I förrgår kväll smälldes champagnekorkarna av hej vilt i stugorna runt om Sverige och glädjen och lyckan stod högt i tak. Den tvåårige romske pojken Lucas hade hittats vid liv, efter att ha varit försvunnen i 15 timmar i de norrländska skogarna runt den lilla orten Nyåker i Nordmalings kommun.

Läs även: Lucas, 2, försvann i 15 timmar – familjens skräck: ”Ont i hjärtat” | SVT Nyheter

På Facebook kan man läsa mängder av helt lyriska inlägg av typen: ”Pojken är hittad! Allt annat är oväsentligt! Detta är årets gladaste nyhet och främsta hjältedåd!”. Inlägg skrivna av såväl infödda svenskar som inflyttade från Mellanöstern.

Jag håller tyvärr inte med. Menar jag därmed att man skulle ha lämnat den bortsprungna ungen helt åt sitt öde? Naturligtvis inte. Vi är trots allt fortfarande ett civiliserat och ganska rikt land, vi spar ingen möda eller pengar när det gäller att hitta försvunna barn, oavsett vilka de är.

Det är bra att han återfanns välbehållen och vid liv, men jag tänker inte fira med champagne, konfetti och partyhatt, vilket alla andra verkar göra. Såväl på Facebook som i våra samlade statsmedier. Något jag självfallet kommer att få fan för, men det är smällar man får ta.

Lille borttappade Lucas tillhör en romsk familj/klan från Rumänien, som i olika omgångar och vid skiftande tidpunkter sedan 14 år periodvis bor i Nyåker där de funnit sin utkomst genom tiggeri och olika ströjobb, enligt uppgifter från media. För närvarande är det fem personer ur klanen som befinner sig där.

Enligt Wikipedia är Nyåker är en liten by med 96 bofasta invånare. Så ja, där lär det ju finnas massor av ströjobb och arbetstillfällen för rumänska romer, tänker jag.

Annars lär närheten till Umeå, som ligger sex mil bort, utgöra ett stort plus för Nyåkers kommun om man vill attrahera Rumänska tiggare. Fadern till det förlorade barnet blev uppringd i bilen på väg just till Umeå och han vände omedelbart, hör jag i P1.

I Umeå finns det shoppinggallerior och massor av butiker där man kan sitta med sina pappmuggar och säga sitt glada ”Hej, hej!” dagarna i ända.

Sedan Rumänien, av för mig helt okänd anledning, togs upp i EU-gemenskapen 2007 har de romska tiggarna översvämmat EU:s medlemsstater. Men välkänt och förskräckande resultat, som organiserad brottslighet, omfattande stöldturnéer, miljöskadliga tältläger, prostitution och människohandel.

Miljarder av EU:s fondmedel har slösats bort på att minska romernas självvalda utanförskap i Rumänien, och försvunnit ut i tomma intet. Romerna är nämligen inte intresserade av att ingå i någon som helst slags gemenskap med oss icke-romska gajer.

Att vi får lägga våra pengar i deras pappmuggar betraktar de som att de gör oss en tjänst, inte att vi hjälper dem. Vill man veta mer om romsk kultur rekommenderar jag varmt etnologiprofessor Karl-Olov Arnstbergs bok ”Svenskar och zigenare”.

En rad länder, som Norge, Danmark, Ungern, Storbritannien och Nederländerna har helt eller delvis infört tiggeriförbud. Men självfallet inte Sverige. Vi älskar som alltid att vara fina och goda intill självutplånandets gräns, kosta vad det kosta vill.

I sökandet efter lille Lucas kallades först polisen in, som snabbt förstärktes med räddningstjänsten. Sedan tillkom helikopter, sökdrönare, försvaret och Missing People. Från SvD:

”Totalt deltog omkring 70 personer från Försvarsmakten i ett första skede, enligt Försvarsmaktens vakthavande kommunikatör Maria Elmqvist. Det handlade dels om en pluton från 15:e hemvärnsbataljonen med omkring 30 soldater, dels om cirka 40 värnpliktiga från Skyddscentrum i Umeå som under kvällen kom till Nyåker.

Försvarsmakten bistod även med drönarkapacitet och bildförstärkande utrustning för sökinsatser i mörker.

Flera resurser deltog i sökandet, bland annat polishelikoptrar, hundpatruller och fjällräddare. Även Missing People kopplades in för att organisera frivilliga sökinsatser.”

I Studio Ett hölls en lång intervju med mannen som hittade barnet, med intelligenta och djuplodande frågor som:

- Hur kändes det när ni letade efter honom?

- Hur kändes det när du fann honom?

- Hur känns det idag, dagen efter?

- Hur hade det känts om ni inte hittat honom vid liv?

Jag kan bara säga att jag är glad att ett människoliv räddats. Samtidigt har jag lite svårt för euforin över att denna romska tiggarklans fortsatta närvaro i Umeåtrakten och i hela Sverige härmed tryggats inför framtiden.

Och var kan vi sända notan för den omfattade räddningsinsatsen? Till Rumäniens genomkorrupta politiker eller till EU?

Att man i så stor skala firar denna enskilda händelse kan endast ske i idiotlandet Sverige!