Peter Carlsson, före detta vd för Northvolt, är bitter över att företaget inte fick in fler miljarder i bidrag från staten. Om så skett är han övertygad om att konkursen, som är den största hittills i svensk företagshistoria, hade kunnat undvikas.

Han intervjuas om detta i Rapport och får frågan:

- Alltså i klartext; hade staten på nåt sätt pyntat in ett par miljarder till så hade ni klarat er idag?

Svaret är klart, tydligt och koncist, bortsett från en massa stammande upprepningar och tomma tankeord som jag valt att inte transkribera:

- Hade staten varit villig att hitta ett instrument som hade möjliggjort mer pengar, då hade flera andra stater varit villiga att supporta det, och då tror jag också att confidensen av andra investerare i en situation av motvind hade varit betydligt större att också supporta.

Carlsson är alltså både harmsen och besviken över att svenska staten inte pumpade in ännu fler miljarder än den faktiskt gjorde. Att så inte skedde beror enligt Carlsson på att det blivit ”en grej” inom Tidöregeringen att staten inte ska ge stöd till den här typen av industri.

Här är jag beredd att ge Carlsson rätt på samtliga punkter.

Carlsson belyser ovilligheten från statens sida att ”hitta instrument” för att ”möjliggöra mera pengar”, och jag instämmer helt. Staten styr ju som bekant över sedelpressarna.

Regeringen hade bara behövt lyfta luren och beordra övertid på brittiska De La Rue, som övertog penningtillverkningen från Tumba bruk 2018. Detta torde inte ha inneburit några som helst problem, förutsatt att de brittiska fackföreningarna inte protesterat.

Om regeringen varit socialistiskt rödgrön hade de svenska sedelpressarna garanterat gått glödheta nätterna igenom där borta i England ännu i detta nu.

Varje år går cirka 10 000 företag i konkurs i Sverige. Varenda en av dessa konkurser skulle självfallet kunna undvikas om staten bara ville pumpa in miljard efter miljard i alla dessa olönsamma företag. Det säger sig självt.

Jag ställer mig lika frågande som Carlsson till varför Tidöregeringen inte ville satsa hur många miljarder som helst i ”den här typen av industri” som Northvolt var.

Alltså en industri helt baserad på fria fantasier och fagra men tomma löften som uteslutande lever på investerares pengar, statliga bidrag, kreditgarantier, uppblåst aktievärde samt en stor orderstock på produkter som ännu inte levererats ut till kund, och heller aldrig kommer att levereras. En industri helt renons på produkter, inkomster och lönsamhet. Alltså ett rent luftslott.

Peter Carlsson gör helt rätt i att avsäga sig sitt eget ansvar för megakonkursen och istället skylla allt på någon annan – i detta fall Tidöregeringen.

Så agerar en bra före detta vd och företagsledare som fortfarande lever kvar i fantasins och sagornas underbara värld. I så motto har Peter Carlsson alltså helt rätt!