Medan Ryssland eskalerar i kriget mot Ukraina talar USA, Nato och EU om vikten av att inte eskalera. Den ryske presidenten Vladimir Putin tror sig ha genomskådat sina motståndare. Och frågan är om han inte har rätt. Men kanske kan Donald Trumps återkomst bli den faktor som ändrar Putins kalkyl.

Med treårsdagen av den ryska invasionen av Ukraina bara några månader bort tycks kriget ha kört fast. Frontlinjerna skiftar sakta fram och tillbaka mellan sönderskjutna städer och byar, men inte mycket händer – utom att människor dör. Just nu pressas Ukraina tillbaka. Tröttheten sprider sig. Ännu en krigsvinter står för dörren. Konflikten har utvecklats till ett utnötningskrig.

Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj är välkommen på Natos möten, men Ukraina är inte välkommet som medlem. Foto: Henrik Montgomery/TT

Medan Putin eskalerar framhåller ledare i Väst vikten av att inte trappa upp.

Skogkär: Ingen rädder för Nato här

Gängen skulle knäckas. Mördare jagas till världens ände. Nyrekryteringen brytas. Resultatet av alla insatser har så här långt uteblivit. Och det finns få anledningar att tro att dessa löften från politikerna kommer att – eller ens kan – infrias.

Ett kriminellt nätverk lade 2021 ut ett kontrakt på moderaten Olov Holst, kommunstyrelsens ordförande i Sigtuna. Holst sågs som ett hinder av den organiserade brottsligheten i kommunen och skulle därför mördas, röjas ur vägen genom en bilbomb. Hotet ledde till att Holst under en tid stod under ständig polisbevakning.

Att besöka platser där det varit skottlossningar, som här köpcentret Kungsmässan i Kungsbacka, har blivit närmast rutin för justitieminister Gunnar Strömmer (M).  Foto: Adam Ihse/TT

 Bättre kan det förhoppningsvis bli. Men aldrig bra.

Skogkär: Gängen kommer aldrig att knäckas

Extrem kyla, extrem hetta, extrem torka, extrema nederbördsmängder och även sådant som inte alls är extremt – klimatförändringarna är svaret på varje avvikelse. Det är en teori för alla väder. Bokstavligen.

Det är apokalyptiska bilder som kommer från spanska Valencia med omnejd efter de våldsamma skyfallen där. Gator och vägar förvandlade till kanaler, där bilar driver bort likt båtar som slitit sig från sina förtöjningar. Broar och hus som spolats bort av vattenmassorna. Över 150 människor har hittats döda men många saknas fortfarande så siffran lär stiga.

Bilar och bråte på en gata i Valencia. Foto:Alberto Saiz/AP/TT

När det gäller klimatet framstår påfallande många forskare och journalister som missionärer och aktivister.

Skogkär: Allt är klimatförändringar

Att erkänna Palestina var ett misstag. Tio år senare har inget av det som erkännandet var tänkt att åstadkomma blivit verklighet. Det svenska engagemanget för Palestina har inte bidragit till att lösa Mellanösternkonflikten utan istället tagit konflikten hit, till Sverige.

Tio år har gått sedan en rödgrön regering ledd av Stefan Löfven (S) erkände Palestina som självständig stat. Erkännadet hade <a href="https://www.dn.se/debatt/darfor-erkanner-sverige-i-dag-staten-palestina/">enligt</a> dåvarande utrikesministern Margot Wallström (S) tre syften: att ge stöd till de moderata krafterna bland palestinierna, att underlätta en fredsuppgörelse genom att göra parterna mindre ojämlika samt att bidra till mer hopp och framtidstro bland unga palestinier.

Margot Wallström (S) och president Mahmoud Abbas inviger Palestinas ambassad i Stockholm i februari 2015. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Det lönar sig att offra sin egen befolkning, inte minst kvinnor och barn.