UD:s agerande i förhållande till landets medier framstår som absurt. I ljuset av den senaste tidens händelser verkar departementet ha blivit en mediernas politiska lekkamrat, skriver Torsten Sandström.

Ett utrikesdepartement, UD, har en viktig uppgift att bevaka och hantera en stats centrala nationella intressen i utlandet. Jag menar att svenska UD alltmer lämnar denna roll. I stället har UD blivit en lekboll för svenska mediala intressen och konflikter.

Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M). Foto: Caisa Rasmussen/TT

”Pressats att agera för att få journalisterna på sin sida”

Sandström: UD som mediernas politiska lekkamrat

Den senaste tidens händelseförlopp har bekräftat mina misstankar om UD som organisation – en samlingsplats för glassiga aktivister. Nuvarande regering har möjlighet att få till en förändring, men verkar snarare vilja fortsätta i socialdemokratins ledband, skriver Torsten Sandström.

Jag minns en lunch som jag ensam åt för många år sedan på den goda restaurangen Cattelin i Gamla stan. Brasseriet finns tyvärr inte längre, men mitt minne av besöket är kvar.

Arvfurstens palats, arbetsplats för UD. Foto: Tage Olsin/CC BY-SA 2.0

Senaste tidens händelser bekräftar mina misstankar om ett ministerium i moralisk och politisk gungning

Sandström: UD som vänsterns slukhål

De nya rörelsernas frammarsch i västerlandet beror till stor del på de många surdegar som det politiska etablissemanget lovat att lösa – utan att leverera. I sådana lägen är det naturligt att nya aktörer tar tillfället i akt, skriver Torsten Sandström.

Som bekant sker stora förändringar inom västvärldens politik. Nya aktörer träder fram med en kraftigt utmanande politik visavi etablissemanget.

Reform UK, under ledning av Nigel Farage (bilden), rönte stora framgångar i de brittiska lokalvalen. Foto: Owen Humphreys/AP/TT

Om de gamla makthavarna inte lyckas är det naturligt att nya måste få prova sina vingar

Sandström: En politisk klass i motvind

En vandring genom den tyska huvudstaden väcker tankar om landets historia – och nutid. I förbundsrepubliken där den tilltänkta regeringens framtid är osäker verkar man inte riktigt kunna skaka av sig sitt förflutna, skriver Torsten Sandström.

Åter i Berlin sedan några dagar förvånas jag än en gång över hur en resa kan sätta fantasin igång. Trots att Berlin var raserat vid krigsslutet 1945 har den idogt byggts upp och på många ställen fått den skepnad den förr haft. Tänk bara på hur riksdagshuset och kungens slott (Stadtschloss med rötter från 1400-talet) återställts i modernt skick! Tyskarna underhåller sitt stadsmuseum och jag gör vågen.

Solen stiger över ikoniska Brandenburger Tor i Berlin. Foto: Michael Sohn/AP/TT

”Trots att nationen uppenbarligen lärt sin läxa verkar Tyskland inte kunna frigöra sig från sitt förflutna”