I augusti beslutade JK om ett skadestånd på 840 000 kronor till en man som dömts för grov våldtäkt, för att han suttit frihetsberövad för länge. Men JK kunde ha jämkat skadeståndet, skriver Torsten Sandström.

I augusti förfasade sig människor och medier med all rätt över att en våldtäktsdömd man av Justitiekanslern (JK, dvs staten) fick ett jättestort skadestånd för att han varit frihetsberövad längre än vad han rätteligen skulle. Efter beviljad resning kom nämligen Högsta domstolen fram till att mannen måste ha varit 16 – och inte 18 år – då brotten förövades. Mannen hade därför suttit frihetsberövad en god tid längre än vad straffpåföljden slutligen bestämdes till.

Torsten Sandström är krönikör i Bulletin. Foto: Henrik Montgomery/TT / Privat

I augusti beslutade JK om ett skadestånd på 840 000 kronor till en man som dömts för grov våldtäkt, för att han suttit frihetsberövad för länge. 

Sandström: Skadeståndet till våldtäktsmannen borde ha jämkats

Den före detta hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt har i en intervju öppnat för att utländska myndigheter kan ha använt MS Estonia för vapentransporter. Vi måste diskutera den svenska domarkårens oavhängighet av politiken, skriver Torsten Sandström.

Sverige är ett egendomligt land. Politikerna slår sig ofta för bröstet och hävdar att landet är en av jordklotets främsta rättsstater. Och visst, den svenska nationens grundlagar uppfyller flertalet av de krav som man brukar ställa på en stat under lagen, det vill säga ett land som kännetecknas av rule of law. Men utan tvekan finns brister i det svenska rättsbygget. Politiker lockas ibland att tumma på efterlevnaden av konstitutionen. Och en del jurister kan ha ambitionen att flörta med den politiska makten för komma upp sig. Resultaten riskerar att bli dystra.

Johan Hirschfeldt presenterar rapport om tsunamikatastrofen vid en presskonferens. Foto: Privat / Bertil Ericson/TT 

Vi behöver en diskussion om den svenska domarkårens oavhängighet a politiken.

Sandström: En hög domare tvår sina händer

Organisationer inom bistånd och klimat har goda syften. Med de bemöts ofta helt okritiskt i media, vilket är orimligt för organisationer som omsätter miljarder och har sina egna, kommersiella, intressen.

Läsaren baxnar kanske över min rubrik. Vad sjutton rör det sig om, tänker hon eller han? Enligt min mening är det fråga om något viktigt som få kritiserar. Alla har förstås hört talas om det militärindustriella komplexet i USA och Sverige, alltså nätverk som sysslar med förmedling (avyttring) av försvarsmateriel till respektive stat. Men det finns även andra viktiga svenska nätverk som är värda att kritiseras.

Organisationer som sysslar med ideologiproduktion? Foto: Henrik Montgomery/TT / Hasse Holmberg/TT / Privat

Organisationer inom bistånd och klimat bemöts ofta helt okritiskt i media.

Sandström: Det godhetsindustriella komplexet

Garantipensionen till människor som invandrat vid högre ålder är bara ett av många sätt som Socialdemokraterna använder skattepengar till röstköp på, skriver Torsten Sandström.

Antalet nya invandrare till Sverige under de senaste 15 åren uppgår till nästan en miljon. Alltså i runda slängar tio procent av dagens befolkning. Tillsammans med tidigare anlända utrikesfödda talar vi faktiskt om det dubbla antalet, drygt två miljoner människor. De utgör idag Socialdemokraternas största väljargrupp, övertrumfande svenskfödda industriarbetare i olika åldrar. Nu ska jag tala om varför för den som inte redan vet.

Torsten Sandström är krönikör i Bulletin. Foto: Janerik Henriksson/TT / Privat

Garantipensionen till människor som invandrat vid högre ålder är bara ett av många sätt som röster köps på.