Knivhuggen mot Salman Rushdie för en dryg vecka sedan berodde givetvis främst på den fatwa Ayatollah Khomeini utfärdade 1989, men hade inte Västvärlden ålagt sig tystnad eller rent av medhåll hade världen förmodligen sett annorlunda ut i dag.

Bollywoodstjärnan Gibreel Farishta har börjat få konstiga drömmar. Medan han flyr Indien inkognito på ett flyg som kapas och sprängs i luften över Engelska kanalen, där Gibreel mirakulöst överlever och lyckas ta sig i land på den engelska kusten, övermannar honom ibland tröttheten och drömmarna kommer när han sover dagar i sträck. Till slut vet han inte om han drömmer eller är vaken. Verklighet och drömmar flyter i varandra.

Cricketmatch i Bradford, England, i fredags, med stadens stora moské i bakgrunden. Cricket kan nog göra mer för integration än moskén. Foto: Lee Smith/TT

Västvärldens tystnad och multikulturalismens uppmaning till skillnader har skadat Salman Rushdie och vårt samhälle mer än Khomeinis fatwa.

Korn: Salman Rushdies och mångkulturalismens tragedi

När invandrarungdomar överfaller en transperson tiger medierna, men om ungdomarna hade haft svenskt ursprung kan man tänka sig jätterubrikerna, konstaterade Luai Ahmed i fredagens Bulletin. Vad beror detta på? En nyutkommen bok ger svar på den frågan.

För ganska exakt ett år sedan meddelades resultaten av den folkräkning som gjorts i USA året innan. Ett av de faktum som skapade rubriker var att antalet vita människor i USA sjunkit. Alltså inte enbart procentuellt, utan i faktiska tal. I sin Tonight Show kommenterade den amerikanske programledaren Jimmy Fallon detta med att för första gången i historien har antalet vita människor minskat, varpå publiken jublade och applåderade. I sin nyutkomna bästsäljare The War on the West skriver Douglas Murray att för publiken var inte detta bara en nyhet, utan en bra nyhet.

Benedict Beckeld. Foto: benedictbeckeld.com

En nyutkommen bok beskriver hur oikofobi eller självhat är en naturlig del av en kulturs uppgång och fall.

Korn: Självhatet leder till nationens undergång

Den glädje som många människor de senaste dagarna visat över att Lisa Holms mördare själv mördats i fängelset i Litauen får mig att ställa frågan om detta beror på hämndbegär eller rättskänsla. En bok av Simon Wiesenthal har mycket att säga om det.

En gång när jag var ung och studerade i Jerusalem – det är med andra ord drygt fyrtio år sedan – mötte jag Simon Wiesenthal på gatan. Han var elegant, i ljusblå kostym, och jag stirrade nog lite väl mycket på den kände nazistjägaren. Han stirrade tillbaka.

Simon Wiesenthal. Foto: Everett Collection/TT

Simon Wiesenthal förlät aldrig, svenskar gläds när Lisa Holms mördare själv mördats. Är det hämndbegär eller rättskänsla?

Korn: Medkänsla, men ingen förlåtelse

Flera små förändringar pekar i riktningen att Sverige numera för en politik som innebär att den som bor i Sverige räknas som svensk, medan den som inte gör det inte räknas som svensk. Idén i sig har gamla anor och är förnuftig, men det fungerar bara i ett Sverige där invånarna är lojala med Sverige och med varandra.

För några år sedan spreds en meme i sociala medier föreställande en svensk vajande flagga mot vilken stod skrivet:

Riksgränsen mellan Sverige och Norge i Älvdalen. Foto: Fredrik Bruno 1948, common domain

Den verkliga bakgrunden till den medeltida uppfattningen att den som bygger och bor i Sverige är svensk.