När hela det svenska samhällsetablissemanget upprepar samma mantra finns det anledning att hålla sig skeptisk.

Tydligen är Sverige just nu i behov av utländsk kompetens. Vi har aldrig behövt så mycket utländsk kompetens.

Det spelar ingen roll att vi har rekordmånga utlandsfödda som bor i Sverige (över två miljoner). Det spelar ingen roll att vårt medlemskap i EU öppnar upp för våra företag att rekrytera personal i hela Europa. Och det spelar ingen roll att Sverige tidigare i historien har kunnat vara ett framgångsrikt industri- och innovationsland utan någon omfattande invandring.

Inget av det där spelar någon roll. Vi måste importera utländsk kompetens.

Och det handlar inte om internationella företagschefer. Det handlar heller inte om någon väl avgränsad specialkompetens inom IT eller kanske AI. Vi behöver kompetens generellt.

Och därför måste vi ha en fortsatt fri arbetskraftsinvandring för alla människor i hela världen som kan få ett jobb i Sverige där de tjänar mer än 37 500 kronor.

Det finns sannerligen anledning att vara skeptisk till detta. Är det ens sant att det föreligger ett så starkt behov just nu i svensk industri och i svenskt näringsliv av utländsk kompetens? Jag har svårt att tro på det.

Det kanske är sant att vi utbildar för få ingenjörer i Sverige. Att det är svårt för vissa företag att hitta den kompetens de skulle behöva för att expandera så fort som de skulle vilja.

Men då kan det inte vara en långsiktig och hållbar lösning att ta hit hundratusentals människor från Kina och Indien.

Lösningen måste bestå i att vi låter arbetsmarknaden fungera som en riktig marknad. Erbjud bättre villkor till ingenjörerna! Öka anslagen till vidareutbildning inom de branscher där vi behöver arbetskraft! Och skapa incitament för unga svenskar att utbilda sig till ingenjörer och att sedan stanna i Sverige!

Arbetsförmedlingen och Migrationsverket tog nyligen fram en lista över yrken där det ansågs råda brist på arbetskraft i Sverige och som alltså borde undantas från de nya mer strikta reglerna kring arbetskraftsinvandringen.

Det absurda med denna lista är att vi just nu i Sverige har en arbetslöshet över åtta procent. Enligt statistik från SCB låg arbetslösheten på 8,6 procent under andra kvartalet 2025. Vi har den tredje högsta arbetslösheten i hela EU.

Men det absurda är också att man verkar tänka att det alltid är ett problem att arbetsgivare har svårt att hitta arbetskraft.

Det är väl själva förutsättningen för en fungerande arbetsmarknad att även arbetsgivarna kan uppleva att det finns en brist i utbudet på arbetskraft? Varför skulle de annars anstränga sig för att rekrytera bra personal? Varför skulle de annars bry sig om att erbjuda goda villkor till sin personal?

Vad allt egentligen handlar om är den svenska – och kanske numera västerländska – invandringshysterin.

Det är som att vi svenskar till varje pris måste ha en omfattande invandring. Vi är inte goda människor om vi inte låter individer från andra länder och gärna från geografiskt och kulturellt avlägsna sådana komma till vårt land.

Tidigare var det flyktinginvandring som gällde. Nu har det visat sig omöjligt att hantera. Då har fokus skiftat över till högkvalificerad arbetskraftsinvandring. Då ska vi ha invandring, men vi ska ha rätt invandring.

Grundtanken är dock densamma: Vi får inte stänga våra gränser. Vi får inte ta hand om oss själva. Vi måste bevisa för oss själva att vi är öppna och toleranta. Annars är vi inte människor.

Richard Sörman