Myndigheterna bör inte vika sig en milimeter för strejkarna på Tidaholmsanstalten. Det är dags för Gunnar Strömmer att sätta ned foten: tiden då man gick kriminella till mötes är över, skriver John Gustavsson.

På fängelset Tidaholmsanstalten pågår sedan i måndags <a href="https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/strejken-vaxer-pa-tidaholmsanstalten-sa-mycket-mindre-mat-far-de-intagna">en strejk</a>. Ursprungligen deltog 72 intagna, men nu har skaran växt till 120. Anledningen till strejken är kvaliteten på maten på anstalten, närmare bestämt på frukost och kvällsfika. I protest mot undermåligt ”mellis” vägrar nu 120 av totalt 260 fångar att utföra sina tilldelade sysselsättningar. Budskapet från samhället borde vara tydligt: strejka bäst ni vill, men ni som kriminella är inte längre vår högsta prioritet.

Anstalten Tidaholm. Foto: Albin Olsson/CC BY-SA 3.0

Om strejken på Tidaholmsanstalten •  ”Ett fängelsestraff är ingen kulinarisk nöjesresa”

Gustavsson: Låt fångarna strejka ihjäl sig

Medias rapportering av påvevalet kantas av en rad missuppfattningar. Katolska kyrkan kommer aldrig att bli en vänsterliberal institution – och de frågor som medierna tror är aktuella fanns knappast på dagordningen. Det skriver katoliken John Gustavsson.

Robert Prevost är vår nya påve. På förhand var det inte många som trodde på amerikanen Prevost, och det är ännu ett bevis på hur oberäkneligt valet av påve är. I Sverige är dock påvevalet missförstått, och alla som förväntar sig ”liberalisering” kommer att bli besvikna.

Den nyvalde påve Leo XIV. Foto: Andrew Medichini/AP/TT

”Ingen av kardinalerna som röstade fram påven var för homoäktenskap, kvinnliga präster, eller transideologi”

Gustavsson: Svensk media förstår inte påvevalet

Trots ett tufft politiskt läge visade Tidöpartierna enighet, medan vänsteroppositionens inre motsättningar blev uppenbar när Anna-Karin Hatt gick på jakt efter högerväljare, skriver John Gustavsson.

På söndagen hölls en partiledardebatt i Agenda. Den innehöll, utöver två debutanter, en massa onödigt knapptryckande bäst lämpat för ett humorprogram, och en tydligt splittrad opposition.

Oppositionen var splittrad, skriver John Gustavsson. Foto: SVT

”Inte ens tio minuter hann gå innan Nooshi Dadgostar gick emot Anna Karin Hatt om sänkta arbetsgivaravgifter”

Gustavsson: Vänsteroppositionen blottade sin svaghet i partiledardebatten

Partiets nästa ledare måste vara redo att sjunka med skeppet och behöver ett starkt mandat att göra ett tydligt vägval för att rädda partiet från riksdagssortie, skriver John Gustavsson.

Sedan Johan Pehrson avgick igår har spekulationerna haglat: Varför avgick han? Vem tar över? Och vad innebär det här för Liberalerna? Den sista frågan är kanske lättast att sia om. Och svaret är inte positivt -- för Liberalerna eller för Tidö. Varför avgick Johan Pehrson? Många spekulerar kring att det måste ligga någon sorts intern kupp bakom avgången, av det slag som avsatte Muharrem Demirok och tidigare Anna Kinberg Batra. Problemet med det resonemanget är att avgången kommer helt ur luften. Ska en kupp alltså ha genomförts utan att någon i hela mediesverige fått nys om det? Och utan att någon i Liberalernas partistyrelse, vars medlemmar verkar lika förvånade som alla andra, vetat något eller deltagit? Kinberg Batra och Demiroks partiledarskap var öppet ifrågasatta under flera månader innan de slutligen tvingades bort.

Exit Johan Pehrson öppnar för en Ny Demokrati-liknande situation för Liberalerna skriver John Gustavsson. Foto: NTB/Anders Wiklund/TT

”Den som tar över Liberalerna måste vara villig att, likt kaptenen på Titanic, sjunka med sitt skepp”