Det är dags för EU och dess medlemsstater att fullständigt isolera regimen i Iran, diplomatiskt såväl som ekonomiskt. Om EU menar allvar med sitt tal om vikten av att värna den regelbaserade världsordningen räcker det knappast med mindre.

Återigen mördar regimen i Iran sina egna medborgare när de protesterar mot förtrycket. Tusentals människor – kanske över tiotusen – har dödats, kallblodigt mejats ner av regimens tungt beväpnade säkerhetsstyrkor.

Irans högste ledare, ayatolla Ali Khamenei, skyller protesterna som skakar landet på USA och Israel. Foto: AP/TT 

Statsbidrag finansierar Irans säkerhetshotande verksamhet i Sverige.

Skogkär: Skicka hem mullornas män till Iran

Flera länder bojkottar årets Eurovision eftersom Israel inte kastats ut. Sveriges television har valt att inte bojkotta. Men det finns mer än ett sätt att bekänna färg.

Det var inte slumpen som gjorde att Sveriges Television utsåg palestiniern Gina Dirawi – det är så hon beskriver sig själv – till programledare för Melodifestivalen 2026.

Principen om opartiskhet tycks numera bara vara ren utsmyckning.

Skogkär: Med Dirawi i Mello passerade public service en gräns

Allmänna arvsfonden sitter på miljarder – mer pengar än fonden kan göra av med – men vill inte avstå 150 miljoner kronor till en stiftelse för Sveriges kulturkanon. Samtidigt pytsar fonden ut miljoner till det ena projektet märkligare än det andra.

Sverige har som bekant begåvats med en kulturkanon – en förteckning över hundra “verk och företeelser som haft varaktig betydelse för svensk kultur och samhällsutveckling”. Kanonen är tänkt att vara ett levande verktyg som gör svensk kultur tillgänglig för fler.

Här vilar en del av civilsamhällets ofrivilliga finansiärer. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Steget till gravplundring i bokstavlig mening är inte långt.

Skogkär: Det är dags att göra Allmänna arvsfonden arvlös

Den europeiska unionens ledande politiker har dragit slutsatsen att det är bättre att försöka vara vän med Donald Trump än att bli utsedd till hans fiende. Men även om den hållningen är lätt att förklara blir den allt svårare att försvara.

Venezuelas blodbesudlade diktator Nicolás Maduro är borta från makten. Över detta finns ingen anledning att sörja. Men diktaturen består. Förtrycket består. Regimen är intakt – minus Maduro. Dess kontroll över landet är till synes obruten. Maduros efterträdare, interimspresidenten Delcy Rodríguez, är inte mindre USA-hatande revolutionär marxist än Maduro.

Europa skulle kunna sätta hårt mot hårt.