Lunds kommun gav en fristad åt den palestinska poeten Bisan Edwan. Då hade stadens politiker sannolikt inte väntat sig att den författare de åtog sig att skydda från förföljelse skulle hälsa massmord på judar med offentliga glädjerop.
När Hamas och andra palestinsla terrorgrupper genomförde sin massaker på långt över tusen judar den 7 oktober 2023 blev Lunds palestinska fristadsförfattare Bisan Edwan själaglad.
”Höj era huvuden, fria människor, det är en ärans dag, och dela ut godis på gatorna i glädje och lycka. Och för varje martyr från oss, jubla och säg Allahu Akbar”, skrev poeten Edwan i sociala medier. I andra inlägg hyllade hon Hamasledarna Ismail Haniyeh och Yahya Sinwar. Detta avslöjade Expressen i december förra året.
Magstarkt, ansåg politikerna i Lund. Ska kommunens skattebetalare verkligen betala runt en miljon kronor till uppehället för någon som jublar över en terroristorganisations masslakt av civila, av män kvinnor och barn? Efter att ha brottats med denna fråga några månader blev politikerna svar: Nej. På en presskonferens för drygt en vecka sedan meddelade företrädare för kommunens tre största partier sitt beslut. Lunds kommun säger upp bekantskapen med Edwan. Hennes stipendium kommer att dras in och hon kommer att sägas upp från sin kommunala bostad.
På torsdagen skulle politikerna i kommunens kultur- och fritidsnämnd ha fattat det formella beslutet. Men så blev det inte. Ärendet behöver utredas vidare, säger nämndens ordförande, Sebastian Jaktling (S), till Sydsvenskan.
Att de ansvariga politikerna i själva verket fått kalla fötter ska inte uteslutas. Hela Kultursverige tycks stå på den massakerhyllande palestinska poetens sida.
Ett fyrtiotal skånska kulturarbetare skrev ett upprop till hennes försvar. Lundapolitikerna har kritiserats av Författarförbundet, av Författarcentrum Riks, av svenska Pen. De skämmer ut sig, enligt Sydsvenskans kulturchef Maria G Franke. Att Franke har medarbetare på redaktionen som hälsade Hamas terrordåd den 7 oktober med samma oförställda glädje som Edwan, tycks inte framkalla några skamkänslor hos kulturchefen.
Edwan ser sig själv som ett offer, och den identiteten har många varit snabba att bekräfta. Det finns all anledning att betvivla att de organisationer och personer som så helhjärtat sluter upp bakom Edwan skulle ha samma överseende med någon som exempelvis uttryckt sin förtjusning över massmordet på muslimer i Christchurch, Nya Zeeland, eller något liknande terrordåd.
Läs även: Skogkär: Hets mot yttrandefriheten
Edwan har sin yttrandefrihet. Det står henne fritt att stödja terror, massmord och systematiska våldtäkter. Hon har inte gjort något olagligt. Inget åtal är aktuellt. Av detta följer inte att hon har en oavvislig rätt att leva på skattebetalarna i Lund. Konsekvenserna för henne är inte direkt jämförbara med vad som drabbade de hundratals unga kvinnor och män som slaktades på dansfesten Nova den 7 oktober, och vars öde fick Edwan att treva efter skålen med godis. Hon kan säkert hitta en annan fristad i Europa. Irland eller Spanien är bra ställen att leta på. Där är stödet för Hamas utbrett, liksom acceptansen för antisemitism.
Icorn är en förkortning av International Cities of Refugees Network. Det är ett nätverk med säte i Norge som funnits i tjugo år. Syftet är att erbjuda en fristad åt förföljda författare och andra konstnärer. Städer som ansluter sig till Icorn, som Lund, åtar sig att ta emot en förföljd kulturarbetare under två års tid och stå för alla kostnader. Valet föll för Lunds del på Edwan.
Det finns de som är yttrandefrihetsfundamentalister. Allt ska kunna sägas och skrivas. Kanske kan Icorn räknas dit. Men den vanligaste förekommande åsikten i den svenska debatten är annars att ord har konsekvenser. I dessa sammanhang är en ständigt återkommande referenspunkt språkvetaren Victor Klemperers beskrivning av hur nazisternas språkbruk långsamt förvred den tyska befolkningens verklighetsuppfattning. Nazisterna använde språket för att peka ut och avhumanisera judar. Med Klemperers berömda liknelse kan ord fungera som små, små doser av arsenik som långsamt förgiftar språket och i förlängningen ett helt samhälle och gör det tidigare otänkbara möjligt – i Tysklands fall Förintelsen.
Edwans små, små ord av hat passar utmärkt väl in i den tankefiguren. Och alltsedan den 7 oktober har Sverige och västvärlden sett en flodvåg av primitivt judehat skölja över offentligheten. En flodvåg som fått konsekvenser i form av flera terrordåd i USA, Australien och Europa, konsekvenser i form av att möjligheterna att leva ett judiskt liv i våra samhällen beskurits ännu mer. Det är i detta sammanhang Edwans agerande ska ses och bedömas.
Icorns ändamål är att värna mänskliga rättigheter och specifikt yttrandefriheten. Icorn beskriver sitt fristadsprogram som ett skydd för modiga sanningssägare som avslöjar övergrepp, som höjer rösten mot förtryck, som försvarar mänskliga rättigheter och demokratiska värderingar, som kämpar för fria, öppna samhällen.
Edwan gör det motsatta. Hon försvarar terror. Hon försvarar en organisation vars främsta drivkraft är hat. Hon hyllar en organisation som förtrycker andra palestiner, som förnekar dem allt vad mänskliga rättigheter heter, inte minst yttrandefrihet. Om det är den typen av kulturutövare Icorn känner sig förpliktigad att skydda och ge en plattform betald av andra, så varsågod. Det är fritt fram. Men ingen annan behöver godta dessa premisser.
