Magdalena Anderssons arrogans mot meningsmotståndare har vi nyligen fått se flera exempel på. Riksdagsmannen Jakob Olofsgård (L) fick uppleva det när han visade en skolklass från sin valkrets runt i riksdagshuset och Ebba Busch (KD) möttes av ett hånskratt från Andersson härförleden. Det är inte bara dåligt uppförande, utan undergräver den svenska demokratiska traditionen.

Under fyra år, 2018–2022, firade Sveriges riksdag den svenska demokratins hundraårsjubileum. Det som hände 1918–1922, som motiverade firandet hundra år senare, var införandet av allmän rösträtt för både män och kvinnor. Men det är inte det samma som demokrati. Om allmän rösträtt vore ett grundkrav för demokrati kan man ifrågasätta om vi har demokrati i dag, eftersom en mängd människor inte har rösträtt; barn, ickesvenska medborgare, omyndigförklarade.

Magdalena Andersson i riksdagens talarstol under den debatt då hon hånskrattade åt Ebba Busch. Foto: Fredrik Sandberg/TT

I brittiska parlamentet hade Anderssons hånflabb gått an, men inte i den svenska parlamentariska traditionen.

Korn: Respektlösheten undergräver demokratin

Det finns möjligheter att kraftigt minska skjutningar och gängmord på mycket kort tid om man vill kasta modeteorier och vanföreställningar överbord och koncentrera sig på vad det egentligen handlar om; att människor skjuter ihjäl varandra.

Under förra året sköts 63, kanske 64 människor ihjäl i Sverige i gängrelaterad brottslighet. När detta sägs verkar nästan alla drabbas av en slags mani att börja tala om något annat. Stefan Löfven talade <a href="https://www.dn.se/nyheter/politik/lofven-de-rikas-knarkande-goder-gangkriminaliteten/">i en intervju 2019</a> om att den största konsumtionen av narkotika finns i Djursholm och Danderyd. Kanske det, men frågan han fick handlade om gängbrottsligheten.

David M Kennedy på besök i Malmö 2017 tillsammans med Morgan Johansson. Hade Johansson lyssnat till Kennedy lika ivrigt som de båda lyssnar på någon här, hade han kanske kunnat vända på några stenar i kriget mot gängen. Foto: Emil Langvad/TT

Gängskjutningar beror på gängskjutningar – inte på brist på fritidsgårdar

Korn: Att lösa gängmorden på en timme

Verkligheten överträffar ibland dikten. Hade någon hittat på att en organisation för psykologer i ett demokratiskt land kräver att en av dess medlemmar, därför att denne gjort några uttalanden i sociala medier, ska omskolas för att inte mista sin licens, hade man väl sagt att det där bara är en tafflig stöld från George Orwells 1984, men att den romanen utspelar sig i en diktatur. I fria länder händer inte sådant. Inte det? Fråga Jordan B Peterson.

Före Youtubes tidevarv var Jordan B Peterson en klinisk psykolog och professor vid Torontos universitet, som författat en praktiskt taget oläslig bok med titeln Maps of Meaning (1999). Till stor del bygger boken på Carl Gustaf Jungs The Archetypes and the Collective Unconscious (1959), vilken inte heller är någon bladvändare, men lättbegripligare än Peterson. Men 2013 började Jordan Peterson lägga ut sina föreläsningar på Youtube och 2016 började de bli omåttligt populära. 2021 hade hans kanal 3,4 miljoner följare och över 200 miljoner visningar.

Jordan B Peterson. Foto: Lars Pehrson/SvD/TT

Kan Ontarios psykologer verkligen vara så dumma att de angriper Jordan Peterson för en struntsak? Ja ,det kan de.

Korn: Jordan Peterson anfallen av Don Quijote

När diskussionen handlar om man får glädjas åt att en torterare dött och om man får kalla en våldtäktsman monster eller inte, gör sig godhetspredikanter till ondskans medhjälpare.

Glädjen var stor på sociala medier när det meddelades att rapparen och gangstern Mehdi ”Dumle” Sachit skjutits till döds i Rinkeby på juldagsmorgonen. Bör eller ska man glädjas åt någons död? En del svarar omedelbart ja på den frågan, medan andra svarar nej.

Adolf Hitler och Rosa Nienau 1933. Fotot dekorerat av Nienau. Foto: Alexander Historical Auctions

När bland andra Alexandra Pascalidou märker ord gör de sig till ondskans hantlangare.