Jag har själv sett det inom mitt yrkesområde som socionom inom socialtjänsten.

Socionomerna flyr socialtjänsten, från en orimligt hög arbetsbörda och ständiga hot från aggressiva klienter från Mellanöstern som kräver att få pengar och bostäder direkt, här och nu. Det är svårt att se någon som helst anledning eller motivation att gå till ett sånt arbete varje morgon.

Många socionomer lämnar kommunerna och startar i likhet med mig egna konsultföretag. Detta må låta avancerat men innebär i praktiken att vi tar uppdrag från kommuner som mist sina socialsekreterare. Vi åker bara runt och gör samma jobb som vi alltid gjort, fast på olika geografiska platser.

För det besväret kunde vi från början fakturera 125 000 kronor i månaden. Det var bara att jobba på som vanligt, fakturera, tacka och ta emot.

Kranskommunerna runt Stockholm insåg så småningom att kostnaderna blev orimligt höga och enades om en maxgräns på runt 80 000 kronor i månaden för oss konsulter. Vilket är helt okej och i nivå med vad de tillika skattefinansierade riksdagsledamöterna har att röra sig med.

Det svenska välfärdssamhället håller på att krackelera, krossat under sin egen tyngd. Ju fler hjälpbehövande vi tar in i landet, desto svagare blir själva fundamentet.

Det finns en gräns för hur många bidragstagare vi kan försörja. Detta handlar inte bara om samhällsekonomi utan även om att vi skapar ett permanent utanförskap som genererar uppror och avståndstagande i form av kriminalitet och övrigt antisocialt beteende.

Den svenska modellen var från början en vacker tanke, så länge det handlade om att hjälpa våra egna. Men när det började handla om att ta in hundratusentals nya bidragstagare från Mellanöstern och Afrika nådde systemet sin bristningsgräns.

Det är dock inte kommunernas kostnader för socialbidragen som tynger allra mest. Det är alla de statliga barnrelaterade bidragen som barnbidrag, underhållsstöd, bostadsbidrag och föräldrapenning från den statliga Försäkringskassan som står för den allra högsta kostnaden. Samtliga som flyttar till Sverige har tillgång till alla dessa ersättningar från dag ett som de befinner sig på svensk mark och har fått ett personnummer. Utan att själva ha bidragit med en enda krona.

Från socialtjänstens sida ska vi se det som att klienterna blivit ”självförsörjande” när de fått igång alla sina statliga barnbidrag och endast behöver en liten komplettering varje månad på några tusen kronor från kommunens skattebetalare för att nå upp till en ”skälig levnadsnivå” enligt socialtjänstlagen. Vilket är samma summa pengar som en låginkomsttagare har råd att spendera varje månad.

En sak står klar för mig. Det svenska välfärdssamhället fungerar inte längre, det har fallerat. Dra in absolut alla bidrag och låt folk som vill flytta hit försörja sig själva, inte som nu i mycket stor utsträckning leva på bidrag från alla oss andra.