Ett flertal undersökningar visar att svenskarnas förtroende för polisen är skyhögt. Låt det fortsätta så. Det är ingen självklarhet att det alltid är på det viset. Och ett samhälle med lågt förtroende för rättsvårdande myndigheter som polisen och rättsväsendet är ett farligt samhälle.

SOM-institutets stora undersökning för i år visar att av alla myndigheter och institutioner har polisen det högsta förtroendet, med 72 procent. Det är en ökning från förra årets 68 procent.

Poliser vid Möllevången i Malmö i samband med en utryckning förra torsdagen Foto: Johan Nilsson/TT

Förtroendet för polisen mycket högt i Sverige – men i Storbritannien rasar det

Korn: Vårda förtroendet för polisen

Medvinden har lämnat Pride. Stoltheten byts mot skam när allt fler pridetåg ställs in och sponsorerna lämnar. Beror det på ökad homofobi? Nej snarare på ett plusteckens obevekliga logik.

Mobiloperatören Tre meddelade i maj att de slutar att sponsra Stockholm Pride och i stället väljer att sponsra ungdomsfotboll. Trots högtidliga försäkringar om att detta inte innebär att de bytt åsikt om Prides viktiga betydelse är det ändå ett tecken i tiden.

Det var då det. Stockholm Prides utfrågning av partiledarna 2018. Foto: Tomas Oneborg SvD/TT

Det har gått inflation i bokstäverna och det fortsätter, vilket plustecknet visar

Korn: När Pride blir skam

Michel Hoellebecqs framtidsroman ”Underkastelse” skildrar ett Frankrike styrt av en islamistisk president. Det har inte blivit verklighet, men mycket annat i hans roman har blivit det.

På våren 2023 tillkännagav den skotska förstaministern – motsvarigheten till premiärminister eller statsminister – Nicola Sturgeon sin avgång. Favorit bland efterträdarkandidaterna var Kate Forbes. Men hon kritiserades hårt för sitt medlemskap i Free Church of Scotland, en kalvinistisk frikyrka som bygger på de presbyterianska skotska traditionerna.

Humza Yousaf förrättar muslimsk bön i försteministerns residens i Skottland. Foto från X.

Hat mot Israel ett säkert kort för att bli vald i Storbritannien

Korn: Houellebecqs muslimstyrda framtid

Om fackföreningsrörelsen identifierat sig som arbetstagarnas intresserörelse framför att vara ett stödhjul åt socialdemokratin hade en person som Carl Eos varit en tillgång och inte en belastning.

I höstas uppmanade jag ”Teodor Gustafsson” att börja skriva krönikor för Bulletin. Det har – om jag räknat rätt – blivit femton insiktsfulla texter. Men nu blir det inga fler.

Carl Eos borde ha kunnat vara en tillgång för facket