisemitism för att bekämpa sådant man inte gillar – exempelvis Agnes Wold för hennes kritik av transrörelsen.

Nyligen, när jag besökte en synagoga i Manchester, kom en man fram till mig och berättade att han var nyss hemkommen från Budapest. Han var djupt imponerad av det judiska livet i den ungerska huvudstaden. Och inte ens en antydan till antisemitism hade han märkt av.

Judiskt bröllop i Tokaj, Ungern, nästan exakt på dagen åttio år efter att stadens judiska befolkning deporterades till Auschwitz Foto: Vamos Wedding Photography

Ungern är inte antisemitismens förlovade land, utan har ett judiskt liv som helt saknas i Sverige

Korn: Antisemitism som praktiskt redskap

Den israeliske säkerhetsministern Itamar Ben-Gvirs påhitt att demonstrativt besöka tempelberget i Jerusalem och förrätta judisk gudstjänst där fördöms av en hel värld, inklusive en övervägande majoritet av religiösa judar. Hans handlande är ett exempel på hur en blandning av det sämsta inom religion och nationalism kan skapa en häxbrygd.

I sin bok ”How to be a conservative” (2014) går Roger Scruton igenom en mängd olika ideologier, till stor del kritiskt, men samtidigt med ett erkännande. Han kallar kapitlen, ”The Truth in Nationalism”, ”The Truth in Socialism” och så vidare med sanningen i kapitalism, liberalism, mångkulturalism, miljövård (egentligen ”environmentalism” vilket hade kunnat översättas miljöism), internationalism och slutligen konservatism.

Itamar Ben-Gvir besöker platsen där en palestinier den 4 augusti i år knivmördade en kvinna och skadade flera andra Foto: Mahmoud Illean/AP/TT

Ben-Gvirs besök på tempelberget fördöms av en hel värld, inklusive de flesta religiösa judar