Regeringen vill skärpa reglerna om utvisning på grund av brott. Bland annat ska åklagare i fortsättningen vara skyldiga att yrka på utvisning när straffet för en utlänning förväntas bli strängare än böter. Förslaget kommer att behandlas av riksdagen i juni.

Men Åklagarmyndigheten är inte med på noterna. Nu kommer en massa människor att tro att de ska bli utkastade ur landet när de åtalas, trots att det i praktiken inte finns några juridiska förutsättningar för det, säger överåklagare Lennart Guné till Expressen.

I dagsläget har åklagare ingen skyldighet att yrka på utvisning när en utlänning åtalas. Domstolen har en möjlighet, men ingen skyldighet, att på eget initiativ ta upp frågan om utvisning.

Nyligen dömdes två palestinska bröder för två skilda våldtäkter. De två kom till Sverige från Gaza 2014 respektive 2019 men nekades asyl. Migrationsverket ansåg inte att deras berättelser var trovärdiga. Ändå har de, som så många andra, kunnat hålla sig kvar här. År ut och år in. Två individer som självklart borde ha förpassats ur landet. Den äldre av de båda våldtäktsmännen dömdes nu till utvisning, den yngre får däremot stanna i Sverige. Åklagaren i det ärendet yrkade aldrig på utvisning. Den saken råkade, som hon beskriver det för Expressen, falla “mellan stolarna”.

Det är inte helt ovanligt. När Expressen granskade samtliga våldtäktsdomar under 2024 mot utländska medborgare visade det sig att åklagare lät bli att yrka på utvisning i nästan tre fall av tio.

Regeringen hade inte behövt ta till tvång om åklagarna – vissa av dem – faktiskt hade skött sitt jobb.

Om åklagare varit skyldiga att begära utvisning hade Sverige kunnat befriats från ytterligare ett stort antal utländska våldtäktsmän – och andra kriminella, givetvis. Otaliga människor hade sluppit att bli brottsoffer.

Reglerna om utvisning på grund av brott skärptes så sent som 2022, men regeringen anser att det inte haft önskad effekt. Med den nya lagstiftningen räknar Tidöpartierna med att antalet utvisningar ska sexdubblas. Åren 2020–2023 var det i genomsnitt endast i 6,3 procent av alla fall där utlänningar dömdes till strängare påföljd än böter, som domstolen också beslutade om utvisning.

Att kriminella döms till utvisning är heller inte samma sak som att de faktiskt utvisas. En ny analys från Brottsförebyggande rådet visar att mindre än hälften av alla beslut om utvisning under perioden 2013–2024 verkställdes när fängelsestraffet väl var avtjänat. Det innebär att det i praktiken bara är i runda tal 3 procent av alla dömda utlänningar som också utvisas.

Läs även: Skogkär: Utvisningar med förhinder

Rättsväsendet i dess olika delar har ett inneboende, under årtionden uppbyggt motstånd mot allt som liknar hårdare tag. Det gäller inte minst frågan om utvisning av utländska brottslingar. Riksdagen må stifta lagar men det är domare som tillämpar dem. Och intrycket är många gånger att dessa domare gör sitt bästa för att ta udden av regeringens reformer.

Nyligen tog Högsta Domstolen upp ett fall som gällde just utvisning på grund av brott. En irakisk medborgare som i tingsrätt och hovrätt dömts till fängelse och utvisning för mordförsök, fick sin utvisning hävd av HD.

Mannen är född och uppvuxen i Sverige. Han har sin närmaste familj här. Domarna i HD ansåg att hans anknytning till Sverige är så stark och hans anknytning till Irak så svag att han inte kan utvisas.

Det brott mannen dömts för är “mycket allvarligt” och med “högt straffvärde”, konstaterar HD. Samtidigt beskrivs gärningen, ett knivstick som träffade offrets hjärta, som “ett kort och impulsstyrt händelseförlopp”. Och visserligen är mannen tidigare dömd för bland annat narkotikabrott, misshandel och hot mot tjänsteman. Men det finns ingen anledning att tro att han skulle återfalla i brott av samma allvarliga slag som det han nu har dömts för, bedömer HD. En slutsats som tycks gripen ur luften.

HD går helt på mannens uppgifter om att han saknar släkt eller familj i Irak; att han inte kan språket; att han återförenats med sin tidigare flickvän – det senare används för att styrka 34-åringens starka anknytning till Sverige, liksom att han “under längre perioder har haft arbete och ordnat boende”.

Av tingsrättens dom framgår dock att mannen talar assyriska, ett språk som också talas i delar av Irak. Det framgår att han under ett par års tid betalade och tog emot hundratusentals kronor via Swish, oklart för vad. Han har har över 200 000 kronor i skulder hos Kronofogden. Inget av detta nämner HD.

Omständigheter som talar mot utvisning lyfts upp. Omständigheter som talar för utvisning förringas eller förbigås med tystnad. Nu kommer HD:s avgörande att styra hur tingsrätt och hovrätt dömer i liknande fall.

För regeringen är de tuffare reglerna ett sätt att prioritera brottsoffrens och hederliga människors trygghet. För landets domarkår och stora delar av det övriga rättsväsendet kommer omtanken om förövaren fortfarande i första rummet.

Läs även: Skogkär: När nittiosex av hundra dömda undgår utvisning är något fel