I Sverige har idag 20 procent av befolkningen utländsk bakgrund, med stora lokala variationer. I vissa städer och bostadsområden uppgår andelen till upp emot 50 procent eller mer. I Malmö utgjorde personer med utländsk bakgrund (minst en utrikes född förälder) 56 procent av invånarna år 2020, och har sedan dess ökat ytterligare.

Inte alla i denna kategori har rötter i Mellanöstern och Afrika, men en väldigt stor andel har det, vilket är förklaringen till de allvarliga samhällsproblem vi har idag, på grund av bristande eller helt utebliven integration/assimilation.

Förklaringen till dagens situation kan förenklat och mycket kortfattat beskrivas som resultatet av ett samarbete mellan Regeringen Reinfeldt och Miljöpartiet. Moderaterna och Alliansen drev 2008 igenom Europas, och hela västvärldens, mest liberala regler för arbetskraftsinvandring från utomeuropeiska länder.

Samma år kom Alliansen och Miljöpartiet överens om ”spårbytet”; de som fått avslag på sina asylansökningar kunde istället övergå till att klassificeras som arbetskraftsinvandrare.

År 2011 slöts en ny överenskommelse mellan Alliansen och Miljöpartiet som innehöll följande förändringar:

Alla som uppehöll sig illegalt i Sverige döptes om till det missvisande ”papperslösa” och barnen fick rätt till tand- och sjukvård, inklusive all upptänklig personlig assistans samt fullständig skolgång, vuxna fick rätt till akut vård och tandvård.

Formuleringen ”Synnerligen ömmande omständigheter” ändrades till ”Särskilt ömmande omständigheter” med syftet att det skulle bli lättare för barn, och deras föräldrar, att få uppehållstillstånd, till exempel sjuka barn eller barn som vistats länge i Sverige.

Moderaternas och Miljöpartiets gemensamma avsikter med dessa reformer var primärt att så många som möjligt från MENA-länderna skulle lockas att flytta till Sverige. Detta ansågs vara den enda rätta vägen till nationellt välstånd genom kulturell och kunskapsmässig utveckling, som därmed skulle leda till stark ekonomisk utveckling.

Med tillägget att Reinfeldt 2011 dessutom gav utlopp för sitt oresonliga hat mot Sverigedemokraterna, genom att på så sätt bestraffa både partiet och partiets väljare eftersom Sverigedemokraterna kommit in i Riksdagen 2010.

Vår nuvarande regering har nu, sent omsider, infört en mängd förändringar och åtstramningar inom migrationspolitiken, inte minst vad gäller arbetskraftsinvandringen. Spårbytet har tagits bort och lönekraven för arbetskraftsinvandrare har höjts från symboliska 13 000 kronor i månaden till 26 000 – och nästa år har regeringen bestämt att de ska höjas till 90 procent av medianlönen, vilket motsvarar 33 390 kronor i månaden, berättar Aftonbladet.

Självfallet innebär dessa förändringar att många invandrare från MENA som lockats hit och inrättat sina liv här i Sverige efter de gamla reglerna, och etablerat sig och arbetar i låglöneyrken, nu drabbas hårt eftersom de inte längre uppfyller de högre inkomstkraven.

Detta är ytterst beklagligt. Den tidigare vansinniga, ansvarslösa och förment humanitära politiken har inte inneburit något annat än en grym lek med människors liv och hela tillvaro.

Icke desto mindre måste det rensas upp i röran, det är dags för storstädning som ett led i att försöka återskapa lite ordning och reda i landet. Det är trots allt ingen mänsklig rättighet för all världens folk att få bosätta sig i just Sverige. Eller rättare sagt, det har tidigare ansetts vara det, men detta har nu ändrats och rättats till. Dessutom har vi 800 000 arbetslösa MENA-invandrare redan i landet som borde kunna ta de berörda jobben, istället för inflyttade som inte bedömts ha asylskäl.

Aftonbladet har skrivit en mängd artiklar om vad denna omsvängning i politiken innebär för enskilda och artiklarna är bra och informativa, även om de naturligtvis av många betraktas som rena ”snyftreportage”. En uppfattning jag inte delar då enskilda familjer i många fall drabbas orimligt hårt av förändringarna.

Det hela handlar dock om helt nödvändiga förändringar där enskilda tyvärr blir hårt drabbade. Hade man aldrig fört en så totalt ansvarslös migrationspolitik under så många år hade både de som valde att flytta hit, och vi, sluppit uppleva dessa smärtsamma förändringar.