Vattenfalls senaste delårsrapport borde fått apokalypsens klockor att klämta för alla anhängare av grön omställning, elektrifiering av alltet och massiva industrisatsningar i norra Sverige. Men ingen tycks orka lägga hela pusslet och dra de självklara slutsatserna, skriver Björn Törnvall.

Vårt statliga energibolag Vattenfall kom nyligen ut med sin delårsrapport för perioden januari–juni 2023. Den borde, med sitt budskap om vindkraftens förödande inverkan på koncernens resultat, ha uppmärksammats stort i alla de medier som ständigt sjunger vindkraftens lov. Jag kunde dock inte se att den väckte någon särskild uppmärksamhet. Varför inte, undrar jag?

Vattenfall har släppt en klart knepig delårsrapport. Foto: Jessica Gow/TT

Kraven på snabb omställning till eldrift, när vi redan har en helt galen elmarknad, ger mig kalla kårar.

Törnvall: Vattenfall gör brakförlust på bindgalen elmarknad

Den av jägare och landsortsboende hett efterlängtade viltvårdsmyndigheten fyller tio år i långbänk. En ny utredare har nu utsetts som tidigare visat aktivistiska tendenser i känsliga frågor, vilket inte bådar gott inför framtiden, skriver Björn Törnvall.

Jag noterar att länsrådet vid Länsstyrelsen i Jämtlands län, Susanna Löfgren, tidigare chef för viltförvaltningsfrågor vid Naturvårdsverket, nu av regeringen har utsetts till utredare av förutsättningarna för bildandet av en ny Myndighet för jakt- och viltförvaltningsfrågor. Uppdraget ska redovisas till regeringen senast den 31 januari år 2025.

Viltvården skulle behöva en egen myndighet. Foto: Fredrik Sandberg / TT

En ny utredare av viltvårdsmyndiget har utsetts som tidigare visat aktivistiska tendenser i känsliga frågor.

Törnvall: Att sätta bocken till viltvårdens trädgårdsmästare

Många satte väl midsommarsnapsen i halsen vid de märkliga nyheterna om Wagnergruppens kuppförsök. Och nu torde Putins dagar vara räknade – men vem kommer istället? Här hemma dominerar just nu koranbränningar, men annars har det mest varit cykelställsfrågor, skriver Björn Törnvall.

Det slitna uttrycket ”Krig avgör inte vem som har rätt – bara vem som finns kvar”, gör sig påmint i dessa tider av fullskaligt krig i Östeuropa, vad president Putin än vill kalla sitt galna tilltag mot den fria staten Ukraina. Önskemålet om en säkerhetskordong av skyddande länder runt Ryssland har funnits ända sedan tsar Peter den stores dagar.

Wagnergruppens statskuppsförsök har försvagat Rysslands president. Ill: Matthias Laurenz Gräff (CC BY-SA 4.0)

Många satte väl midsommarsnapsen i halsen vid de märkliga nyheterna om Wagnergruppens kuppförsök, och nu torde Putins dagar vara räknade.

Törnvall: Den ryska nostalgins framtid och svensk ankdamm

Någon måste ha baktalat herr H. När Justitiekanslern i sitt avslag att utreda hänvisar till Säkerhets- och Integritetsskyddsnämnden som i sin tur avslagit med hänvisning till Riksåklagarens icke-utredning, går tankarna lätt till Franz Kafkas Processen. Och den obehagliga känslan att medborgaren står skyddslös mot myndighetspersoners godtycke infinner sig, skriver Björn Törnvall.

Efter mer än fem års klappjakt på företagsledaren och storskogsägaren Karl Hedin som slutade i ett totalt frikännande på alla åtalspunkter, både i Västmanlands tingsrätt och Svea hovrätt, vände sig Hedin till slut till Justitiekanslern (JK) för att be myndigheten utreda och bedöma alla de lagbrott, tjänstefel och märkligheter som präglat utredningen. I första hand ville Hedin att JK skulle titta på hur det gick till när Västmanlands tingsrätt tidig höst 2018, på ansökan av kammaråklagaren Lars Magnusson hos Riksenheten för miljö- och arbetsmiljöbrott (REMA), gav sitt tillstånd till att hemligen avlyssna Hedins telefon.

Rättshaveriet kring fallet Karl Hedin har nåt sin slutpunkt vad det verkar. Foto: Pontus Lundahl/TT

Justitiekanslerns beslut i Hedinfallet för tankarna till Franz Kafkas roman Processen. Haveriet är fulländat.