När människor i framskjuten samhällsställning hävdar att andras svårigheter beror på en inbyggd skuld de själva inte kan påverka spelar det ingen roll om överheten är forna tiders adelsmän eller moderna människor påverkade av woka modeteorier som kritiska vithetsstudier. Det är samma gamla förtryck i ny förpackning.

När den amerikanske historieprofessorn Christopher Lasch (1932–1994) var dödssjuk i cancer vägrade han att ta cellgifter, eftersom han inte ville att gifterna skulle omtöckna honom. Han ville fortsätta med att kunna tänka och skriva. Och han skrev, med hjälp av sin dotter, boken The Revolt of the Elites and the Betrayal of Democracy (1994), en bok som mycket väl beskriver vår tid, trots att den är nära trettio år gammal. Lasch hade en kristallklar blick och kunde redan då förutse mycket som blivit uppenbart för många fler långt senare, men som ännu är obegripligt för många andra.

Kung Oscar II, en typisk representant för den gamla eliten. Foto: L Szacinski 1907, Oslo museum.

Christopher Lasch låter oss se gamla drag i vår tids samhälle.

Dan Korn: Gammal förtryckarmetod i ny tappning

Det är roligt nästan jämt i den svenska mediala ankdammen. Dagens Nyheter ber partiledarna att <a href="https://www.dn.se/sverige/marta-stenevi-jag-ar-inte-overtygad-om-att-vi-gjorde-ratt-som-slappte-fram-regeringen/">teckna sina framtidsvisioner</a> av Sverige och de ställer upp. Märta Stenevis vision får Johan Hakelius att i <a href="https://www.expressen.se/kronikorer/johan-hakelius/stenevi-en-liten-krabat-som-snart-ska-fylla-46/">Expressen</a> utbrista att det är löjligt och ”den som inte ser hur löjligt det här är, är själv en del av löjligheten”.

Men det är inte enbart löjligt. Stenevis vision om framtiden är dessutom en fullständigt fantastisk illustration till den amerikanske statsvetaren Patrick J Deneens bok Why Liberalism Failed (2018). Stenevis framtidsvision lyder:

Turbinhuset och smedstugorna i Tidaholm. Foto: Lars Johansson/Alamy/TT

Stenevis vision visar liberalismens misslyckande.

Dan Korn: På äventyr med Niklas och Mohammed

Få saker borde vara värdigare och få saker kan bli ovärdigare än minnet av Förintelsen.

Tecknaren Simon Bond är mest känd för sin bok 101 sätt att använda en död katt (1981). Min vän och nästan namne Danny Kohn brukade skoja om att man borde skriva en liknande bok om alla sätt det finns att använda döda judar på.

Döda judar behöver inte användas för något, utan man kan nöja sig med att minnas.

Dan Korn: Att minnas Förintelsen med plommonbrännvin

Under veckan som gått har det varit mycket tal om människokärlek. Flera ledarsidor och många i sociala medier har hävdat att det skulle råda brist på den varan på Bulletins ledarsida. Det är Per Gudmundsons text om hjälpverksamheten i Klara kyrka som föranlett detta. Så låt oss tala människokärlek.

Många har citerat Jesus eller kommit med påståenden om hur Jesus skulle ha reagerat på Storkyrkoförsamlingens beslut att säga upp föreningen S:ta Claras verksamhet med soppkök och sovrum för hemlösa i Klara kyrka. Diskussionen blottlägger två olika synsätt inom kristendomen som är urgamla, som mycket enkelt kan beskrivas som konflikten mellan den av grekisk filosofi påverkade versionen och den kristendom som Augustinus och många andra kristna tänkare efter honom ger uttryck för. Men varför stanna vid Jesus? Om vi ändå tar Bibeln och religionen till hjälp kan vi lika gärna gå tillbaka till en ännu äldre biblisk gestalt, nämligen Abraham.

Bulletins ledarredaktion. Mats Skogkär, Per Gudmundson och Dan Korn. Foto: Jan Kwarnmark

Att kräva att andra ska hjälpa utan att göra det själv, är hyckleri.